adrenalin

"Cougar Town" inte är speciellt roligt, det blir smärtsamt uppenbart om man låter bli att stänga av tv-n och tittar på "The new adventures of old Christine" som kommer efter. Efter ett par veckor tittar jag hellre på fiskeprogram på Discovery fram tills Christine och struntar helt i CT.

Alltså jag är hur ointresserad av sport som helst, men jag har ett speciellt band till Kalmar och blev verkligt glad över SM-guldet. Det var välförtjänt.

Vår pajjade tv är lagad. Min man letade snabbt upp en lokal reparatör, det är så skönt. Vi var inte riktigt färdiga med den här apparaten. Ingen av oss har velat byta ner oss i bildkvalitet. Vår gamla tjock-tv är mycket bättre än vilken platt grunka som helst. Dessutom är det skönt att ha en stor tjock tv som står stadigt när lillkillen klättrar och klänger på den. Att ha en unge hoppande på tv-bänken är ett normalt inslag hos oss. Vi har lyft ner honom så många gånger utan effekt att vi gett upp. Liksom, där är tv-n och där brevid står lillkillen.

Har precis sett sista avsnittet någonsin av six fett under. Och vad jag har grinat. Riktigt skönt. Min mamma sa att det var ett jättelamt avsnitt, själv tyckte jag att det var asbra. Jag tyckte de knöt ihop det på ett bra sätt och det känns helt OK. Man vill ju ha någon slags försoning och det blev rejält med försoning, tack för det!

Jösses vad Zelda räcker länge... Vi spelar fortfarande Ocarina of Time, vi köpte ju en disk med de fyra första spelen i, så vi har ett helt kvar. Kommer inte ihåg vad det hette just nu.

Jag köpte ju Da Vinci koden spelet som bröllopspresent till mig och min man. Det var så där. Dels gick det ruggigt fort att spela igenom, dels var det väldigt mycket slagsmål. Vi undrade lite vem de tror är målgrupp egentligen. Jag köpte spelet för att jag trodde att det skulle vara massor av knepiga gåtor att lösa och möjligtvis en del smygande. Gåtorna var OK, men inte svåra, men att behöva slåss typ oavbrutet var löjligt. Slagsmålen utvecklades inte heller, det var samma rutin hela tiden, trycka på rätt knappar vid rätt tidpunkt, precis den typen av spelgrejs som jag är skitkass på. Jag har inget emot att slåss eller döda i ett spel, men då måste jag få coolare vapen eller bättre förmågor ju mer jag spelar. Betyget bli en svag tvåa (av fem).

Större succe gjorde årets julklapp till min man, han fick Bully av mig. Han älskar det. Bra. Snyggt är det också.

Det ska förstås vara DOOL inte DOOD som jag skrev igår. DOOL är världens kitshigaste tv-serie. Hur bisarr som helst.

Svt erbjuder att skicka ett påminnelse-sms när deras Fuglesang-to-infinity-and-beyond-sändningar börjar . Hallå! Väckarklocka? Programmera telefonen själv? Är folk så lama att de köper vad som helst? Själv tänker jag sova oavsett om karln verkligen flyger iväg så dags på morgonen eller inte. Säkert har han fortfarande inte kommit iväg när jag klivit upp. Och förresten, varför har ingen uppmärksammat att han har med sig en frisbee, när var frisbee inne? Det har varit ute i minst 15 år. Snacka om att ha fått vänta för länge.

Efter att ha varit nerpackat i fyra år så är vårt surroundsystem på väg upp igen. Anledningen är dels att det är mindre lyhört här, dels att min man känner sig grymt hämndlysten över att grannarna ovanför kör sin tvättmaskin kl 7 på lördagmorgnar. Jag tycker att det inte är helt snällt mot grannen nedanför, men å andra sidan kedjeröker hon på balkongen så att vi måste ha både balkongen och alla fönster stängda. Jag kanske är lite hämndlysten jag med, ha ha.

