So?

På löpet idag: Svensk fast i Gaza! Voj voj, en svensk fast i Gaza, och alla palestiner som är fast då? Vore det inte ett större löp? Det bor över 400 000 i Gaza, kände de sig inte fast tidigare så gör de det definitivt idag.

En riktigt dålig dag

Eller egentligen, det har varit två dåliga dagar. Men gårdagen avslutades på ett fint sätt med ett möte med många fina människor, så luften gick ur den dagen liksom. Idag konfronterade jag en kollega och ifrågasatte varför han använde vår utrustning (vi delar inte lab), varför han använde den till fosterskadade saker och varför han körde utrustningen på alldeles för hög temperatur. Han hade fått tillåtelse av den enda person jag inte hittat och kunnat fråga, men då var jag redan irriterad. Vi blev osams och jag stampade ut ur hans lab, då knäpper han med fingrarna efter mig för att få mig att komma tillbaka. Jag har lite svårt för just såna saker så när han dök upp på mitt lab trettio sekunder senare hade min ilska satts i rullning och jag vrålade till honom att han inte skulle knäppa efter mig som en jävla hund och att han kunde ta hand om sitt jävla skit någon annanstans. Och vad fint jag mår nu! Inte. Jag står för allt fram tills att jag började skrika. Det var barnsligt och dumt, men jag känner heller inte för att be om ursäkt. Just nu känns det som att jag skulle legitimera hela hans beteende. Imorgon kanske det känns annorlunda, vem vet, då kanske jag kan vara storsint och säga förlåt. Men just nu är jag faktiskt fortfarande ganska arg.

Missnöjd kund

Det hara fotograferats på dagis. Då plockar de förstås in det sämsta skolfotföretaget ever. Pandafoto heter de. Och visst, idag kom syskonbilden. Med två killar varav den ena ser glad och den andra ser lobotomerad ut. Men det gör inget. Det vore väl för mycket begärt att fotografen skulle få två barn att flina samtidigt? Men det som fick mig irriterad är att mina ungar har matrester runt munnen och snor i näsan. Hur svårt kan det vara att torka ungarna ett varv med våttservett innan de pallas upp och avbildas? Dagis sa uttryckligen att de inte tänkte lyfta ett finger inför syskonfotograferingen. Hade jag velat ha matrestfria barn (bilden togs efter lunchen) så skulle jag vara tvungen att stå där med trasan själv. Det är inte realistiskt att ta ledigt från jobbet för att få en fin bild på sina barn. Eller kanske det är det? Ska man vara attackmorsa kanske man måste ta ledigt från jobbet och stå brevid fotografen tills bilden blir perfekt? Men fotografen fotografen är väl beroende av att producera en produkt som kunden vill betala för? Fotografen kan väl be personalen som vallat dit ungarna att torka av dem ifall de nu är så äckliga? Men Pandafoto har av erfarenhet bottenskrapet av fotografer så jag fattar inte varför jag blir upprörd.

aaaaarrrggghhh

Det är bara en sån jäkla skitdag, och den är inte slut ännu...

Stanna hemma för fan

Åkte tunnelbana till jobbet tidigt igår morse. Inne i stan nånstans klev en karl på och satte sig snett emot mig. Och började nysa. Stora överdrivna karlnysar. Åtta stycken rakt ner i en hand som inte var stor nog att hindra virus från att virvla runt i kupén. På mig. Jag hade ett jävla Linda-Skugge-moment. Jag önskade att jag satt på essingeleden i min egen bil och slapp att bli nyst på. Jag har en stor fet volvo, men inget körkort och ett enormt miljösamvete (och är snål), så där satt jag och blev duschad att förkylningssnor. Gjorde en stockholmare, knöt näven i fickan och blängde ilsket, men sa inget. I mitt huvud hörde jag GG Allin sjunga "I hate you motherfuckers, I hate you motherfuckers..." om och om igen.

