adrenalin

...skulle jag betala av CSN och lånet på lantstället. Jag skulle köpa mig ett nytt flin, mina framtänder är från 1990 och ser inte helt bra ut, sitter på olika nivå. Jag skulle ta körkort och skaffa oss en stor fin engergisnål bil. Sen skulle jag nog vara nöjd. Jodå, jag skulle skänka bort stålar också, nemas problemas. Det gör jag redan, kunde kanske skänka bort mer egentligen...Och så skulle jag köpa fina danska barnkläder i mängder på tradera till kidsen ha ha.

Jag har haft en effektiv dag. Har dammsugit, bakat kakor (kalas snart) och bytt kattlåda. Mer hinner man inte med en bebis. Man hinner egentligen inte med det jag gjort heller, men idag verkade allt bara flyta på. Kan baro på att jag tvingat mig bort från datorn. Min nya traderafixering är bebiskläder. Det finns sjukt snygga bebiskläder på tradera, coola danska designers. Suck. Har budat lite men bestämt mig för att coola ner mig lite. Alltså, mindre dator idag. Jag minns när min man upptäckte e-bay, han satt som klistrad framför datorn, salig när han "vann" en auktion på någon raritet. Jag fnös. Nu är jag där själv. Jag bara mååååste ha den där bebiströjan fån MOLO...

...har min man blivit head huntad till ett nytt jobb! Kul för honom!

Lillplutten skriker och jag är stressad som fan. Jag ska gå på möte ikväll och mitt hår är flottigt och jag luktar matos. Det är väl inte hela världen, men jag har inte varit på möte sen i december och jag kommer få massa kramar och det är inte kul när man luktar apa. Jag har badat idag, men jag sket i att tvätta flotthåret, sen ställde jag mig och stekte mat för att jag och en annan mamma ska gå och åka pulka efter dagis. Jag vill alltså inte behöva laga mat när vi kommer hem - det är bättre att allt är klart när vi kommer innnanför dörren. Därav matoset. Som jag inte hinner tvätta av mig.

Så jag luktar äckligt och dammråttorna ligger i hörnen och jag vet inte hur man prioriterar. Men mest handlar det nog om att jag är orolig för att det ska vara pest för min man att vara ensam hemma med två pluttar, han har ju liksom ingen tutte att stoppa i munnen på lillplutten när han vrålar...
Jag borde kanske pumpa ut lite, men jag hinner faktiskt inte så det får bli ersättning för lillkorven ikväll. Guud vad jag håller på, jag ska bara vara borta i lite över två timmar. Det går säkert finfint.

Min man tycker det är pest att åka och storhandla varje söndag. Jag förstår honom och funderade på hur man skulle kunna lösa det på ett vettigt sätt. Kanske storhandla på nätet istället? Få hemkört mot en avgift. Tanken är fin, på netextra är avgiften blott 99kr så varför inte? Svaret blir just nu njae för alla varor jag tittade på kostade 30-40% mer än i vår vanliga affär... Jag tycker det är väl högt påslag och vi handlar ju inte direkt i stockholms billigaste affär just nu. Det kanske är värt det ändå, vi får kanske prova en gång bara för sakens skull.

Mitt första riktiga förhållande var en katastrof. Jag hade haft ett par pojkvänner innan, men det hade aldrig varat ens ett halvår. Sen träffade jag S. Det var bekvämt att bli kär i honom eftersom jag inte hade någon som tog hand om mig och inte hade någonstans att bo. Han var ju rätt OK, hade en lägenhet och intressanta hobbies, OK musiksmak och så. Jag valde att blunda för en massa saker och flyttade snabbt in hos honom. Saker jag blundade för: Att han tenderade att bli våldsam när vi bråkade. Att han tyckte att det var mitt eget fel om jag fick en smäll. Att jag egentligen inte var riktigt kär i honom utan mest var ute efter att hämnas på en annan kille som hade dumpat mig. Sen gick det som det gick. Vi gifte oss efter 10 månader, jag var 22. Bråken och våldet eskalerade. När vi hade varit ihop i två år drog jag. På nyårsafton. Vi hade varit på fest på hans MC-klubb och när han stannade för att röja upp åkte jag hem och packade, sen stack jag bara. Själva separationen pågick långt fram på vårkanten, han ville inte men jag var verkligen inte kär i honom längre. Efter vi var klara med att dela på oss var jag oerhört hämndlysten. Jag hade inte så mycket att använda emot honom, så jag behöll en del grejer som jag visste att han värdesatte. Typ hans MC-tidningar. Nu har det gått tolv år, vi har varit skilda i ganska exakt tio år och de där gamla MC-tidningarna ligger och gnager. Hur många gånger har jag tittat i dem egentligen? Jag är inte arg på honom längre. Jag har äntligen kunnat lägga bitterheten bakom mig. En del av mig vill rensa och slänga ut skiten. En annan säger att jag borde ge honom hans tidningar tillbaka. Är det värt besväret? Gör det honom lyckligare? Jag vill inte träffa honom, utan i så fall handlar det om att skicka alltihop hem till honom. Vi får se.

