pucko
Luften i innerstan är giftig, no shit sherlock. Men om jag var så jävla egoistisk att jag valde att bo kvar i city trots att jag fått småbarn så skulle jag i alla fall inte skämma ut mig genom att visa upp mig och min stackars unge i aftonbladet.
meandi
Vad skönt det vore att inte ständigt vara i behov av bekräftelse från andra...
klart
Kalaset är över och trots en rad återbud så blev det nog lyckat för födelsedagsbarnet. Själv blir jag lite putt på svärisarna som inte med ett ord nämner att jag fyller imorgen. Och hämdlysten, nu när jag är en surpuppa ska jag inte skriva på svärmors födelsedagskort om en månad. Men sen ändrar jag mig. Men ringer de imorgon när de inte hade någon present eller ens en ynka jävla blomma med sig idag så tänker jag göra mig helt oanträffbar. Punkt. Jag vet att jag har födelsedagsångest och har svurit att sluta fira etc etc, men ett litet barn inom mig vill inte bli helt bortglömd.
kalsafint
Idag vankas det kalas för storkillen. Vi har städat och bakat tårtbotten nu på fm. Sen insåg vi att det fattas saker som korvbröd och kattmat (ja vi ska inte bjuda på kattmat förstås, men kissarna måste ju också få käk) så om en stund när maken sover middag bär det iväg till affären. Sova middag behövs nämligen. Lillkorven passade på att ha en skriknatt i natt. Om det varit för ett par år sedan hade vi båda gått upp tidigt och slagit knut på oss själva för att få ihop allt tills gästerna anlände. Sedan hade vi stått där utsjasade och oduschade. Idag inser vi att det räcker med en vuxen framma i taget. Alltså fick jag sova till 8:30!!! sedan åt vi frukost, fixade en massa och nu 10:30 går min man och lägger sig med lillkillen. Vi har fått en del återbud på kalaset, så det blir ganska litet. Skönt. Både farmor och mormor kommer att vara här så jag lär inte få hålla min yngtsa son över huvudtaget under ett par timmar. Farfar och farbror kommer också så storkillen lär också få sitt lystmäte i vuxen-underhållning.
social fobi
Jag har genom att vara trevlig lyckats få hela familjen hembjuden till en indisk familj som har barn på samma dagis som oss. Det vore inte så illa om inte min man led av en släng social fobi och att han alltid tycker att det är så jobbigt att stöta på mamman i familjen för att han inte vet riktigt vad han ska prata om. Samtidigt har jag haft dåligt samvete eftersom jag vet att de förmodligen undrar vad det är för fel på människorna i det här landet som aldrig bjuder hem dem. Hade vi flyttat till Indien hade vi blivit hembjudna till folk stup i kvarten. Vi får se hur det går, det går ju inte direkt att slingra sig för det vore höjden av oförskämdhet. Men jag lider nog av lite social fobi jag med för jag blir asstressad av hela situationen. Men vem vet, det kan bli hur trevligt som helst.
b-day
Min egen födelsedagsångest har avtagit ohc jag mår betydligt bättre. Att jag sov middag idag bidrog säkert. Pojkarnas farmor och farfar kom farande från ett landskap nära norska gränsen i eftermiddags och hann fram lagom till dagishämtning. Istället för att slå knut på mig själv fullföljde jag planen jag haft från början, nämligen att vi skulle ta med en pizza och käka i lekparken. Sen gick vi hem och drack te och läste lite födelsedagsböcker innan det var dags att gå ut och titta på storkillen när han cyklade. Vid det laget dök min man upp också och nu sitter far och son och käkar upp det som blev över av pizzorna, farmor och farfar har åkt till lånelägenheten i en förort österut. Nu väntar kalaset på lördag som har krympt en aning mot som var planerat, detta på gott och ont. Det ser lite magert ut med ungar, men å andra sidan blir det inte så jäkla jobbig. Jag kom på att jag vill ha ett glas vitt vin till hämtmaten på söndag, så imorgon ska jag köpa en halvflaska på bolaget. Det blir intressant. Har inte varit på systemet på mycket länge.
kallt
Stora killen är numera fyra år och är sedan 7:30 ute och cyklar i parken. Inte själv naturligtvis, hans gamle far drog på sig paltorna och följde med. Det blev m a o succé även om han inte hoppade och skrek som vi väntat oss. Han blev nog mera paff.
egenskaper och födelsedagar
När jag tänker på mig själv är det väldigt lätt att bara hitta dåliga egenskaper. Jag är så självkritisk att jag inte kan hitta en enda bra faktiskt. Det gjorde mig så ledsen och satte igång en lång kedja av känslor och sorg inom mig. Jag har försökt fiska hos min man, men han fattade typ ingenting, så blev jag ännu ledsnare och till sist bara bröt jag ihop och grät järnet. Jag har sånt behov av bekräftelse just nu och jag känner att jag bara bekräftar och uppmuntrar folk i min omgivning men visar inte att jag själv behöver massa och så slutar det med att jag inte får det jag vill ha tillbaks. Snälla, läs mina tankar, säg att jag är bra och snäll och fin och duktig och rolig och klok och intressant och krama mig och klappa mig och säg att allt ordnar sig. Varför ska det vara så svårt allting? Jag ringde och tokgrinade i telefonen till min man för att han inte frågat mig om jag mådde bättre idag.
Sen är problemet med att ha haft förlossningsdepression att jag inte vågar vara normalt nere för då är det risk att någon tror att det är depression igen. Men jag tror bara att jag är lite svajig i känslorna, att det är normalt att vara känslig och nedstämd ibland när man precis fått barn, för jag känner mig inte som förra gången. Hur som helst, jag försöker vara glättig och glad men det är inte alls så jag känner. Jag känner att det är astrist att gå hemma och det är aptråkigt att laga mat varenda dag, gud om jag hade råd med take-away, vad feta vi skulle bli...
Det känns också idiotiskt att klaga eftersom jag har det bra, barnen är fina, mannen är toppen, vänner finns om jag bara sträcker ut handen, vädret är fint.
Jag önskar att jag kunde se mina goda egenskaper. Att jag kunde acceptera mina dåliga och kanske förbättra de allra sämsta, typ fientlighet och skräck. Varför ska det vara så jäääävla svårt?
Jag önskar att jag kunde känna att jag var nog. Att jag duger som jag är. Känna mitt eget värde. Svårt som sagt.