Dagens mindre roliga



Det här är vad jag fick se i vår sandlåda när jag  och barnen gick till dagis imorse.
Jag blev så arg att jag fick tårar i ögonen och började skaka.
Tidigare i somras var det en unge som skar sig i samma sandlåda.
Tycker ni som jag, att det ser ut som om någon gått in för att jävlas med barnen?
Det är polisanmält, mitt livs första polisanmälan.
Jag känner mig väldigt duktig (minns att jag hatar att ringa).
Bilden har de också. Stadsdelsnämden skulle åka dit och städa.
Javla idiotsabotörer, jag ger mig fan på att det är någon psykogubbe som hatar barn.

greed

Det finns ingen måtta på hur giriga folk kan vara, i dn idag berättas det om en farbror vars sambo dött. Sambons dotter som ärver halva bostadsrätten kan inte låta gubben bo kvar tills vidare utan vill ha ut sina stålar nu nu nu och säljer kvarten med gubben kvar i. Mannen varken vill eller kan köpa ut henne. Brutalt och tragiskt, fy fn för såna okänsliga typer! Skriv samboavtal eller gift er så slipper ni bli utslängda av giriga styvbarn om ni nu har såna. Det finaste jag vet är en kompis mamma som lät sin styvfar bo kvar i sin mammans (kompisens mormors) hus efter hon dött, trots att de inte tecknat samboavtal. Han var invandrare och hade inga barn här, hur skulle hon kunna ställa honom på bar backe, vem skulle ta hand om honom?

Extra extra

Svärfar har ringt min man och undrat vad som hände, att jag och svärmor råkade i luven på varann. Nu stannar de på födelsedagsmiddag. Dock undrar jag hur ledsen och besviken, blev till sur? Och i luven?
Frågan är, måste jag ringa svärmor och be om ursäkt? Jag vill verkligen inte. Min man tyckte jag kunde strunta i det.

helig vrede

Idag har jag verit ordentligt arg två gånger. Första gången när min förstfödde måttade en fot mot min yngstes ansikte. Två gånger. Då brast det och jag var så förbannad att jag bara skrek på honom. Andra gången var när min man ringde och berättade att hans föräldrar bara skulle komma upp till stockholm och vända. När de hörde av sig igår och sa att de var på väg trodde vi bägge att de planerat in att stanna över min mans födelsedag. Så vi skulle bjuda med dem ut imorgon. Men ack, ack, change of plans as usual. Tyvärr är det så att de inte bevistat en enda av min mans födelsedagar de sensate tio åren. Han blir alltid besviken och ledsen men har svårt att visa det. De går i sin egen bubbla och fattar ingenting. Gissa om jag inte hade lust att ha dem över på kaffe en halvtimma senare. Så ringde de och jag var så arg så att jag skakade, jag kunde inte andas ordentligt. Elva års helig vrede red min kropp. När svärmor frågade hur jag mådde så sa jag att jag var arg och besviken på dem som återigen struntade i sin sons födelsedag. Att de aldrig dyker upp på hans, men om hans brors fru fyller år eller tar examen kommer de farande. Men han kunde väl ha sagt något pep hon. Ja eller så sa han inget eftersom han är så ledsen och besviken och har svårt att visa det. Ja men den här gången hände det något försvarade hon sig, ja tänk sa jag, att det alltid finns ursäkter. Nu vill jag inte prata mer med dig eftersom jag är så jävla arg. Sen la jag på luren. I alla år som de har gjort honom ledsen och besviken har jag suttit och hållt masken på middagar och kafferep, för jag lovat honom att inte säga något. Varje gång vi träffar hans föräldrar kokar vi bägge av oförlösta känslor, varje gång de hälsar på råkar min man och jag i luven på varann. Det är så jäkla sjukt och sorgligt.

bussjävlachafförer

Jag tycker busschaffisarna är patetiska som strejkar. Jag hade förståelse för sjuksköterskorna, men excuse me vad fan har busschaffisarna att komma med. Noll studielån, noll högskoleutbildning. De flesta kör som blådårar och snackar i telefon medan de kör. Man riskerar livet varje gång man kliver på en buss i stockholm. Och jävla SL som inte kan sätta in extravagnar på ordanire turerna bara för att det är sommar. Imorgon får min lillkille bli buren till dagis, vi kommer inte på tvärbanan med vagnen. Tack för det idiotjävlar.