Ernst är min nya passion, jag har sett fram emot dagens program i en hel vecka. Hur blir däcket? Hur blir rummet? Ska Ernst vara så där mysig igen? Ska man få se när han skissar med sin fina penna igen? Jag har en likadan, fast jag vet inte vad den kallas. Jag köpte den när jag gick på krokikurser på folkuniversitetet för tolv år sedan. Teckningarna använde jag för att söka till Nyckelviken, men jag kom inte in. Annars hade jag kanske varit den nya Ernst idag, jag har också grått hår, jag är också lång. Men jag är inte mjuk, jag är ganska rabiat emellanåt, tål inte stress liksom. Så jag får nöja mig med att titta på Ernst och hoppas att han säger något riktigt komiskt så att jag verkligen har något att skratta åt innan jag går och lägger mig. För övrig finns det Ernstmagneter på designtorget, det är fina bilder på honom och mysiga citat, jag ska nog köpa mig en sån.

Tittade på ett program med Ermst igår, jag höll på garva ihjäl mig. Karn är ju helt sanslös, det är oerhört underhållande, måste titta nästa vecka igen. Vilken dåre på SVT bestämde att det var dags att ge det här super-prettot en karriär? Fantastiskt!

Fotbolls-VM och hela sverige blir engagerat, det gillar jag. Men jag undrar varför gräsplanen där England och Paraguay spelade på såg så skabbig ut. Jag trodde VM var ett välplanerat påkostat (svindyrt) evenemang, så då vill man se saftiga illgröna gräsmattor inte något som får vår lokala plan att se lyxigt tät och grön ut. Heintz-Gurt som är boss över gräset borde få sparken, han borde planerat detta i åratal så det kan ju inte kommit som en chock att det är VM i år.

Ju äldre jag blir desto mer bekväm blir jag. Bara tanken på att tågluffa får det att krypa i kroppen på mig, men det fanns en tid när man bara såg det som ett äventyr. Jag antar att ingen tågluffar längre, men en gång i tiden var det hett. Nåväl, det nya tv-spelet då. Hmmm, jag känner mig som en gnällkärring. Men, nej. Nej, det blev för svårt för fort. Inga vapen, inget skjuta eller mosa. Ingen möjlighet att gömma sig. Ingen fungerande smygmetod. Tredje scenen tog två timmar att fullfölja och då löste vi inte ett enda problem, hämtade inte en enda sak utan kutade rakt igenom. Inte bra. Fjärde scenen tog priset. Helt omöjlig att spela. Vi är ju snudd på old people, vi får väl börja spela spel för sjuåringar istället.  Det är det tredje japanska spelet där man inte har något medel att försvara sig. Det är inte vår stil. Vi behöver försvara oss. Slåss. Avreagera lite. Döda lite zombies.

Idag visas ju bästa Lost för säsongen. Äntligen en belöning för att man troget följt serien. Säsong har bara blivit tristare och tristare, men ikväll, wow!

Jag och maken gillar att spela tv-spel, våra gemensamma favoriter har varit resident evil och silent hill. En annan stor favorit var ICO, och för ett tag sedan kom Shadow of Collossus som är gjort av samma gubbe. Jag är bra på två saker i tv-spel, det ena är att skjuta eller slåss som en galning, inte sikta noga och vara snabb à la skidskytte utan bara vansinnes skjuta eller galno-klubba ner folk. Min andra styrka är att jag är jättebra på att lösa gåtor. Min man klarar öga-han-koordinationsgrejerna mycket bättre än jag och ofta innehåller de spel vi väljer lite av varje så vi kan turas om att spela.

Shadow of Collossus är hittills, efter två bossar, enbart varit fråga om öga-hand-koordination, det som jag verkligen suger på, så hittills har jag suttit som en tråkig bisittare, och när vi direkt fick gå på tredje bossen, utan någon gåta eller minsta problem att lösa så ruttnade vi nog båda två. Det är rätt trist att sitta och spela ett spel med publik så att säga. Det här kanske är världens chans för mig att öva upp just den här sidan, men jag vet inte om jag är intresserad. Jag utvecklar hellre de sidor som jag tycker är roligare och just nu är det boooring. Men det kanske blir bättre?

Bästa programmet just nu: Amigo! Vi älskar det, både vi vuxna och treåringen.