adrenalin

Jag vet inte hur många gånger jag klagat på min gulbleka hy, så visar det sig att mitt Hb ligger på 115 (det är för lågt). Käkar järntabletter nu, ny koll den 17:e, vem vet jag kanske blir rosig tills dess. Och hoppar ur sängen på morgnarna. Kanske. Inga grattis nu, jag är inte preggo, jag blir kollad pga anställningen. Är i övrigt i väldig bra form, finfina blodfetter, bra lever- och njurvärden och så.

Jag är nervös inför morgondagen. Det är väl helt normalt antar jag. Ett nytt område. Nya kollegor. Nytt labb. Nytt allt. Ska man ha matlåda? Ska man ha birkenstocken med sig? Finaste labglasögonen? Känner mig lite som när jag började ettan. Bilden pappa tog utanför porten sitter för alltid på näthinnan. Bilden som säger allt men ändå ingenting. En av tiotusentals små ettor i augusti 1977. En liten mager flicka. Vita knästrumpor, blå kjol. Gul tröja. Ny röd väska i PVC. Snedbena, flygigt hår. Glad-nervös. Det är precis vad jag är inför morgondagen. Glad-nervös.

...BacOs

Eller inte.

På adidas-outlet i Hammarby sjöstad (hpl Luma) finns just nu tunna löparjackor i Gore-tex för ynka 450 kr. De har kostat 1300. Mörkt grå. Apa-bra kvalitet. Om man inte gillar att springa duger jackan utmärkt som tunn vindjacka med viss regntålighet (har inte hunnit pröva den i spöregn än, så jag kan inte gå i god för den biten). Outletten är bra överhuvudtaget. Värd ett besök.

Det finns så grymt coola Star Wars tishor på HM, önskar att de fanns i min storlek!
Den högra blir julklapp till stora. Lilla får en med Yoda.

Det här är en av mina sista "lediga" dagar. Jag har inga som helst problem att fylla dagarna med innehåll, och jag kommer sakna den här lediga tiden. Inte en minut har förspillts till att glo på tv. Jag har surfat, bakat, städat, hämtat och lämnat barn, lagat matoch framför allt fixat och styrt upp saker som inte hunnits med under hösten. Men nu är det slut med fixardagar. Detta ska firas med champagne i afton tillsammans med två vänner. Jag är bustrött, men det kanske släpper med hjälp av lite Moët?

Minsta katten är allergisk. Efter ett besök hos en av sveriges fem hudspecialister (fantastisk kvinna!) så får hon cortison, penicllin och specialfoder. Vi har länge velat fram och tillbaks om huruvida vi ska avla på katten. Nu behöver vi inte fundera längre, katter med allergi ska man inte avla på, punkt. Då kan vi lugnt kastrera henne utan att behöva känna dåligt samvete över att hennes fina stamtavla inte fick föras vidare. Hon är en bedårande liten katt med blå färg och jättefina egenskaper. Ironiskt det här med allergin, vi skulle egentligen behöver göra oss av med henne för att tre av oss människor är allergiska mot henne. Men det är så svårt, hon är ju så fin.

En väldigt provocerande vägg stod i vägen för en arg typ med pensel och vitfärg.
Söderhallarna, medborgarplatsen.

Tänk vad skönt att vara liten. Att få göra precis som man vill. Att inte behöva åka buss som andra, sittandes eller ståendes utan bara lägga sig på ett av hjulhusen och slappa lite. Fast så var det inte riktigt.
Pappan brottades med barnet för att få honom och sitta på ett säte. Och när det inte gick höll han i honom hela tiden utom en kort sekund när bilden togs. När far och son skulle av höll sonen fast sig i en av de gula stolparna och de höll inte på att komma av, hela bussen skrattade. Barnet? Lillkillen. Pappan? Maken.

När min lilla kille ritar är det inte mycket som hamnar på pappret. Tack IKEA för laminatbordet.
Jäklar vad vi ångrat oss ifall vi hade slagit till på det där snygga i oljad ek!

Vissa fester är man gladare att man missat än andra...

Det har dykt upp pepparkaksdeg i affärerna nu. Bästa med tjuvstart av julen är just pepparkakorna. Förvisso är köpta kakor oftast godast, men det är så kul att baka med barnen. Speciellt stora som vid det här laget är en expert på bakandet och kavlar sin deg föredömligt tunn, har koll på hur mycket mjöl han behöver på bordet och på kaveln och väljer att göra disnosaurer, Daleks och flygplan. Lilla är lycklig när han får käka sig mätt på deg! I år har vi Dr Who-tema och funderar på att göra pepparkakshuset i form av Tardis. Fast det är ganska få som har koll på Dr Who här, så de flesta lär tro att vi gjort en brun telefonkiosk. Vi har formar till muminhuset, men det var hell att göra det, så det får vänta ett tag till. Även om det är det snyggaste. Fast vi gör muminpepparkakor i alla fall.