paranoja

Jag är paranoid. Efter en incident på jobbet skrev jag ett inlägg här där jag klagade på kollegan det berörde. Nyss fick jag ett gulligt mail från henne där hon sa förlåt och att hon var ledsen att stämningen blev konstig. Det känns skönt men jag känner mig förstås nojjig att hon skrev för att hon läst här. webblogg är inte så jäkla förfinat att man kan kolla vem som varit inne på ens sida. Inte ens vilken server man kommit in via. Inte i grundmodellen som jag har, därför får ni som läser även dras med reklamen. Jag har raderat inlägget, och får ta mig en funderar i vad mitt ansvar i situationen är, jag vill inte ha dålig stämning på jobbet. Sen får jag ta och svara på mailet...

dryga stockhålmare

Häromdagen råkade jag ut för två riktigt dryga killar som försökte tränga sig i en kö. Vi befann oss på ett trendigt café på övre östermalm och när jag sa ifrån blev de rigtigt otrevliga. De var 30+ och tyckte själva att de var guds gåva till vad i helvete de nu ka ha jobbat med. De lyckades inte tränga sig och jag fick klart för mig två saker.
1. Östermalm är ett hemskt ställe
2. Det är inte ett dugg konstigt att resten av befolkningen hatar stockholmare.

När jag beklagade mig på jobbet så skrattade min jobbarkompis och sa "de hade väl kostym?". Och visst hade de det. Så insikt nummer tre är nygammal.
3. Killar i kostym har ingen känsel i ryggen (har ni stött på killar i kostym på ett dansgolv så vet ni vad jag menar) och de tror att de är mer värda än andra människor.

alkohol på jobbet

En gång i månaden har vi ett större möte på jobbet där 3-4 doktorander får presentera sin forskning. Det är nyttigt, för alla behöver öva på att framställa sitt jobb muntligt. Tidigare har det varit paus med kaffe och kaka. Men från och med nu ska kaffet skippas och istället ska det drickas öl till självkostnadspris efter mötet. Öldrickandet ligger efter arbetstid eftersom mötet är 16-17. Jag känner mig som en rättshaverist men jag tycker inte att det är helt OK. Inga alkoholfria alternativ erbjuds. Alkholintag uppmuntras mitt i veckan i samband med en aktivitet som är obligatorisk för de som ska presentera. Den som tagit initiativet är en handledare, hade iniativet kommit från doktoranderna hade jag inte tyckt det var upprörande. Handledaren vill att det här ska bli permanent men vill inte ta hand om det själv utan kräver att en doktorand har hand om det. Jag tycker att allt känns fel men vill inte klaga för då kommer alla tycka att man är en jävla glädjedödare. För mig är det här inte samma sak som att ha after-work en gång i månaden som vi också har. Gud vad jag gnäller, men som alkoholistbarn känner jag mig som en "ingen-alkohol-på-jobbet"-förkämpe. Just det öldrickandet sker i vårt pentry, det gör inte after-worken, då går vi ut.

kort om kort

Tredje dagen hemma med kidsen, ja det är väl långtråkigt. Pratar med min man som tycker att storkillen inte borde få sitta framför datorn, men det är ju mitt val. Jaha så nu är jag en värdo mamma. Han menar inte det men det känns så ändå. Sen frågar han åter igen om Storkillen gjort födelsedagskort till farmor. Storkillen älskar att göra födelsedagskort till folk. NOT! Jag har inte någon lust att truga honom till att göra ännu ett kort. Men min vilja att vara till lags tar överhanden. Fram med kort och lila limfärg. Det hela slutar med att jag står och skäller på storkillen för att han håglöst häller på limfärg i klumpar som aldrig hinner torka tills imorgon när korthelvetet ska iväg. Sen gråter han en skvätt och jag är bister. Nu har jag kramat honom, bett om förlåtelse och lovar högtidligt att jag aldrig mer kommer försöka få honom att göra teckningar och kort när han inte egentligen vill. Det är ju bara ett sätt för oss att smöra för våra föräldrar. Via barnen. Det känns inte OK. Nu köper vi ett jävla kort och skriver grattis, det får räcka. Om det inte duger så kan ju farmor komma och hälsa på och umgås med sina barnbarn lite oftare. Kanske sitta brevid själv och pyssla lite? Det skulle han gilla.