Sen fyller jag år om ett par dagar. Som vanligt har jag massa förväntningar och blir ledsen om det inte blir exakt som jag vill. Så idag får jag väl berätta vad jag förväntar mig. Fast återigen är det det där med tankeläsninge, visst vore det bäst om någon läste mina tankar ocg sedan ordnade allt åt mig? När jag fyller 40 kommer jag avskaffa födelsedagen. Den är förknippad med så mycket vånda för min del att det börjar bli outhärdligt. Det är sjukt, men så är det. Kring födelsedagen kommer det upp så många minnen som handlar om besvikelse upp. Jag antar att det är så när man är barn till missbrukare. Löften sviks. Det har blivit så laddat för mig, jag lägger in så myckt värderingar i hur jag blir firad. I år önskar jag mig frukost på sängen och taka-away käk från Ho´s. Och en teckning från min son. Och många pussar och kramar. Min idiotmorsa har redan avslöjat att jag ska få ett presentkort. Pucko. "du får ett likadant presentkort som du fick förra året, är det ok?" Vad svarar man på det? Öh, ja? Fast egentligen önskade jag mig en skumkanna i rostfritt till min espressomaskin...guuuud vad jag gnäller
Sen är problemet med att ha haft förlossningsdepression att jag inte vågar vara normalt nere för då är det risk att någon tror att det är depression igen. Men jag tror bara att jag är lite svajig i känslorna, att det är normalt att vara känslig och nedstämd ibland när man precis fått barn, för jag känner mig inte som förra gången. Hur som helst, jag försöker vara glättig och glad men det är inte alls så jag känner. Jag känner att det är astrist att gå hemma och det är aptråkigt att laga mat varenda dag, gud om jag hade råd med take-away, vad feta vi skulle bli...
Det känns också idiotiskt att klaga eftersom jag har det bra, barnen är fina, mannen är toppen, vänner finns om jag bara sträcker ut handen, vädret är fint.
Jag önskar att jag kunde se mina goda egenskaper. Att jag kunde acceptera mina dåliga och kanske förbättra de allra sämsta, typ fientlighet och skräck. Varför ska det vara så jäääävla svårt?
Jag önskar att jag kunde känna att jag var nog. Att jag duger som jag är. Känna mitt eget värde. Svårt som sagt.
Sen fyller jag år om ett par dagar. Som vanligt har jag massa förväntningar och blir ledsen om det inte blir exakt som jag vill. Så idag får jag väl berätta vad jag förväntar mig. Fast återigen är det det där med tankeläsninge, visst vore det bäst om någon läste mina tankar ocg sedan ordnade allt åt mig? När jag fyller 40 kommer jag avskaffa födelsedagen. Den är förknippad med så mycket vånda för min del att det börjar bli outhärdligt. Det är sjukt, men så är det. Kring födelsedagen kommer det upp så många minnen som handlar om besvikelse upp. Jag antar att det är så när man är barn till missbrukare. Löften sviks. Det har blivit så laddat för mig, jag lägger in så myckt värderingar i hur jag blir firad. I år önskar jag mig frukost på sängen och taka-away käk från Ho´s. Och en teckning från min son. Och många pussar och kramar. Min idiotmorsa har redan avslöjat att jag ska få ett presentkort. Pucko. "du får ett likadant presentkort som du fick förra året, är det ok?" Vad svarar man på det? Öh, ja? Fast egentligen önskade jag mig en skumkanna i rostfritt till min espressomaskin...guuuud vad jag gnäller
frank black
Frank Black är ett geni. Jag tror fortfarande att anledningen till att han inte är större stjärna är att han är överviktig och dessutom inte bildskön. Hoppas jag har fel, att det enbart beror på att de flesta har så oerhört dålig musiksmak och inte för att de flesta är ytliga. Äh fan vad dåligt att hoppas på det. Dessutom är jag också ytlig ibland.
lillkille på besök
Igår hälsade en fd jobbarkompis på, hon hade med sin gulliga son på 15 månader. Shit vad fort man glömmer hur det är att ha en unge i den storleken hemma. Vi har inte längre barnsäkrat så killen käkade både kattmat och rotade i soporna, trots att hans mamma gick efter honom hela tiden. Fast det är ganska OK, vi har ju inte direkt kaustiksoda i skåpen, för även om en fyraåring inte käkar sopor längre så går det inte att ha vad som helst inom räckhåll. Den besökande pojkens värsta tilltag var att han för ett tag sen druckit vattnet i grejen som toaborsten står i. UUUURK! Han hade spytt och haft diarré under en timma sen var allt som vanligt igen. Alltså, hur barnsäkrar man toaborsten? Ja efter att ha hört den historien var jag glad att han inte hittade kattlådan när han var här. Det hade kunnat blivit riktigt intressant.
Imorgon!
Imorgon fyller stora killen fyra år. Det råder febril aktivitet inför den stora dagen. Ikväll ska det nämligen monteras en cykel! Han ska få en cykel! Och han är helt aningslös. Det är inte ofta jag känner behov av en videokamera, men i morgon bitti skulle jag vilja ha en. Han kommer bli så otroligt överraskad. Och glad. Det riktigt pirrar av glädje över att kunna göra honom glad på sin fyraårsdag. Vi fattar inte hur vi ska kunna få honom till dagis om han har en cykel här hemma. Lilla fyraårsmaräng!
more space - please
Jag fattar inte, vi flyttade från en tvåa till en trea för mindre än ett år sedan. Ändå känns det som om alla garderober är proppfulla. Då har vi ändå mer skåp och garderober här. Vi har köpt ställningar med trådbackar till garderoberna så vi utnyttjar skåpen maximalt. Om vi bodde i ett jättestort hus med tusen garderober, skulle vi fortfarande ha samma problem? Är vi hamstrar? Visst, vi har fått en familjemedlem till, men vi gjorde ju en rejäl rensning när vi flyttade. I går rensade jag min garderob igen. Suck, den är ändå proppfull.
inte ont
Jag våndades i onödan, se inlägget nedan. Det gjorde inte ont, däremot var cellprovtagningen ovanligt plågsam. Fast nu slipper jag göra ett cellprov på tre år, skönt. Det är krångligt att vara kvinna, tur att fördelen är att man kan bära, föda och amma barn.
vånda
Jag ska få en spiral insatt idag (det känns så 70-tal). Jag har ont i magen för att jag är rädd att det ska göra ont. Det är lite svårt att andas helt enkelt. BM hävdar att det knappt känns, men det säger man ju om sprutor också. Bara tanken på att man ska ta tag i livmodertappen med ett tångliknanade redskap får mig nästan att kräkas. Fast jag gör det ändå för det ska bli så skönt när den sitter på plats och jag kan sluta oroa mig för att bli gravid igen. Jag inser nu, alldeles för sent, att jag verkligen skulle vilja ha någon (min man) med mig som kunde hålla mig i handen. Fast han är på sitt sprillans nya jobb idag, jag håller tummarna för att det går bra. Han kanske också hade velat att någon höll honom i handen idag...
huk
Jag skulle inte ha gjort yoga igår och absolut inte gått på en rask promenad med bebis i bärsele. Jag mår skit, har ont i lederna och är öm i huden. Bluäck. Måste haft något liggande i kroppen som mitt eminenta imunförsvar höll på att ta hand om, men hur ska man veta det när man mår fint. Fint mår jag i alla fall inte längre. Orkar mig inte ut genom dörren än gång, och det är ju typiskt, eftersom våren tydligtvis kom idag. Buhuhuhu
Här är den!
