adrenalin

Min svärmor älskar Sound of Music, 500 pix kostar en bra bilett till den vervärdiga uppsättningen med Pernilla W och Tommy N. Visst borde hon få det? Visst? Visst? Tror ni jag kan lura med svågern på det? Tusen buck är ju rasande dyrt, men hon måste ju få gå med en väninna, eller ännu bättre svärfar, ha ha han skulle dö!

Vilken skön dag! Solen skiner, jag har skolkat halva dagen och myst järnet. Sen, det bästa, lillkillen FÅR dagisplats på samma dagis som storkillen. Det har varit min oro den senaste tiden, jag vågade mig dock på att shoppa overall och vinterdojjor till honom. Det är stor tillit för att vara mig. Nu är vinterkläder på gång och dagsiplats med. Och för att klargöra, han har vinteroverall och tossor nu, eftersom han inte behöver mer när han bara åker vagn hela tiden, den nya overallen är i bävernylon och ska även tåla lek på marken...

Ja idag är det soool! Hurra! Jag fuskar hemma lite, ska läsa en avhandling - boring. Lillkorven snarkar. Maken är på ärende. Storkillen på dagis. Tyst. Lungt och skönt.

Ma rår inte över vädret och jag är ingen vinterälskare, men det vore bättre med lite snö än den här jävla jämngrå skiten.

Jag fikade ju med fd bästisen, ni minns nog hur mycket jag grinat över den brustna relationen? Mycket är det. Idag ringde en gemensam kompis som jag inte hört av på ett tag. Vi har inte brutit upp, utan alltid gillat varann, men det blev mer och mer glest mellan samtale ju fler barn hon fick, inte ett dugg konstigt. Hon ringde bara för att tala om hur glad hon är att fd bästisen och jag hittat varann igen eftersom hon också saknat mig. Här har jag isolerat mig i åratal, varför? Jag kanske inte var mogen att komma ut ur bubblan förrän nu, men jäklar vad mycket högmod jag burit på.

Mina helger är inte roliga. Inte mina nätter heller. Det de flesta människor ser fram emot bävar jag inför. På kvällen när jag lägger mig vet jag att jag ska böka med mina barn, göra välling, klappa i rumpan åtskilliga gånger. Det liknar tortyr att gå och lägga sig och veta att inatt ska jag bli väckt minst tre gånger, förmodligen mer. Dessutom verkar det som att ju tidigare jag går och lägger mig dessot tidigare vaknar barnen. Helgerna ser jag fram emot under veckan, men framåt söndag eftermiddag vill jag bara kräkas på hela skiten. Lillkillen gnäller och kinkar oavburtet, jag och min man är uttröttade och vill bara vila, 4.5 åringen är understimulerad och testig. Vilken jävla soppa. Jag älskar min familj och vill inte vara utan den för något i världen, men ibland undrar jag var den där energin man skulle få av barnen är någonstans. Själv har jag just nu två energivampyrer. Min man har haft en tung period och jag ska vara den starka, jo tjena.

Idag är det söndag, maken sover, jag är upp med barnen. Sen vankas det arbete för oss bägge. Jag ska åka till jobbet och fixa viktiga saker jag inte hann klart i fredags. Hoppas innerligt att saker inte blivit förstörda för att jag inte gjorde det sista, men i fredags var jag tvungen att åka hem och äta tacos med min familj. Det finns tillfällen när det inte går att jobba till åtta på kvällen. Fredagens middag var ett sånt tillfälle, jag kom hem sent nog. När jag senare har kommit hem har jag lovat att ta med barnen ut så att min man får jobba lite han med, han får i alla fall betalt för sitt arbete, om än dåligt. Tur att han tycker det är roligt. Han skriver om sitt största intresse, så det är inte speciellt synd om honom...

Idag ska jag fika med min fd bästis. Jag insåg att hon aldrig i livet skulle våga ta kontakt med mig så jag skrev till henne på facebook och sen kändes det bättre. Det är helt otroligt, jag har fått kontakt med två personer jag saknat i mitt liv, den här tjejen kommer jag förmodligen aldrig bli lika tight med som jag en gång var, men det är OK. Just nu känns det viktigast att få ses, prata lite och har vi vuxit ifrån varann så kan vi i alla fall skiljas som vänner. Men jag är nervös så att jag svettas.

Det har varit en riktig skitdag, jag var på kalas igår, drack inget, men det blev ändå bara 6 timmars sömn. Barnen har varit riktigt pestiga. Lilla killen är som förbytt, gnäller dygnets alla vakna timmar, ska helst bli buren konstant och slutar inte gnälla för det. Nätterna är pest de med. Söndagen gick alltså i det konstanta gnällandet/gråtandets tecken. Det blir inte bättre av att stora killen varit skitpåfrestande, tjatig, tjafsig, bråkig. Han har riktigt sökt bråk. Det är skit när man lämgtar efter jobbet. Min man är hemma och helt färdig av den här miljön. Det är väl bara att bita ihop, men man hatar sig själv när man står och skriker åt dem "Ni är så jävla jobbiga". Storkillen svarar "du är jobbig mamma" och jag snäser, "bra, då kommer jag inte hem imorgon, så ska ni få se hur kul det är att inte ha någon mamma". Evil mom.

Min lille son var så smal och ynklig att vi fick hälla olja i allt han åt. Och sluta med barnmaten. Nu äter han sedan i september bara vår mat samt fyra flaskor välling med olja per dag. Äntligen börjar han få lite hull. Han är fortfarande en mini-bebis, men med rundare kinder.