Har varit på fest i en annan stad.

Tog fram Brio-tågbanan som legat undanstoppad två år. Succé! Lilla killen som normal bara vill kolla tv struntade i bolibompa för att köra tåg. Det är en genialisk leksak, dyr, men flexibel och hållbar. Den här banan kommer kunna användas av tio omgångar med barn och förmodligen knappt se sliten ut. Att den är könsneutral ser jag som ett plus. Visst finns det många vuxna män som intresserar sig onormalt mycket för tågbanor. Men helt ärligt ser jag både bilar och tåg som könsneutrala. Alla tråringar jag stött på, oavsett kön intresserar sig för bilar, tåg, lyftkranar, cementblandare. En leksak får en laddning när vi vuxna bestämmer att det är en pojkleksak eller en flickleksak. Killarna har dockor, bilar, spis, gosedjur, kastuller, starwars-figurer, utklädningskläder och rosa skor med. De leker glatt med allt, och Lego ligger i topp här hemma. Bra könsneutral, utvecklande leksak, Lego, me like!

'

När jag var yngre höll det till en gymnastiktrupp i det här huset, Sofiaflickorna tror jag. Sen brann lokalen och den verkar vara igenbommad fortfarande. Tack och lov har någon haft vett att sätta upp lite konst på plywood skivorna. Och låst in påven på kuppen!

Kul att komma ut på morgonen för att åka till jobbet och upptäcka att någon snott, inte bara navkapslarna utan alla fyra hjulen. Tjuvarna lämande kvar en hel och en trasig domkraft. I utbyte liksom. Det är inte vår bil och det är jag glad för.

En av våra mest älskade ägodelar, ett litet tittskåp med ett mexikansk skelett-brudpar. På hedersplats i hallen. Vi kan aldrig aldrig skilja oss, för ingen av oss skulle kunna förmå sig att låta den andra ta tittskåpet. Skoja ba. Eller?

Det är en av mina sämsta egenskaper och kanske en av mina bättre. Bristen på tålamod. Dålig för att den låser mig och gör mig frustrerad. Bra för att jag får saker gjorda. Min potentiella arbetsgivare ska ringa idag. Jag har knappt kunnat sova i natt för att jag är nervös. Ett beskeeeeed nuuuuu tack! det är dåligt med tålamod just nu. Ångrar att jag inte hade stora hemma, vi kunde ha hängt och gjort något kul. Nu sitter jag bara här och käkar biscotti och stressar upp mig själv.

Det har varit en smärre följetång det här med mitt manuskript som blivt accepterat. Jag har vid tre tillfällen bett förlaget sätta bilderna ordentligt, men varje gång har det sett för djävligt ut rent ut sagt. När manuskriptet kom tillbaks tredje gången och noll(!) ändringar hade gjorts fick jag nog och skrev ett riktigt argt mail till dem. Jag frågade om de skämtade med mig och ifrågasatte deras trovärdighet och förklarade att jag var besviken på dem. Jag avslutade med att säga att om det var något fel på mitt manuskript eller mina bilder kunde de ju berätta det istället för att skicka okorrigerade proofs för granskning om och om igen. Det tog skruv! Idag kom artikeln tillbaks och den såg vettig ut. Men varför i helsike ska man behöva bli snudd på otrevlig innan vissa människor gör sitt jobb? Det är ju inte som att jag bett någon göra något som inte står i deras arbetsbeskrivning. Nåväl, nu är jag lättad. Ska godkänna nästa artikel strax. Om bilderna sitter där de ska vill säga...

Vi har bokat tid hos BUP, stora killen stoppar allt i munnen och vi kan inte hjälpa honom att bli av med den orala fixationen trots att vi jobbat aktivt på det i två eller tre år. I skolan lägger de andra barnen märke till honom och han blir retad av tvåorna. Jag är glad att skolan väljer att ta det nu, innan det är försent. Sen kröp det ju förstås fram att vi kanske kunde be dem titta på bristen på impulskontroll och koncentrationssvårigheterna. Omtänksamt så klart. Först blev jag ledsen över att de vill att vi ska gå till BUP, men eftersom jag tror att min mamma har ADHD och kanske min bror med så är det väl inte så konstigt egentligen. Och samtidigt känns det lite som en lättnad. Det tar ifrån mig en del av den skam jag känner för att jag ställer krav på honom som han inte kan leva upp till. Att jag kanske inte ställer för höga krav utan att han helt enkelt inte KAN leva upp till normala krav.