Det här är mitt HM-fynd som jag skriver om nedan. Om det nu blir vackert väder i helgen (väntar fortfarande) ska den ut och luftas!grön jacka
Jag har hittat min drömjacka. Ja den är inte så himla speciell egentligen, grön, i bomull, med fickor, en fjällrävenkopia helt enketl. Vad sägs om detta: 300 buck på HM´s barnavdelning. Jag har tydligen överkropp som en pojke på 13-14 år. Kul, men det stämmer nog, jag är rätt tanig. Det som är fascinerande är att ärmarna är tillräckligt långa, jag har skitlånga armar och är för sjutton 180 cm, det är man väl ändå inte när man är 13-14? Eller? Storleken heter 164cm men det kanske inte har något med verkligheten att göra. Hur som haver, jackan är snygg och jag är nöjd. Ska genast skriva in mitt namn på namnlappen i fodret!
ensam hemma
Jag är ensam hemma en liten stund. Borde inte slösa bort tiden med att blogga. Rulla ut yogamattan, göra ett par solhälsningar (så många min handled tillåter), slappna av lite och försöka meditera - eller så nära jag kan komma. Jag försöker göra något som liknar meditation en gång varje dag om det går, minst två minuter, gärna fem. Jag tänker att om jag tränar tränar tränar, kanske det slutligen fungerar.
lite dött
Jag har inte så mycket att skriva. Det händer en del i mitt själsliga liv, men inget jag vill skriva om på bloggen just nu. Jag bråkar en del med storkillen, duttar massor med lillkillen och storkillen, träffar min man en liten stund var kväll och var morgon, försöker hålla hemmet i ordning. Inget speciellt egentligen. Har äntligen tagit näsan ur DN, ögonen bort från datorn och vänt blicken och örat innåt. Skönt att vara i kontakt med min själ. Fast nu ska jag ta ett bad. Det är förvisso också att vara i kontakt med sin själ...
nytt jobb
ja inte för mig, men för min man. Händelsen är så stor att den uppmärksammades i en branchtidning som ligger på nätet. Vi hade ingen aning att min man var en sån kändis och hade så otroligt gott rykte. Jag blev asstolt!
ledig
Storplutten ska på fyra-års-kontroll så han får ledigt från dagis idag. Vi ska träffa min mamma och gå och fika hos min moster som ännu inte sett den senaste familjemedlemmen, sen blir det en tur på ett museum. Vi får väl se om jag är lika positiv i eftermiddag, ha ha. Jo det blir nog bra. Jag har förberett middagen så om blodsockret är lågt så är det bara att laga mat i jävelfart.
finfint
Löste in en av mina hjulklappar, en make-up lektion på Make Up Store, det var verkligen en superpresent eftersom man får plocka ut smink för nästan 500 spänn, så man köper ju så klart mer! Det blev concealer, foundation, concealerpensel, vaniljfärgad ögonpenna, ögonskugga och rogue. Hon lärde mig ett par piggknep också ett av dem var att använda just den vaniljfärgade pennan som kajal. Det var verkligen bra, men jag kommer nog inte ha riktigt så mycket underlag som hon gjorde och absolut inte puder, puder är inte min grej. Men det var skönt att få hjälp att plocka fram exakt rätt färg på foundation och concealer, sånt är så svårt. Det var roligt att hon valde en guldgrön ögonskugga, den var verkligen skitsnygg, så jag slog till på den också. Nu längtar jag efter att min man ska komma hem så jag får höra vad han tycker.
kul
Jag älskar även den här: Det ska tydligen vara Spike Jonze som gjort den, det säger väl allt?
smask
Jag kan inte rå för det men jag älskar smaskigt skvaller som det här. Har alltid gjort, kommer alltid göra.
kultur
Min man tänkte berika vår sons kulturliv genom att ha lite filmvisning. På dagordningen stod Charlie Chaplins "Moderna Tider". När herr Chaplin dyker upp i rutan utbrister sonen, "men det är ju Borat!". För övrigt var filmen en succé. Det var exakt samma scen som både jag och min man minns från när vi var små, som också etsat sig fast hos storplutten. Har ni sett filmen vet ni säket vilken scen det är, den där Chaplin åker in i maksinen. Den sitter förmodligen som gjuten i vårt kollektiva medvetande.
spel
Jag är sugen på det här spelet! Kombinaionen Capcom och PS2 bådar gott för familjen adrenalin! Att det dessutom ska påminna om Zelda gör ju inte saken sämre.
det vänder
på en femöring. Idag mår jag så mycket bättre. Såg Pans labyrint igår. Var på kalas i bromma idag. Gjort lite yoga, försökt slappna av. Om jag bara kunde meditera. Vara full av inre lugn. Allt är upp till mig. Ta för mig, säga ifrån, se till att jag mår bra. Synd bara att jag hellre önskar att någon annan ville göra det.
bättre och bättre
Efter att ha haft den där lyxiga sömnrn, dök min man upp hemma strax efter lunch. Vi gick på en lång promenad följt av fika på årsta torg. Nu håller vi på att göra pizza och egentligen borde jag vara världens lyckligaste. Ändå känner jag mig sammanbiten och ansträngd. Om jag försöker ananlysera lite så är det ett par saker jag upplever jobbigt nu. Jag har svårt att vara närvarande, är antingen igång i världens fart och när jag äntligen får lite tid för mig själv sitter jag hellre med näsan i tidningen eller på internet, jag vill väl inte känna efter för jag vet inte om det är jobbiga saker jag kommer att känna då. Jag känner krav på mig hela tiden, det känns som om alla vill ha något av mig, det sitter nog bara i mitt huvud, men det är jobbigt. Jag förväntar mig hela tiden med konflikt, mest med storplutten. Jag vill vara en bra mamma som sätter gränser, men har svårt att hitta balansen. Jag har svårt att finna ro, jag är hela tiden på gång med något, städa, amma, laga mat, hämta. Det borde vara en lugn tid men jag känner mig uppe på högvarv. Sen kommer fredagen, allt ska vara så himla fint och perfekt men jag är spänd som en jävla fiolsträng. Sen sitter jag där och grinar. Jag pratar med min sponsor på söndagar. Borde kanske vara på fredagar istället.