Idag ska vi ha säkerhetskontroll av våra laboratorier. Då skickar högste chefen ut instruktioner om hur vi ska åtgärda saker vi kan åka dit på. Synd att vi inte har kravet på oss att ha det så årets övriga dagar. Ingen vågar ringa och be om en flygande kontroll, för då blir vi tvugna att stänga och då kan ingen jobba. Vi lever i konstant tidsnöd, ingen har råd att förlora tid på labbet.

Jag har tidigare nämnt att jag isolerat mig från gamla (och potentiella nya) vänner. Med åren har jag blivit ganska ensam. Sedan två år har jag arbetat på den biten och på sistone börjar jag få utdelning. Det är så skönt. Det känns som om jag tar pyttesteg i frågan, men ändå blir jag belönad hela tiden. Jag har haft svårt att vara 100% ärlig eftersom jag vill att alla ska tycka om mig, men jag märker att det är först när jag är ärlig som folk gillar mig. Det är fortfarande svårt, men jag jobbar på det.

Efter att ha skrivit förra inlägget kände jag mig både arg och ledsen, så jag skrev till killkompisen och frågade vad som hänt och vad han grundade sin kommentar på. Det var så klart ett missförstånd. Nu har vi rett ut allt och det känns så otroligt mycket bättre.

Det blir mycket facebook nu, det är så kul att hitta förlorade kontakter igen. Fann en vän jag inte hörts med på drygt åtta år, blev hur glad som helst. Skickade världens mest strålande meddelande om hur GLAD jag var att hitta honom. Tillbaks kommer det ett ganska kort och vänligt svar. Jag svarade igen och skulle in på hans profil och titta lite när jag insåg att vi inte var vänner, Han hade accepterat mig som vän, sedan tagit bort mig. Idag kom en del av förklaringen, han skriver att han blev ganska paff över att jag hörde av mig efterom han mindes det som att jag var ganska ointresserad av vår vänskap när vi skiljdes åt och att vår vänskap var över. Gissa om jag blev paff. Jag minns det inte alls så, vi var och fikade en dag för åtta år sedan, allt var jättetrevligt och när vi skiljdes åt var allt som vanligt. Sen svarade han aldrig mer på sin hemtelefon och något mobilnummer hade jag inte. Vi hängde inte varje dag, men brukade höras med jämna mellanrum och fika lite eller tjattra lite i telefon ibland, inte mer än så. Jag svarade på hans meddelande att det måste vara ett missförstånd och bad om ursäkt ifall jag sårat honom. Men just idag har jag sån jävla pms och är så jävla gråtfärdig att jag inte riktigt kan hantera en sån respons. Jag är helt gråtfärdig och undrar om han inte gav mig fel telefonnummer till att börja med, om han inte är en paranoid jävel som försöker ge mig skulden för något som hänt i hans huvud. Och jag ångrar förstås att jag bad om ursäkt. Jag vet att han kan vara lite smånojjig av sig, har han blandat ihop mig med någon annan? Hur kan en fika på Lasse i Parken tolkas som mors och goodbye forever, och varför har jag i såfall undrat var i helevete han tog vägen i alla år. Jag har avslutat en del relationer i mina dagar, en del riktigt fult, men det här är nog den enda jag avslutat utan att veta om det.

Om man vill framstå som smart ska man använda sig av uttryck som "bibliska proportioner". I alla fall tycker Moneybrother det, åh jag vill att han ska tycka att jag är smart!

Något skumt är det. Först avmagnetiserades kontokortet, sedan blev telefonen dövstum. Nu funkar inte pin-mojängen till internetbanken. Lampor dör när jag tänder dem. Mycket spänningar kanske?

Läste en jätteintressant artikel om mindfulness i dn söndag. Och visst, det vore fint, men tjena, det funkar INTE när man har en bebis som vrålar i högan sky från morgon till kväll. Om ni vill läsa artikeln kan ni ladda ner dn söndag som pdf idag.

För tre år sedan fick jag en fantastisk espressobryggare av min man. För ett år sedan pajade den, jag lämnade in den och fick den servad på garantin. I våras gick packningen. Efter mycket om och men lyckades jag beställa två nya packningar, bytte själv, det var hemskt meckigt. Nästan direkt gick den nya packningen. Vi kan inte använda den minsta silen, för den kilar in sig under packningen och när man tar loss den blir det skador på packningen. Jag hade köpt ny sil men problemet kvarstod. Bytte packning och har sedan början av sommaren bara använt stora silen. Man vänjer sig. Imorse hade packningen gått igen. Det är inte normalt att det går tre packningar på ett drygt halvår. Jag är upprörd, en jävla maskin som gick loss på sex papp borde funka perfekt, åtminstone ska den inte börja krångla efter bara två år. Idag blev det moccabryggar-kaffe och det är inte så gott. Nu hoppas jag att jag ska kunna hitta ett ställe där jag kan få en ny service, så jag kan använda min fina bryggare.

Drog runt min vän på stan, hejdade henne när hon skulle köpa grejer till barnen, hon hade redan shoppat för 700 till dem när vi möttes. Själv ville hon inte ens unna sig ett par örhängen för 130. Efter mycket om och men köpte hon lite grejjer hon behövde. Men det var roligt att vara på stan med henne, hon klämde antningen på gråa eller bruna myskläde och jättefula koftor, eller så var det guldlamé, paljetter och lurex. Inget mellanting. Skitkul! Sen käkade vi på Duvel bar, vasagatan 50, musslor, jättegod mat, bra vin, perfekt servering. I like very much! Vi skildes åt vid 22:30, nöjda och mätta. Imorgon kommer hon hit och äter lunch. Nästa vecka ska jag köpa de snygga örhöägena och skicka till henne.

Idag kommer min bästa vän från Norrland! Hon har lämnat barn och man hemma. Vi ska gå ut på resturang och äta god mat! Och prata! Jag längtar!!!