Vi fortsätter succén med utflykter helgen lång för att slippa familjebråken. Idag tog vi en tur till Naturhistoriska, ett museéum som sannerligen inte stangerar utna hela tiden jobbar för att förbättra sig. Den här gången upptäckte vi två rum med de gamla samlingarna presenterade på ett nytt fräscht och spännande sätt. Coolt!

Här i Stocksholm har total panik utbrutit när det gäller vaccinet mot svininfluensan. Vi besökte två vårdcentraler idag och fick nobben på bägge. Kanske för att det nu blivit tillåtet att vaccinera även små barn, mellan 0.5 och 3 år. Jag jagade en spruta till lillkillen som firar sin tre-årsdag i december. Själv kan jag vänta, det känns ju faktiskt mindre oroligt ju fler som vaccinerar sig.

Känner mig lite nedstämd. Kanske inte är något, men hela den här anställningsprocessen är jäkligt krävande. Tredje intervjun, nu vill de ha betyg från tiden innan jag började plugga. De viktigaste betygen har jag tyvärr inte. Ett har jag slarvat bort, det andra begärde jag aldrig ut. Kan man få ett betyg efter elva år tro?

Jag vill bara påpeka att när jag pratar om "bottenskrapet i den vetenskapliga världen" så är det inte så att jag tycker att indiska, bulgariska och egyptiska forskare är sämre än amerikanska diton, det är en fråga om sämre resurser, sämre resurser ger sämre resultat helt enkelt. Och svenska forskare ligger definitivt inte i toppskiktet. Även om vi gärna vill tro det!

Fast jag måste säga att det här med sju dagars karens på a-kassan suger fett.

Tog en närmare titt på tidskriften min chef bestämt att vi ska publicera i. Inte undra på att de inte anstränger sig, det är verkligen bottenskrapet i den vetenskapliga världen som publicerar där. Forskargrupper från delar av världen som inte lyckas publicera någon annanstans (läs Indien, Egypten, Bulgarien osv, sorgligt men dessa länder liger verkligen längst ner i på rankingen i forskarvärlden). Tragiskt att chefen tyckte att manuskriptet inte var mer värt. Än mer tragiskt att förlaget är så vana vid folk som inte vågar ställa krav på utseendet på artiklarna att hela tidkriften ser för kackig ut.

Det är namnet på det fantastiska förlaget som inte för sitt liv kan sätta en artikel. Har fått tillbaks den igen. Om jag bad om 30 grejer har de ändrat 5. Just nu vill jag dra tillbaks artikeln och säga att om ni inte är intresserad av att ge den ett OK utseende har jag ingen lust att publicera den heller. För det sitter uppenbarligen en jävligt obstinat människa på förlaget och vägrar att göra sitt bästa. Jag är inte kinkig, men det kan ju inte se värre ut än om en tio-åring skulle göra det. OK, en omgång till.

Helgen har fortsatt i det trevligas tecken, eller hur man ska säga? Vi har varit aktiva och ute och rört på oss men ändå lyckats både dammsuga, tvätta och storhandla. Och hålla sams. Jag tittar på min lilla familj och blir alldeles kär i de små människorna och den lite större mannen. Vilken tur jag har! Jag älskar dem så mycket!

Ända sen jag började springa har jag hört talas om olika fantastiska material som ska andas och dessutom transportera fukten från kroppen till utsidan av tyget. Jag har upplevt att de flesta funktionsmaterial förvisso andas, men det där med fukttransport har känts som rent båg. Det har mer känts som om kläderna har bra uppsugningsförmåga, och inte blir så kalla när de är blöta som t ex bomull blir. Tills jag fick en tröja från GORE. Snacka om fukttransport! Tröjan var torr på insidan och helt blöt på insidan utsidan. Det finns tydligen riktiga funktionsmaterial! Men smakar det så kostar det. Tur att jag fick tröjan i present, jag hade aldrig betalat så mycket själv.

Vissa helger går bara åt att gnälla, tjafsa och göra otroligt tråkiga saker. När man har haft för många såna helger på raken får man spader. Nu har vi inlett den här helgen med en toppenfin lördag där vi struntade i alla måsten och gick på stadsmuseet istället, följt av vandring i gamla stan. Idag ska vi mota bort söndagsångesten med farsdagsfirande, följt av konsert med äldste gossens kör.