Lyx
Jag somnade vid 22 igår kväll och fick sova ända till 7:45 (jag räknar bort alla amningsavbrott). Dessutom var natten lugn, alltså - antingen sov storkillen ovanligt lugnt i natt, eller så sov jag ovanligt djupt. Allt tyder på det första eftersom hans hår inte var speciellt tovigt i morse. Jag tror att det finns ett samband mellan nattlig rotation och antal tovor. Ja, storkillen sover hos oss, lillkillen med och så vi två vuxna. Inga katter dock, de är bannlysta.
älskade läsare
Vart har ni tagit vägen? Min besöksstatistik har halverats på en månad. Jag väljer nog att inbilla mig att det är något fel på registreringsprogrammet.
mamma har en...
Imorse hörde jag stora sonen säga följande till sin pappa: "Min mamma har ingen snopp, hon har en slips!"
lilla mamma
Igår var min mamma här, som vanligt diskuterade vi olika saker som får oss upprörda. Det hände två saker. Den ena var att storplutten inte ville äta sin mat och jag frågade honom om han ätit för mycket torkad frukt som mormor bjudut på. Frågan var riktad till mamma men jag kunde inte ställa den själv utan använde mitt barn som budbärare, fel fel fel. När mamma tre sekunder senare satte på sig sin tjocka tröja trodde jag hon var arg på mig och skulle gå, helt panikslagen började jag släta över den illa dolda kritiken. Snacka om att jag har issues kvar med min mamma. Ja ja, hon frös bara och stannade kvar en stund och vi pratade om lite andra grejer.
Då kom det andra. Mamma började prata om unga tjejer som föräldrarna tappat kontrollen över, som blir utslängda, som blir ihop med äldre missbrukare och som råkar illa ut. Som exempel använde hon en skolkompis till mig vars mamma var knäpp och slängde ut henne, men i övrigt stämde inte jämförelsen speciellt bra, för den tjejen hade en jättebra pappa som tog hand om henne, hon träffade ingen äldre missbrukare och lever idag ett synnerligen normalt liv, trots sin sjuka mamma. Jag tyckte jämförelsen var konstig men la inte så mycket vikt vid det. Senare, mitt i natten vaknade jag och insåg att mamma pratade om sig själv. Hur hon själv hade varit en "omöjlig tonåring" som blivit utslängd och träffat en äldre missbrukare (min pappa) och råkat illa ut på flera olika sätt. Fast hon använde Maria P som exempel. Mamma har visst mycket issues hon med.
Då kom det andra. Mamma började prata om unga tjejer som föräldrarna tappat kontrollen över, som blir utslängda, som blir ihop med äldre missbrukare och som råkar illa ut. Som exempel använde hon en skolkompis till mig vars mamma var knäpp och slängde ut henne, men i övrigt stämde inte jämförelsen speciellt bra, för den tjejen hade en jättebra pappa som tog hand om henne, hon träffade ingen äldre missbrukare och lever idag ett synnerligen normalt liv, trots sin sjuka mamma. Jag tyckte jämförelsen var konstig men la inte så mycket vikt vid det. Senare, mitt i natten vaknade jag och insåg att mamma pratade om sig själv. Hur hon själv hade varit en "omöjlig tonåring" som blivit utslängd och träffat en äldre missbrukare (min pappa) och råkat illa ut på flera olika sätt. Fast hon använde Maria P som exempel. Mamma har visst mycket issues hon med.
rent mjöl i påsen
Hittade ett recept på ett jättegott bröd i DN. Jag hade aldrig hört talas om mjölet Manitoba Cream och vetemjöl special hade jag inte hemma, och både muscavadosockret och honungen var slut, så jag improviserade lite med vanligt vetemjöl och råsocker. Det blev helt fantastiskt! Brorsan undrade om jag köpt det, det är ju värsta komplimangen! Så nu ska jag inhandla muscavadosocker på ICA och Manitoba Cream som ska finnas antingen på själva bageriet om jag orkar dit eller också i en affär på söder som är närmare för mig. Sen ska här jävlar i mig bakas! Prova genast själva, det var inte speciellt svårt. En grej dock, jag misstänker att man behöver en assistent, för ska man knåda för hand tar det minst en och en halv gång så lång tid, men man kan ju se det som ett arm-muskel-tränings-pass. Sen vill jag slå ell slag för bakplåtspapper, det går skitbra att använda vid brödbak. Papprena går att använda flera gånger så man behöver inte ha alltför dåligt samvete. Jag kör dem tills de smular sönder helt enkelt!
vad är lagom
Hur många signaler är lagom att låta gå fram när man ringer hem till någon? För mig är tre för få, då hinner jag ibland inte svara, men tio är absolut för många, då gör jag förmodligen något jag inte vill bli avbruten eller störd i, typ nattar barn eller badar. Lagom när man ringer hem till mig är fem-sex signaler.
hormoner
Jag vet inte om det är hormonerna som spelar mig ett spratt eller om det är något annat. I fredags var jag så nere och bara grinade hela kvällen, men igår började det kännas bättre. Idag mår jag riktigt bra och undrar hur i helvete jag någonsin ska få lust att börja jobba igen. Jag fattar inte hur jag ska få ihop avhandlingen, jag spaltade upp hur mycket jag har att göra, läsa 5 p i Uppsala i september, undervisa som adjunkt på fyra 10 p kurser och jobba ihop till minst två artiklar till. På fjorton månader. Med två småbarn. Vad ska jag göra? Hoppa av? När den största potentiella arbetsgivaren ska kicka 1300 pers. Det känns inte som någon vidare idé. Bli klar kanske kan fungera men jag ororar mig också för vad som händer sedan. Att göra post-doc utomlands går inte med två småbarn och en man som redan har sin karriär här. Göra post-doc hemma är snudd på omöjligt, dessutom måste man publicerat oerhört mycket för att ens ha en chans att få stipendier. Jag vill ha ett riktigt jobb. Ett där jag jobbar med det jag är utbildad för, dvs forska, och som jag trivs med. En OK lön skulle jag heller inte tacka nej till.
