adrenalin

Det finns inte nog med hjärtan för att säga hur mycket jag älskar min blivande åttaåring. Imorgon bitti blir det pannkakstårta för att toppa kärleksberget. På fredag drar vi från stan. Tre dagar efter åttaåringen fyller jag jämt. Önskar att det vore 30. Är glad att det inte är 50.

Om man inte gömmer sina burkar med 8 hr cream hittar man lätt spår efter små busiga fingrar!

Saknar min mamma.

Min bror på maskerad. Han har gjort hela dräkten själv. Imponerande!

Familjeliv, vilket jävla skämt. Det enda positiva med att ha helg är att jag på lördagen får sovmorgon. I övrigt är det en jävla bestraffning med bråk från morgon till kväll. Jag orkar inte längre.

Dagens körlektion blir motorväg. Jag är så stressad att jag funderar på att strunta i körkortet. Bil, vad är det för skit? Jag hatar att åka motorväg. Hatar att åka fort. Tror att jag ska dö varje gång jag kommer upp i hastigheter över 70. Jag har ungefär samma stressymptom som när jag ska gå till tandläkaren. Där brukar jag grina. Kanske fäller en tår idag med.

Såg ett helt fantastiskt avsnitt av klass 9a igår och hjärtat slog en volt i bröstet på mig av glädje. Jag kände så starkt med NO-läraren som i avsnitt ett var tafatt och villrådig, och nu! Hon fullkomligt strålade! Och jag känner igen mig själv, som undervisande doktorand som stressade runt som en skållad råtta på lab första året. Jag hatade det. Det var så svårt och ångestframkallande. Och sen när jag blev duktigare och verkligen kunde förmedla min egen entusiasm för ämnet, då blev det så jäkla kul. En kompis till mig sa "det är belöningen, när man ser på dem att de fattat". Och vilken jäkla belöning sen! Jag saknar faktiskt att undervisa! Att få vara en bro till ett ämne många tror är svårt. Att se poletten trilla ned. Det är belöningen.

Önskar ibland att barn kom med något slags manual, en bruksanvisning liksom. Vårt stora problem är måltiderna. De är ett smärre helsike. Det är framför allt fyraåringen som terroriserar, men vi bidrar allihopa till situationen, utan att veta hur vi ska ta oss ur. Jag trodde det skulle bli bättre med nummer två, eftersom vi har en annan attityd nu, vi har ju mer tålamod och erfarenhet. Därför är det extra frustrerande att det inte funkar med det här barnet heller. Pust och stånk och bita ihop. Antar jag. Men mången gång fantiserar jag om en egen lägenhet. Ett rum och en dörr att stänga om mig när bråkvågorna går alldeles för höga.

Årets första!

Detta är min dator. Och ett paket tamponger super plus. Ser ni? Sex mensdroppar! Menskopp i all ära, men det går inte att gå på toa en gång i timman under löneförhandlingar eller konferenser eller vad det nu må vara. En dag i månaden behöver jag tamponger och det av den mest absorberande sorten! I fyra år (sen jag satte in kopparspiral) har jag letat superplus, något som fanns på vilket ICA som helst när jag var fjortis. När jag var fjortis hade jag inget behov av superplus och sedan dess verkar tampongtillverkarna ha slutat tillverka dem. Jag har fått hålla tillgodo med plus och kunnat klara mig i upp till två timmar, om jag sitter still och inte skrattar. Men nu, nu hoppas jag på hela tre timmars respit. Sex droppar, vad som helst kan ju hända!

Ett par ekollon. Eller ett par amningstuttar, gud vet. Jag blev förälskad i dessa raringar från pilgrim och har haft dem nästan varje dag sen jag köpte dem. I torsdags tappade jag det ena på väg hem. Gissa om jag blev förvånad när jag faktiskt hittade det igår eftermiddag, lite av pärlan glänste i snön. Det hade blivit nertrampat och nästan helt övertäckt av modd Ren tur att det hade hållit!

Gråtkväll. När barn dör då går världen sönder.

Korrektur? pH-värdet ska det vara, litet p stort H inget annat. Lätt att kolla. Hej Wikipedia? Klantarslen.