Oavsett om jag får det här jobbet eller inte ska jag komma ihåg att säga till dem att deras rekryteringsprocess är föredömlig och sympatisk. Jag har blivt informerad om både för och nackdelar, jag har träffat chefen, chefens chef och sen chefen ovanför. Jag har fått träffa HR-personal, jag har fått träffa eventuella medarbetare och jag har fått göra ett personlighetstest. Bara en sån sak som att de eventuella medarbetarna fick chans att intervjua mig, smart! Tyder på en bra chef också. Sen är det ju det här...jag gillar att baka. Det gör chefen med. Och chefens chef. Om jag får jobbet kan det visa sig att just bakningen varit avgörande. En liten fågel har nämligen sagt att just bakningen ligger till min fördel. Vem trodde det?

Lilla har tydligen slutat med blöja. Det kom som en överraskning. Han skriker när man försöker sätta på honom en och vägrar ha på en när han ska sova. Man får smyga på en när han somnat eftersom det inte funkar hela natten än. Han har förresten slutat med kläder helt. Han sliter av sig alla kläder i samma ögonblick vi kommer in genom dörren. Naken ska han sova också. Naken ska han äta. Naken jämt. Vi har det inte direkt varmt här så jag förstår inte riktigt hur han står ut.

Men vad ska man ha påååå sig på intervjun? Förra gången hade jag randig tröja (svart /grå), svart kavaj, blå jeans och svarta tygskor (fula). Den här gången är jag inne på grön tröja, svart kofta, blå jeans och svarta stövlar med skaften utanpå jeansen. Funkar det? Provade med kjol men det såg ut som jag verkligen ansträngt mig för att se ordentlig och tantig ut. Kjol och stövar är ett svårt kapitel för mig. Uppsatt hår va? När man har häxhår och är 35+? Örhängen? Hängande med droppformade gröna pärlor? Eller är det overkill? Ja det är det nog. Gud vad jag behöver en stylist nu!

Vi är bara två kvar och jag har fördelen (och nackdelen) att veta vem min konkurrent är.

Jag är gladare nu förresten.

Vaknar i en nerkissad säng (lillkillen, inte jag) efter en risig natt för att upptäcka förkylning hor mig själv och lite småfeber hos sängkissaren. Jag var verkligen inte sugen på vab idag, jag hade massa planerat, byta en tröja jag fått i present, lämna tillbaks vin som blev över från festen, köpa kläder till storkillens uppträdande med finkören på lördag, gå på bio med några vänner. Inte blev det bättre av att maken och jag kraschade och blev osams (han har väl också sovit dåligt) och att jag till råga på allt får tillbaks ett manuskript som ser ut som skit. Jag skickade tillbaks med tydliga önskemål om ändringar för ett par veckor sen, men det ser fortfarande verkligen kackigt ut. De har inte ändrat mer än ett par smågrejer som jag bett om, definitivt har de inte justerat bilderna så de blir i samma storlek. Saknar förlaget totalt känsla för hur man sätter bilder så att en artiklel ser OK ut? Tycker de inte att de är pinsamt att vara så oproffsiga? Jag önskar mig en stor fet boxboll, för jag är på krigsstigen.

Tänkte beta av ett gäng julklappar nu redan, till barnen runtomkring. Men jag behöver lästips till en annan sex-åring än min egen, LasseMaja hade han redan allt av. Någon som har ett tips eller två?

Har blivit kallad till en andra omgång. Jäkligt spännande! Var tvungen att springa och köpa en ny proper kofta. Är det vad man kallar en ångestdämpande åtgärd? Fast jag har inte ångest, är bara nervös. Ska göra något slags test, men glömde i stressen att fråga vilket. Glömde också fråga hur många som gått vidare till andra omgången. Det är ju väldigt intressant. Vi var ju inte så många i första omgången.Jag säger bara eget kontor! Håll edra tummar snälla!

Ett folktomt Junibacken, sånär på några glittrande ryssar, visade sig vara succé för både mor och son!

Lillkillen har andra feberfria dagen och med risk för att ångra mig bittert packar vi ihop oss nu för att göra Junibacken. Det är väl inte höstlov längre? Väl?

Efter förra helgen var ju den här damen som en urvriden trasa, men den här helgen har varit bättre minsann! Filmkväll både fredag och lördag, sovmorgon och relativt lugna barn. Kan bero på att lilla hade 40 grader och faktiskt satt still i långa perioder. Nu har stora åkt till en kompis, detta på iniativ av komoisens goda moder som dessutom tog bilen och plockade upp honom. Enda smolket i bägaren är att min man har haft svårt att andas i flera dagar och nu sitter på akuten. Av alla saker som kräver förändring är mitt behov av körkort ett av det mer akuta. Att inte kunna köra sin man till akuten, att inte kunna köra sina barn till kompisar, att inte kunna åka och storhandla...det är rätt handikappande. Nu vet jag att jag kan spara ihop pengar, jag bevisade det för mig själv när jag sparade ihop pengar till festen, då går det att spara ihop till ett körkort.