kampen mot disktrasan
Alla har vi väl något som vi stör oss på. Ja en del stör sig på allt, men jag tänkte i mer normala termer, en gnisslande dörr, en droppande kran eller som i mitt fall en surstinkande disktrasa. Jag för en ojämn och till synes meningslös kamp mot den illaluktande disktrasan. Jag kokar disktrasan ett par gånger i veckan, byter ofta till ny, försöker hänga upp den så den håller sig torr när den inte används, sköljer med kallt vatten i sista sköljningen. Men icke, nu kokade jag den i lördags och tror ni inte den luktar apa igen idag? Singelvännerna fattar ingenting för deras disktrasor luktar så gott som aldrig illa, vaddå kan man koka dem säger de oförstående. Men skölj ur den med kallt vatten då säger de och jag biter ihop och ler och svarar att jag gör det. Men jag torkar mjölk och välling och annat som lätt luktar surt. Och jag torkar mycket, så trasjäveln hinner väl aldrig bli torr. Jag måste torka bordet både före och efter maten (före - katthår, efter - matrester). Sen så är det faktiskt så att trasan hoppar ner i diksvattnet så fort den får chansen. Just det, den hoppar, så kampen jag för är ojämn, minst sagt.
sol ute sol inne
Hela helgen bestod av sociala events, vi är helt matta! Middagsgäster i lördags, fikagäster igår. Nästa helg är också fullbokad. Det är inte likt oss, men nyttigt. Så att vi minns varför människor är bäst på bio. Eller inte, vi har isolerat oss alldeles för mycket.
sponsor
Jag "skaffade" mig ju en sponsor i slutet av förra året. Sen hade jag ju jäkligt svårt att få till de där samtalen. Hon ska inte ringa mig, utan jag henne. Tiden gick, hej och hå. Till sist skickade jag ett sms där jag frågade om vi inte kunde ha en fast telefontid varje vecka, och det var lösningen på problemet. Det är skönt att ha någon från al-anon att prata med. Jag tycker det är jobbigt med missbruket i familjen, det är skönt att inte behöva förklara en massa saker. För mig är det så att om jag ska släppa någon in på livet, måste de där bitarna också berättas. De har ju varit min största lögn och det jag kämpat hårdast med att dölja och släta över, då är det viktigt att lögnerna inte följer med in i nya vänskapsrelationer. Fast varje gång jag outat min familjehistoria så blir jag paranoid, tror att vederbörande ska sprida det vidare, använda det emot mig osv. Det går inte riktigt över med tiden heller, jag går t ex och nojjar över att min bästa vän ska ha det som kuriosa att berätta för folk för att verka lite speciell. Jag vågar inte fråga heller, för ett ärligt ja skulle jag må ganska dåligt av. Shit, vad kom allt det här ifrån? Och shit snacka om att lägga sig på rygg och blotta strupen, jag har visst inte alls lagt mig av med alla offergrejer. I alla fall, jag litar på min man i den här frågan, och faktiskt folk i al-anon mer än mina vänner. Men ja just det, jag är ju inte någon mästare på det där med tillit. Ha ha, att jag vågar ha en blogg är ju lite extremt.
snor i långa banor
Lillkorven, inte ens tre månader gammal har åkt på sin tredje förkylning, hejsan hoppsan! Stackars unge. Dessvärre har jag hört att man inte börjar bygga på det egna immunförsvaret förrän man är 18 månader, så alla dessa förkylningar är dessutom inte till någon nytta. Förhoppningsvis blir det bättre framåt vårkanten när storkorven är ute mer på dagis och därmed kanske inte släpar hem så mycket skit, men jag undrar var immunförsvaret som skulle komma med amningen befinner sig? Eller det kanske skulle vara sju resor värre utan amning? Men vad kan vara värre än tre förkylningar på mindre än en månad? Vågar inte ens tänka tanken.
snygg
Utseende är verkligen inte allt här i världen, men min brors flickvän var verkligen en riktig pudding. Och viktigast av allt, hon verkade väldigt trevlig. Det var mycket märkligt att se sin lillebror sådär fånkär och bara sitta och pussa på en tjej... Så gulligt!
Jag är utmanande, nej, jag menar utmanad
jag har blivit utmanad av Kribz:
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagna ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information. Då sätter jag igång!
1. Jag har en massa fixa idéer kring mat som gör det omöjligt för min man att skriva en matsedel för veckan som kommer. Det är säkert ett uttryck för kontrollbehov. Jag är jäkligt petig med vilken sorts köttprodukter jag stoppar i mig. Aldrig korv eller färdiga köttfärsprodukter. Aldrig gelatin. Jag dissikerar köttbitar och kyclingfilé kan jag knappt äta om någon annan finputsat den, osv osv.
2. Jag hittade mina första grå hår medan jag fortfarande var tonåring och är idag jättegråhårig. Det är ärftligt men har orättvist nog inte drabbat mina yngre bröder.
3. Jag har en tendens att se världen i svart-vitt, det är väl egentligen inte konstig, mest jobbigt för mig själv.
4. Jag känner mig inte riktigt ren om jag duschar, jag vill bada istället. Varmt ska det vara. Jag duschar bara i nödfall, när jag inte hinner tappa upp ett bad.
5. Jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Det var defintivt kärlek vid första ögonkastet med min man, sen tog det ganska lång tid innan jag kunde erkänna det för mig själv, men kärlek var (och är) det.
6. Jag är skiträdd för att åka bil. Jag håller masken så gott jag kan men jag tycker det är asjobbigt. Och jag håller på att spara ihop till ett körkort, hur ska det gå?
Jag utmanar den som känner för det!
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagna ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information. Då sätter jag igång!
1. Jag har en massa fixa idéer kring mat som gör det omöjligt för min man att skriva en matsedel för veckan som kommer. Det är säkert ett uttryck för kontrollbehov. Jag är jäkligt petig med vilken sorts köttprodukter jag stoppar i mig. Aldrig korv eller färdiga köttfärsprodukter. Aldrig gelatin. Jag dissikerar köttbitar och kyclingfilé kan jag knappt äta om någon annan finputsat den, osv osv.
2. Jag hittade mina första grå hår medan jag fortfarande var tonåring och är idag jättegråhårig. Det är ärftligt men har orättvist nog inte drabbat mina yngre bröder.
