adrenalin

Barnen gör knappast vågen när jag bakar bullar, men bekantskapskretsen på fejjan står i givakt. Folk tror att jag bakar varje vecka och inte två gånger om året som det är i verkligheten. Det blir så när man lägger upp ALLA bullbak på fejjan...

Familjens äldsta barn, blir nio i maj. Katterna är kvar trots allergiska familjemedlemmar (jag, mannen, stora). Och hon vill inte bli kliad på magen. Hon bara fejkar.

du som vill att jag ska mejla svar på en fråga till dig! Jag mejlar bara folk jag har ett hum om vilka de är eftertersom jag har en någotsånär anonym blogg och mitt namn syns när jag mailar. Jag är för lat för att skaffa ett anonymt mailkonto eller mecka med dold avsändare... Svaret på din fråga är i alla fall att jag varken betalat moms eller frakt när jag skickat efter Dermalogica från Jersey Beauty Company, de är bra, jag handlar ofta där.

Har kommit igång med surdegsbakandet. meeeen. Jag är inte helt förtjust i att ha rågmjöl i degen. Ja vill ha rågmjölsfritt. Degen beter sig så konstigt om man ens har en deciliter rågmjöl i. Konsistensen blir skum. Degen blir stum. Det är svårt att avgöra när den är färdigknådad och den reser sig inte ordentligt vid jäsning. Hållbarheten blir sämre än med vildjäst och bröden blir plattare. Jag är skeptisk. Gör ett par försök till. Jag kanske ändrar mig?

Någon försökte hacka mitt e-postkonto. Märklig känsla.

Måste verkligen lära mig att inte köpa BikBoks jävla skitkläder. Snyggaste koftan, noppig efter några veckor och snålhelten bedrar visheten varenda gång!

Tackar Amanda för ett inlägg som skrev sig själv trots att jag har viss brist på inspiration just nu...

Som läsare är jag: Intensiv, läser varje döminut. Känner mig naken utan en bok i väskan

Som bloggare är jag: Velig, vet inte om jag ska ha en rolig blogg eller en allvarlig

Senast lästa bok: Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren

Senast köpta bok/böcker: Surdegsbröd, recept och tips från en hemmabagare av Martin Johansson

Favoritdeckarförfattare: Ingen deckarälskare, gillar dock James Ellroy och Leif GW Persson

Jag läser allt av: Haruki Murakami, Monica Fagerholm, Douglas Coupland (men nuförtiden blir jag bara besviken)

Jag läser helst inte (genre/författare): Tantsnusk, chiclitt (samma sak?), Prettolitteratur som Martina Lowden gillar, ha ha om hon ger en bok bra betyg så är det ingen idé att läsa den, jag är inte tillräckligt bildad!

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Biografier. Böcker om kriminella gäng och böcker om tillsatser i mat. Den bästa bok jag läst: Det är aldrig försent att ha en lycklig barndom av Ben Furman hittade jag bland fackböckerna

Förutom svenska läser jag gärna: På engelska.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Stäppvargen av Herman Hesse, Äcklet av J-P Sartre, Några böcker av Ellroy, Guru av Zac O'Yeah, Reglerna av Sara Mannheimer.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Ett andetag djupt är livet, Paul Anderssons samlade verk. Böcker av Matts Bergmark. En version av Hamlet jag en gång hade och förlorade. Stäppvargen och Äcklet, varför varför finns de inte i nya upplagor?

Det är märkligt att vara den som inte kan ett smack på jobbet. När jag disputerade var jag verkligen expert på mitt område. Om något gick fel ver det inte svårt att klura ut hur jag skulle göra istället. Här är jag så grön, så grön. Jag kämpar och försöker, men misslyckas hela tiden. Jag får misslyckas, de är så snälla så, men det känns bara så ... konstigt. Jag jobbar i en helt annan skala med helt andra saker och jag förstår verkligen inte vad som händer. En tant sa att i början känns det som om det är processerna som styr en, men efter ett tag är det man själv som styr. Så det är väl bara, på't igen. Misslyckas och misslyckas och till slut sitter det väl? Man ska honas in med de här nya männisorna också. En del är fantastiska. Andra är mindre fantastiska. Och en del är inte kul alls. Som på alla jobb!

Det är skönt när barnen växer och blir självständigare men det gör också ont. Vissa saker är jobbigare. Som att lilla killen har flyttat ut ur vår säng och sover i egen säng inne hos storebror. Storebror kommer över varje natt, men treåringen verkar lättad över att få sova själv. Jag saknar honom. Bland sakerna som går lättare är att storebror tog sitt första bad själv idag, jag lyssnade med ena örat och pratade med honom när han varit tyst för länge, men fram tills nu har jag alltid suttit hos honom  när han badat. Förvisso har han nästan alltid haft sällskap av lillebror, men ändå. Ibland är det svårt att avgöra när det är dags att ta nästa steg. Det här steget har jag inte ont av, inte stora killen heller. Jag glömmer ibland att de växer av lite ansvar! I skolan får de träna mycket mer på det.

Visst är det så, när jag väl kommer ut i friska luften, kommer till jobbet, jobbar några timmar, helt magiskt, shoppingsuget är som blortblåst. Men tunikan vill jag fortfarande ha. Min man tittar på länken och konstaterar torrt "Tunika is the new kofta". Jag har ganska många koftor. Till mitt försvar: Jag använder dem allihopa!

Mamma strålas för fjärde gången idag, det låter lovande ändå. De har ju hittat metastaserna på ett tidigt stadium. Intressantast är att hon låter så mansik varje gång vi pratar. Ska jag bli orolig?

Jag är uppfostrad i kommunistisk anda och är socialist. Men de senaste valen har jag stått där och fingrat, både på sossarnas och miljöpartiets valsedlar. I sista stund har jag alltid valt gamla kära vänstern i alla fall. Tänk om de åker ur liksom. Men utan Gudrun är de bara skräp och efter att ha läst Peter Erikssons debattinlägg i DN (finns ingen länk) i morse så känns det ganska safe att byta till mp. Jag har alltid oroat mig för att de ska göra en "stockholmspartiet" efter valet och gå över till den mörka sidan, men nu tror jag på att de stannar på rätt sida mittlinjen och i år får de min röst. Jämställdhetsfrågan är nog den viktigaste för mig tillsammans med miljön. Så att ni vet ha ha.

Hemma igen efter ett besök i en annan stad, trött och snurrig. På dagisgården säger en fröken "Vi ses på tisdag", "Är du ledig?" undrar jag men - surprise surprise för de förvirrade päronen - dagis är stängt på måndag. Jag behöver en sekreterare. Eller en extra jag.

Hade tänkt skriva mer om döden, en hel serie inläg, men så tröttnade jag helt enkelt. Livet är för underbart för att hålla på att älta just nu. Avlsutar därför miniserien med en passande illustration. Den är inte äkta.

Kan det vara så att det faktiskt finns ett samband mellan den sänkta kommunalskatten och den kassa snöröjningen? Eller är jag bara paranoid?

Om man inte hoppat hopprep sedan ens ålder kunde skrivas ensiffrigt, är det inte lämpligt att värma upp inför ett träningspass med tio minuters hoppande. Det ser nämligen väldigt lustigt ut när man försöker gå de närmsta dagarna.