adrenalin

Hittade en fin burk på loppis i Hälsningland. Undrar så hur de smakade, Frides topp-pepparkakor. Var de verkligen av toppkvalité? 1.90 kostade i alla fall en burk på ICA en gång i tiden, nu får den tjäna som te-påseburk i Årsta.

Dagens, nej kanske t o m årets stora glädjerop kom idag, min bror och hans sambo ska få sitt första barn i januari! Hon har velat, han har spjärnat emot. Så glad att han ändrade sig, de kommer bli jättefina föräldrar, det är stor och fin kärlek mellan dem! Och mina pojkar ska få en liten kusse att gulla med :)

Ibland önskar jag att jag hade vågat vara lite kaxigare mot min pappa. När han vägrade köpa chips till mig, med motiveringen att det var den dyraste potatisen till kilopriset sett, då önskar jag att hade vågat kontra med att "det är inte heller speciellt billigt, det där förädlade vattnet du bär hem" om ölen han gillade så mycket. Det vågade jag aldrig och tur var väl det, han hade blivit väldigt arg. Själv kan jag tydligen bli hur arg som helst, mina barn lyder ändå inte och de är inte ett dugg hunsade utan hur kaxiga som helst. Chips får de i alla fall, åtminstone ibland. Själv får jag sjukt chipssug när jag är hungrig, när jag kommer hem vrålhungrig efter jobbet vill jag hellre smyga undan och tokäta än att laga mat. OLWs lättsaltade ska det vara. Inte Estrella. Ingen dipp. Själv då?

Steker pannkakor så att det osar, fullkomlig Lützendimma i vårt kök. Branen är glada, men jag måste påminna mig om att inte låta dem böra käka innan jag stekt klart ALLA pannkakor. För när jag låter dem böra äta innan händer följande: De skriker efter mer, jag springer mellan spisen (två stekpannor, annar blir man aldrig klar) och köksbordet där jag smetar ut sylt, rullar och skär i bitar, då, precis då ringer det på dörren, matleverans från matextra, skriva på, inte hinna kolla ordentligt, maken kliver in, det osar, barnen vill ha mer, mer, det fattas saker i matleveransen, barnen smetar sylt själva, klet klet, de blir kladdiga, ringa matextra, ifall våra saker finns kvar i bilen, nehej, barnen är fulla med blåbär. Och när mor och far äntligen är redo att sätta sig till bords är barnen redan klara och börjar tjata om att få bada nuuuu!

Lyckliga omständigheter har gjort att jag inte behöver vara i stan under prinsessbröllopet. Ironiskt nog älskar vännen jag ska till allt kungligt och vill definitivt ha tv-n på under själva cermonien. Det är OK, jag älskar henne ändå och dessutom har hon lovat att stå ut med fotbollen ikväll för min skull, så vi är la kvitt va? Nu drar snart jag norrut, hoppas jag slipper stå öga mot öga med en björn!

Djupt läsberoende, detta är mitt nattduksbord. Ingen blixt = suddig bild. Här samsas ett tjugotal olästa böcker med en lampa och yngste sonens napp. Jag har köpstopp på bokfronten just nu. Det ligger åtta olästa till i vardagsrummet, de fick helt enkelt inte plats. Min vamaste rekomndation just nu: Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón samt Desirada av Maryse Condé. Och alltid, alltid Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl.

Jag har kommit över en svart, en miljard gånger bättre än blommigt! Det är inte flickan på bilden som skrivit inlägget.

Bra eller anus?
Jag vill egentligen ha den i svart, men den går inte att uppbåda någonstans. Jag bär av princip (vet inte var jag fått den ifrån, men har man principer så ska man väl hålla på dem) inte blommigt... Hjälp mig, är den hiskelig? Jag är gammal nog att vara mamma åt flickebarnet på bilden ;)

med en flarra Tru:Blood och fjärde Sookieboken

Bror min och jag har röjt ordentligt i mammas lägenhet. Efter två timmars slit kliver min brorsas bästa kompis in genom dörren med fru och treårig son. En timma senare hade de fantastiska människorna burit ut 90% av alla stora och otympliga saker vi ville slänga, typ soffa, köksbord, soffbord, bokhylla, byrå, en byrå till, två bokhyllor till... svisch svisch, in i världens minsta hiss och borta. Det mesta hamnade i grovsoporna, resten körde de till tippen. Sickna guldmänniskor. Nu har vi en relativt liten del att plocka och sortera och slänga, men nu är jag så trött att jag tror att jag lämpar över det på vår yngste bror.

Fick en tjusig vinkaraff i julklapp av jobbet, tänkte köpa en likadan till bästisen när hon fyller jämnt. Insåg att karaffskrället kostar, gulp, 750 bagis. Jag har aaaaaldrig fått en så dyr presang av en arbetsplats. Och det var lite mer än jag egentligen hade tänkt lägga på vännens present, men va faaan man lever ju bara en gång...

Vilken kanondag, dagens bästa var min fantastiska sjuåring som trots myror i brallan gjorde ett helkoncentrerat uppträdande på körens avslutningskonsert, som i år var ett mastodontarrangemang i anrika lokaler på nybrokajen 11. Jag har gnisslat tänder över att de blåser upp sina arrangemang för stort i musikskolan som kören tillhör. De är alltid en miljard solister och pampigt värre, men jäklar vad stolt jag var när han stod där med tjugo andra knattar och gav järnet! Belöningen var att pappa hade stekt pannkakor, men glass/vispgrädde/blåbärssylt/sirap i olika kombinationer. Själv lyxade jag med den fantastiska hjortronsylten jag fått av finaste Rebecka!

Det är det, mycket alltså, men det är OK. Jag ska försöka komma tillbaks till bloggandet igen. Men ett tag har det kännts lite banalt med vardagliga saker. Min förstfödde har kommit in i ett spatt igen, han är rastlös, skrikig, gapig och okoncentrerad och.. surprise, det dök upp när mormor blev rikgtigt dålig. Det är svårt att veta hur man hjälper sitt barn med sorg. För sorg är det, eller stress över att inte veta hur man ska bete sig i sin sorg.

En nära vän har visat sin fulaste sida och har betett sig oerhört illa. Jag har varit osmart och svarat på mail och det har bara blivit värre. Det känns riktigt tungt att jag släppt in en människa som över natt börjat hata mig och dessutom känner behov att tala om hur värdelös och gräslig jag är. Jag har ju haft lite problem med att just släppa in folk eftersom jag är så rädd att bli sårad, men jag visste å andra sidan om att den här vännen både är labil och har alkoholproblem så jag har bara mig själv att skylla. Men jag ska inte låta det hindra mig från att umgås med de goda, fina människor jag känner.

För jag har goda och fina människor omkring mig. Och det är ju vår, banne mig. Och jag är av med en "vän" som varit ganska taskig och respektlös mot mig. Och man kan ha sandaler, mina fötter är äntligen fria!