3. Jag har en tendens att se världen i svart-vitt, det är väl egentligen inte konstig, mest jobbigt för mig själv.
4. Jag känner mig inte riktigt ren om jag duschar, jag vill bada istället. Varmt ska det vara. Jag duschar bara i nödfall, när jag inte hinner tappa upp ett bad.
5. Jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Det var defintivt kärlek vid första ögonkastet med min man, sen tog det ganska lång tid innan jag kunde erkänna det för mig själv, men kärlek var (och är) det.
6. Jag är skiträdd för att åka bil. Jag håller masken så gott jag kan men jag tycker det är asjobbigt. Och jag håller på att spara ihop till ett körkort, hur ska det gå?
Jag utmanar den som känner för det!
pröjsare
Häromdagen gick jag och funderade på vad jag skulle göra med mitt ansiktshår om jag var karl. Jag skulle definitivt ha låååånga polisonger. Sen har jag alltid älskat pröjsare, min pappa hade det när jag var liten. Fast just nu så känns inte pröjsare så hett. Två dagar efter dessa funderingar släpper Nick Cave sitt senaste projekt och tror ni inte att mannen har just pröjsare! Se här för bild och här för intervju. Fast Nick Cave är typ den coolaste av de coola så inte fan är han snygg. Varken med eller utan pröjsare. Fast han behöver inte vara snygg, han har något annat. Typ genialitet, då blir man visst förlåten både fulhet och dryghet...
*Suck*
Känner mig plötsligt så tom och innehållslös. Och ledsen. Och skiträdd att det ska vara förlossningsdepression.
Nu har jag överlämnat barnen till mannen och ska ta ett bad med mina spa lights. Ett bad som ska vara längre än de max tre minuter som det blir när jag är hemma på dagarna. Lillplutten har nämligen en konstig förmåga att vakna så fort jag glider ner i badet.
Nu har jag överlämnat barnen till mannen och ska ta ett bad med mina spa lights. Ett bad som ska vara längre än de max tre minuter som det blir när jag är hemma på dagarna. Lillplutten har nämligen en konstig förmåga att vakna så fort jag glider ner i badet.
snygga kläder
Var ute en sväng på stan med min mamma, det var nice. Fastän jag är stor motstådare till den utbredda shoppingmanin som råder är det så lätt att sugas med. Det finns så sjukt snygga kläder just nu, och till bra priser. HM har gjort värsta uppryckningen. Hittade en ascool regnkappa i orange med små vita paraplyer på och en kort trench i mörgrått. Fast mest av allt letar jag efter en grön lite army-aktig jacka som går halvägs ner på rumpan alternativt precis nedanför. Det konstiga med HM´s mer ungdomliga avdelning (vet inte vad den heter nu för tiden, när jag var kid så hette den puls) är storlekarna, jag har 36 eller max 38 på överkroppen i alla märken utom hos dom, där har jag 40 eller t o m 42! Undrar vad man får för kroppsuppfattning om men är ung och bara handlar hos dem. Fas föresten, kidsen är definitivt smartare än så, så det behöver jag inte oroa mig för.
inte lika gott
Årets semmelsäsong avslutades för min del med lite av en besvikels. Min man var på ICA maxi i Nacka, de har eget bageri och ska enligt envisa rykten ha jättegoda semlor. Säkert. Vi kommer aldrig att få veta, min man snappade åt sig ett tvåpack och åkte glad i hågen hem för att överraska mig. Gissa om han själv blev överraskad när han inte kunde hitta någon mandelmassa. I mitten fanns bara vaniljkräm. Ingen av oss blev särskilt imponerad. Bullen var utmärkt, grädden likaså, så detta var en semla med potential, synd bara att mandelmassan saknades! Jävla sätt att stoppa i massa konstigheter i semlorna, vaniljkräm, blåbär mm. Jag menar då är det ju bara som någon slags gräddbakelse med väldigt mycket bulle. Inte min melodi. Men nu är i alla fall semmelsäsongen helt över, jag har verkligen fått mitt lystmäte.
Jag ältar
Jag är en jävel på att älta, förmodligen världsmästare. Det är jobbigt för jag blir helt fixerad vid en enda sak och kan inte sluta tänka på den. Nu är det något som hände igår, armbandet hade lossnat på min klocka och behövdes skruvas fast. Det har hänt förut och jag brukar lämna in den på samma ställe varje gång. Igår lämnade jag in den hos stjärnurmakarna i söderhallarna istället. De ringe efter en stund och ville ha mer än sju gånger i batalt än min vanliga urmakare. Jag blev sur som fan och sa att de inte skulle laga klockan och att jag skulle hämta den idag. Gissa vad jag ältat i nästan ett dygn nu? Nu ska jag snart packa ihop mig och lillkorven och hämta klockan, väntar bara på ett samtal först.
Brorsan
I helgen kommer min bror på middag, och med sig har han sin nya tjej. Det är skitspeciellt eftersom det är den absolut första tjejen jag fått träffa. Det är så kul, han blir 33 och har haft massor av flörtar och strul, men nu har han träffat någon som han verkligen är riktigt jättekär i och det är så kul. Jag var faktiskt lite orolig att han skulle bli en sån där evig party-ungkarl, men icke. Undrar vem som är mest nervös, hon han eller jag?
One down, one to go...
Har lyckats boka tid för senaste julens presentkort! Jag ska få veta hur jag sminkar mitt gulbleka ansikte lite fagrare! Lillplutten får ligga brevid och sova i vagnen...
önskelista
Det börjar dra ihop sig för födelsedag. Jag vet inte vad jag önskar mig alls. Har inte löst in presentkort från i julas eller julen innan... Min man tycker jag är tröttsam när jag aldrig tar ut mina presenter.
rullgardin
Jag var skeptisk när min man föreslog rullgardin istället för tjärpapp, men nu har jag fått höra att IKEA har jättebra rullgardiner så jag får väl ge mig. Rullgardin är ju egentligen mer praktiskt än sammetsgardin när man har katt...
mindre bra dag
Jag har haft en sån där dag när det mesta inte gått min väg. Jag har alltid undrat om såna här dagar beror på att man är grinig eller om man blir grinig för att allt går fel?
tjärpapp
lillkorven som sovit så bra på morgnarna vaknar allt tidigare i takt med att det ljusnar tidigare. vi har tjocka gardiner och persienner men det är inte nog. vi får spika tjärpapp för fönstret om vi ska få sova. min kompis köpte riktigt tjocka mörkläggningsgardiner när hennes minsta var bebis, men jag vill minnas att de kostade en rejäl slant. ska fråga var de kom ifrån.
