sorgliga minnen

I ett av barnprogrammen idag var de hos veterinären. Sorgset konstaterade jag att de var på mottagningen där vi lät avliva min mans katt för fyra år sedan. I nästa klipp gick de in i ett mottagningsrum, då började tårarna rinna, för det var identiskt med rummet där vi fattade det svåra beslutet att låta det lilla kattskrället dö. Min man hade haft henne i över tio år och hon var väldigt sjuk, hon kissade blod och hade jätteont. Jag har alltid trott att det inte var så jobbigt för mig för jag bröt inte ihop på samma sätt som min man gjorde. Kanske reagerade jag så för att en stor del av min energi just då gick till att trösta min man. Dessutom hade hon varit sjuk så länge och ofta att det också var en sorts lättnad att låta henne gå, fast det hade jag jättemycket skuldkänslor för. Och uppenbarligen fanns det visst en hel del tårar i mig som ville ut också, de kom nu istället. Lilla katt-tjej. Vi har hennes aska kvar i en liten trälåda. Det kanske är dags att ge henne en grav på landet nu.

två katter

I går kväll smörjde min man in två par kängor med ett tjockt lager fiskarsmorning och ställde de på en tidning på köksbordet. I morse hittade han dem fulla med katthår. Vår röda katt hade legat och kelat med skorna. Det är tydligen svårt att få bort katthår från infettade kängor.

Den röda katten är inte riktigt kompatibel med vår oftast svarta livsstil. Den andra katten är mörkgrå, hennes päls syns knappt på mörka kläder. Jag är alltid full av katthår, värst är det på stickade kläder. Och de nya svarta jeansen.

Min knäppa katt

Minst en gång om dagen får mina katter nytt vatten, fast det ligger mer åt två gånger per dag. Jag byter skål varje kväll för att vara säker på att det är helt fräscht. Min ena katt är nämligen lite kinkig. Det här är vad hon hellre dricker än rent kranvatten:

-Diskvatten
-Vattendroppar som ligger på botten av badkaret, oavsett om jag nyss färgat håret, tömt en kisspotta eller tvättat en bajsig rumpa (min sons)
-Dropp från kranar som droppar
-Snö från mina skor
-Blomfatsvatten

Hos oss är toalocket alltid nerfällt. Inte av jämställdhetsskäl utan som ni förstår för att katten inte ska dricka där.