skit också

Bästa vännen kommer inte imorgon, hennes barn är magsjuka. Så jäkla typiskt. Vi pratade i en och en halv timma i alla fall, det var skönt.

mer om HA

Det var visst inte bara jag som reagerade på den organiskerade brottslighetens påtryckningsmetoder, heja polisen!

fight the power

Att Kapp-Ahl i skåne tar ut produkter ur sortimentet efter påtryckningar från HA är sorgligt. Det hade varit bättre att låta HA gå till domstol i frågan och få det utrett på det viset. Men eftersom man väljer att ta bort plagg så tror jag inte en sekund på att HA inte kört med hot även om Kapp-Ahl hävdar motsatsen. Är det hot inblandat är det viktigare att skydda personalen, men då ska man polisanmäla hoten också. Så vad som än är sant i frågan är det tragiskt att ett stort företag som Kapp-Ahl inte vågar stå upp mot ett gäng människor som bara tycker att deras väg gäller. Själv håller jag mig anonym. Så jag vågar skriva att jag verkligen avskyr och föraktar HA.  Att vika sig för påtryckningar från dem är detsamma som att legitimera deras lagar som de själva skapat, lagar som inte har något att göra med resten av samhället. (HA = Hells Angels)

biologism

Biologisten Annica Dahlströms forkning sågas jäms med fotknölarna i den här artikeln. Kicka ut kärringen ur vetenskapsrådet NU!

varför...

...gör vi alltid misstaget att sätta in pengar på ICA-kortet till ett visst datum och sedan tro att de ska finnas på kontot dagen efter datumet? Vad gör ICA med våra stålar i två-tre dygn? Klår oss på ränta of course, alla banker gör sitt allra bästa för att ge en en omgång där bak. Det är så lite ränta för mig personligen att de räknar med att man inte ska klaga, men ni kan ju gissa hur mycket det blir när man adderar ihop alla kunders bidrag. Systemet tillämpas av alla och det märkliga är att vi som redan försörjer bankerna med mellanskillnaden i in och utlåningsränta acceperar att vi bara får ge bort ränta på våra pengar vid i stort sett varenda överföring som görs med våra pengar (löner, betalning av räkningar osv).

Censur

Min käre make bloggar, helt oanonymt. Samtidigt jobbar han på ett framgångsrikt företag i mediebranchen. Ibland skriver han vad han tycker om sin personal, inget de inte redan vet, ibland skriver han vad han känner för sin högst offentliga produkt. Inget nervärderande eller kränkande utan bara funderingar i största allmänhet. Igår blev han dock inkallad till sin chef som sa att han skulle vara jävligt försiktig med vad han skriver på sin blogg. Chefen ville inte berätta varifrån klagomålet kom, om det var kunden, internt eller någon annan som haft åsikter. När jag kom hem igår satt min man och censurerade sin blogg. Det är helt vidrigt, han har inte skrivit något som kan äventyra trovärdigheten hos vare sig sitt eller kundens företag. Det han skriver om produkten är idel hyllningsvisor, alltså en form av reklam. Efter att ha bränt ut sig på det här projektet som har inneburit noll semester i somras och många obetalda arbetstimmar och här snackar vi inte jobba över två tre timmar i veckan, här snackar vi köra både dag och nattpass en dag i veckan(8:00-4:30), två sena kvällar i veckan (8:00-22:00) och många söndagar. OB existerar inte i hans värld. Att då mötas av en sån här form av kränkning kan få vem som helst att tappa lusten. Yttrandefrihet haha, storebror ser dig.

Jag tycker själv att min chef är en idiot, jag vill kunna skriva det och fortsätter att blogga anonymt.

Tidigare inlägg