Östasiatiska 2.1
Det dåliga självförtroendet släppte en aning, tack för stödet. Det jag hade mest dåligt samvete för är att de skulle gå till botten med museivakten som "behandlat mig och min son illa". Förhoppningsvis får hon inte alltför mycket skit. Lite skit ska hon ha, man ska vara varsam med barn. Jag får väl ta mitt frikort och åka dit om några veckor och kolla om deändrat på något. Man vet ju aldrig...
Östasiatiska 2.0
Jag kunde inte släppa min irritation över östasiatiska igår utan drog iväg ett mail till dem med hela inlägget. Sen kom skuldkänslorna. Är jag knäpp eller? Spritt språngande galen. Ett riks-psyko som skriver mail till olika instutioner och vädrar mina knäppa åsikter. Glöm nu för all del att jag lider av djävulskt kasst självförtroende. Idag fick jag ett svar. De vill ge mig ett jäkla årskort. Shit. Jag vet fortfarande inte om de ändå tycker att jag är en knäppgök. Suck. Gud, varför begåvade du mig inte med lite bättre självförtroende och lite mindre temperament?
Hemmaspytt
Min mamma har alltid varit en fena på att sy och sticka och sånt. Hon kan t o m knyppla och väva om andan faller på. Jag har aldrig visat någon direkt begåvning i ämnet, dessutom har jag inte riktigt behövt. Inte med en sån mamma. Så kom det då en bok om hur man gör om gamla kläder till barnkläder. En sån mamma vill jag också vara. En som har häftiga hemmagjorda kläder på ungarna. Författarinnan sa att dagispersonalen tyckte det var sååå bra att barnen hade originella kläder. Mina barn ska också vara originella och häftiga tänkte jag. Folk ska komma fram och fråga var jag köpt den där coola tröjan. Äh, den har jag gjort själv skulle jag svara, inte nonchalant men trevligt liksom. Problemet är att jag knappt kan sy, så jag insåg att det inte är någon idé att köpa boken i sig. Fast va fan tänkte jag, man kan väl sy om en tröja till ett par mjukisbyxor. Det kan väl ändå inte vara så svårt? Jag konsulterade morsan, sen ritade jag faktiskt ett mönster själv utifrån ett par gamla byxor. Det blev OK. Sen började jag leta efter något att sy om. Jag hittade inget. Absolut ingenting. Det mest upphetsande var en randig tröja i ljusblått och mörkblått som jag brukar sova i. För jag har bara enfärgade kläder. Jag hatar mönstrat, absolut hatar. Så min fantasi om att sy roliga prickiga brallor till lillkorven föll på två punkter. Brist på kläder att sy om och brist på tid. Jag menar om det enda man lyckas uppbringa är en gammal urtvättad svart (grå) t-shirt, då kan man lika gärna skita i det.
Inte barnvänligt
Vi var på Östasiatiskas drakutställning "för barn och familjer". Vilket skämt. Vad sägs om det här: Ett rum med drakar (kites) som man absolut inte får röra, men som hänger så att ungarna är på dem och fingrar ändå. Ett kalt rum med fula väggmålningar som ska föreställa en draklya, dvs ett sagorum, och visst det ligger några böcker där. Storplutten rusar självklart in, här var det ju äntligen något man fick röra, varpå en aggressiv museivakt rusar fram och väser att man inte får ha skor på mattan. Visst, men sonen kan inte läsa, han är ju fyra år gubevars, dessutom är skylten ca 3x8cm, och i grått så vi föräldrar hinner knappast läsa den heller. Ett tips till museet: Skoförbud illustreras lämpligen med bilder av överkryssade skor samt en linje i gult och svart på golvet med texten "skogräns". Mer att klaga på? Tja vad sägs om en suddig film på kinesiska som varken var dubbad eller textad. Ingen information om grunddragen i berättelsen stod att finna heller. Utställningshallen bestod av fem-sex montrar och några bilder. Inget att ta på, pilla på eller dra i. Sorry Östasiatiska men barn och deras familjer vill ha annat än barnförbjudna saker. Själva tappade vi totalt lusten efter att sonen hade fått sin avhyvling.
Nu ska ni alldeles gratis få tips på sånt som verkligen skulle funka för barn:
-En eller flera stora mjukisdrakar att rida och klättra på. Kanske även något att verklgien leka med, drakpussel, drakklossar eller något i den stilen.
-Utklädningslåda
-En riktig målar hörna med penslar, färger, fetkritor, inte bara några ofarliga pennor. Sätt gärna upp barnens teckningar också.
-Saker att måla på, dvs drakar. Om man nu bara har råd med papper, varför inte drakformat papper? Eller färdiga drakar (kites) man får köpa och sedan måla själv
-Ballonger
-Ansiktsmålning alternativt målning på armen.
-Drakar man faktiskt får ta på. Stendrakar, papier maché drakar, plastdrakar, porslingdrakar, kitschiga drakar, osv
-Bildspel i draklyan
-Sagoläsning, den arga museivakten kanske skulle må bättre av att få läsa sagor högt för barnen.
-Drakverkstad: Man har visst haft drakverkstad på sportlovet, dock räknades inte den här helgen (3-4/3) till sportlovet, skumt. Det har alltså inte varit tillräckligt med verkstad.
-Visningar varannan timma, inte en gång på onsdagar och en gång på söndagar.
När vi var där var det sex barn i passande ålder för en visning, kanske den griniga vakten kunde ha fått göra såna saker istället, hon är säkert välutbildad och känner att det är trist att bara sitta i kassan samt agera vakt.
Tips på saker att sälja:
-Drakkort
-Drakposters
-Drak-tattoos
-Barnböcker om drakar
-Mjukisdrakar och flygdrakar
-Kitschiga drakprylar från Kina
Men hallå museishoppen, har ni ingen koll överhuvudtaget?
Förra gången vi var på Östasiatiska sa vi "Aldrig igen". Den här gången lät vi oss luras av meningen "för barn och deras familjer", det gör vi inte om. Det är möjligt att Östasiatiska lider av dålig ekonomi, men brist på pengar är inte detsamma som brist på fantasi och det här var bland det mest fantasilösa jag sett på länge. Man får en känsla av att någon vill ha det minimalistiskt och stilrent på Östasiatiska, barn gillar varken minimalism eller stilrenhet. Men utställningsansvarig har antagligen aldrig träffat några riktiga barn.
Nu ska ni alldeles gratis få tips på sånt som verkligen skulle funka för barn:
-En eller flera stora mjukisdrakar att rida och klättra på. Kanske även något att verklgien leka med, drakpussel, drakklossar eller något i den stilen.
-Utklädningslåda
-En riktig målar hörna med penslar, färger, fetkritor, inte bara några ofarliga pennor. Sätt gärna upp barnens teckningar också.
-Saker att måla på, dvs drakar. Om man nu bara har råd med papper, varför inte drakformat papper? Eller färdiga drakar (kites) man får köpa och sedan måla själv
-Ballonger
-Ansiktsmålning alternativt målning på armen.
-Drakar man faktiskt får ta på. Stendrakar, papier maché drakar, plastdrakar, porslingdrakar, kitschiga drakar, osv
-Bildspel i draklyan
-Sagoläsning, den arga museivakten kanske skulle må bättre av att få läsa sagor högt för barnen.
-Drakverkstad: Man har visst haft drakverkstad på sportlovet, dock räknades inte den här helgen (3-4/3) till sportlovet, skumt. Det har alltså inte varit tillräckligt med verkstad.
-Visningar varannan timma, inte en gång på onsdagar och en gång på söndagar.
När vi var där var det sex barn i passande ålder för en visning, kanske den griniga vakten kunde ha fått göra såna saker istället, hon är säkert välutbildad och känner att det är trist att bara sitta i kassan samt agera vakt.
Tips på saker att sälja:
-Drakkort
-Drakposters
-Drak-tattoos
-Barnböcker om drakar
-Mjukisdrakar och flygdrakar
-Kitschiga drakprylar från Kina
Men hallå museishoppen, har ni ingen koll överhuvudtaget?
Förra gången vi var på Östasiatiska sa vi "Aldrig igen". Den här gången lät vi oss luras av meningen "för barn och deras familjer", det gör vi inte om. Det är möjligt att Östasiatiska lider av dålig ekonomi, men brist på pengar är inte detsamma som brist på fantasi och det här var bland det mest fantasilösa jag sett på länge. Man får en känsla av att någon vill ha det minimalistiskt och stilrent på Östasiatiska, barn gillar varken minimalism eller stilrenhet. Men utställningsansvarig har antagligen aldrig träffat några riktiga barn.
Godmorgon...
...eller inte. Känner mig grinig. Lillplutten vaknade två timmar tidigare än vanligt. Surt eftersom jag lovat min man sovmorgon. Somnade om efter en stund. Sov en halvtimma, vaknade och upptäckte att både make och storplutt var uppe. Vad är det med de här ungarna? Det är ju söndag, kan de inte sova lika länge som på vardagarna åtminstone! Min man gick och la sig igen och jag hoppas verkligen han sover. Jag har problem att hålla ner nivån på de två ungarna, den ena vrålar och den andra skriker allt som han säger. Själv har jag ingen lust alls att leka pippi eller något annat, bara dricka kaffe, läsa tidningen och gå på muggen i lugn och ro.
Hjälp!
Kan någon läsa min blogg överhuvudtaget???
logistik
Problemet med att gå hemma med barn är att man hela tiden blir avbruten. Just nu står jag med en halvbäddad säng, en halvfärdigmonterad fiskgratäng och en mentalt påbörjad fredagsstädning med tillhörande mastodontdisk. Vad jag verkligen gör är att amma och enhandsblogga. I förrgår lyckades jag städa ur hela micron och halva kylen, vet inte om jag kommer hinna städa den andra halvan inom överskådlig tid.
Är jag dum eller?
Jag fattar inte debatten - skaffa barn tidigt. Precis som om alla träffar den rätte när de är tjugo och sedan kan skaffa alla ungar innan trettio. Jag träffade den rätte när jag var 26. Jag börkjade tänka på att skaffa barn ganska omgående, men när det kändes lagom, efter ett år tillsammans fick jag sparken från mitt jobb, alltså inte läge för ett barn. Sen fick jag missfall. Sen tog det skitlång tid att bli gravid, trots ihärdiga försök. Sen fick vi storplutten och jag var 32. Jag lovar att jag skulle bytt alla resor och all frihet i världen mot att få ha mött min man fem år tidigare och att ha fått bägge barnen inann trettio. Jag har INTE väntat för att jag skulle resa eller göra karriär. Det bara blev så.
Lapprika paprika
Lillplutten blir djävulskt gasig i magen om jag äter rå paprika. Detta har jag och resten av familjen fått erfara i natt. Kånkade och vaggade mellan 3 och 5. Tack och lov för hörselkåpor följt av 6 ft under på dvd när vrålen avtog. Även om han somnar om efter någon timma så vill han absolut inte bli nerlagd utan kräver att få sova i famnen under vaggande, detta kan göras sittandes i soffan. Men ska man sitta i soffan och vagga så vill man se på tv, det är liksom inte läge att sitta och meditera eller reflektera över sitt liv, och på morgonkvisten är det mest skit på lådan. Så tack än en gång för dvd. Vad jag ska titta på när serien är slut vet jag inte än...Bäst att låta bli paprikan helt enkelt.
nya webblogg...
för faaan webblogg, man kan inte placera knappen för "ta bort blogg" precis intill knappen för "nytt inlägg". Skärp er! Tänk om jag sitter här, alldeles utmärglad på sömnfronten och trycker fel. Jag tror att jag ska delge världen mina senaste fynd på tradera eller något annat revolutionerande och pang, jag trycker fel och bloggen är borta... Katastrof!
gattegrering
Min man har idag tatuerat mitt namn på bröstet. Det är brölloppspresenten jag svamlade om i december! Så jävla romantiskt att jag dööör!!!
Försäkrade
Hade en försäkringsförsäljare på besök. Slick typ. Om jag inte varit säker på att jag skulle teckna försäkring för lillplutten hade jag nog kännt mig rätt överkörd. Han rabblade siffror, men jag hann inte med något alls. Känner mig nog rätt överkörd. Vet inte ens vilka alternativ jag hade att välja mellan. Skit också. Som tur är kan jag bryta försäkringen när jag vill. Fan, han sålde in det dyraste alternativet, det som ger mest pengar om det händer kidsen något. Men jag är verkligen inte ute efter pengar, jag vill bara ha lite ekonomiskt stöd ifall en av oss blir tvungen att gå ner kraftigt på deltid eller helt byta jobb. Alltså ifall vi måste vårda ett av våra barn själva. Läskiga tanke. Jag gillar inte när jag säger vad jag vill ha ut av en något, i detta fall en försäkring, och ändå känner att det bara finns ett alternativ, dvs det säljaren tjänar mest på?