Min man kom hem med ett par illgula hörselkåpor. Det är inga värstingkåpor så ni behöver alltså inte oroa er, jag hör barnet ändå. Jag hör inte min man, men det gör jag inte i vanliga fall heller...
När jag stoppade in ett par öronproppar blev kåporna jätteeffektiva. Jag är alltså helt uppladdad för en kväll och natt i skrikandets tecken. Gissa om jag kommer bli förvånad om det blir tyst och lugnt.

Pilla-inte-på-bebisen-taktiken visade sig vara lönlös. Han är sjuk igen. Ena ögat är igenmurat och det ser ut som bihåleinflammation. Snor, täppt och hosta gör inte saken bättre. Han vill dock amma massor och det är bra. Inga fler skräckfärder till sjukan med uttorkad bebis, tack. Det känns så orättvist, han är så liten och är redan inne på sin andra förkylningsomgång. Min man ska leta efter hörselskydd idag, då kommer jag orka bära honom fast han vrålar mig rakt i örat. Jag har kört med öronproppar och de gör att bäruthålligheten flerdubblas, men hörselkåpor kommer förhoppningsvis optimera det hela. När vi pratade om öronproppar i ett annat sammanhang på jobbet tyckte en mycket ung kollega synd om mina barn ifall jag sov med öronproppar. Ha ha, hon har aldrig hört ett barn vråla på riktigt. Man hör sina barn ändå, även om man har öronproppar, man hör dem bara lite lägre. Och man sover inte med ett vrålande barn, man bär det. På en bullrig arbetsplats tvingas arbetstagarna att bära hörselkåpor. En moder förväntas däremot att milt leende stå ut med hur höga vrål som helst. Ja ja, mitt tålamod är inte hur stort som helst, så jag håller tummarna för att han hittar hörselkåpor idag.

Varför luktar bebisar så jäkla gott?

Jag och storplutten har varit på bio själva!

Spa lightsen jag fick i julklapp används mest som mysbelysning i sovrummet. Övriga användningsområden är, lampa för nattligt blöjbyte, nattläsning och garderobslampa. Hela familjen tycks älskar lamporna även om de väldigt sällan vistas i just badkaret...

Vår bil är skum. När det är minus fryser bägge framdörrarna fast. Lås-sprej funkar inte. Alltså får man krypa in från baksätet. Min man använder ogärna skrället när det är kallt. Igår var vi tvugna, lokalförbindelserna till kusinernas flotta förort suger fett. Alltså möttes vi på makens jobb. Han går och hämtar bilen, ringer och ber mig möta honom en bit bort. Han vill absolut inte stå utanför huvudentrén med två igenfrusna bildörrar och försöka krångla in ungar, vagn, bilbarnstolar samt hustru som dagen till ära är iförd en enorm dunjacka. Ja, det var väl inte dunjackan som var skämmig utan den akrobatik som sedan följde. In med storkillen bak, OK, inga problem, pappa klättrer in i framsätet, tar emot lilla bilbarnstolen, monterar denna med hjälp av frugan som bidrar genom det nervevade fönstret på passagerarsidan. Sedan in med beban genom fönstret, återigen två par händer som monterar fast plutten, mina händer hjälper till genom rutan. Observera att det är tretton minus så storkillen ropar hela tiden åt oss att stänga fönstret. Sedan ut med babyliften ur vagnen, fälla ihop vagnen, in i bakluckan som tack och lov inte är fastfrusen men mössan åker ideligen ner i mina ögon och händerna är som två domnade klumpar. In med mig i baksätet och iväg far vi. Väl framme är det enklare, ner med rutan och ut med lillplutten, storplutten får gå ut genom bakdörren som vanliga barn. På vägen hem måste vi dock tanka. Och vi måste verkligen för det piper oavbrutet från något larm som berättar att tanken är brutalt tom. Av någon anledning vill min man tanka själv så jag får kliva ut så att han kan klättra ut via baksätet. Han skäms inte längre, ignorerar blickrna från gubben med BMW´n framför oss. Vad fan gör man. Med fastfrusna framdörrar hukar man antingen för världen och säger, jag är inte skit värd. Eller så klättrar man med rak rygg (inte bokstavligen) ut och in i sin lilla bil och tänker Fuck You All!

Har varit på kusinens kalas. Blir mer och mer som Linda S. Pilla inte på bebisen. PILLA INTE på bebisen. Nej ni får inte hålla i bebisen. Sorry sorry, det är inte ni som ska bära skrikisen hela natten när han är sjuk. Fan folk verkar tro att bebisar är leksaker. Stay away from min bebis. Hade inte gått om inte min man sagt, jag behöver dig där. Det är hans släkt + ett par ingifta dårar. Inte barnen de är jättefina, det är de vuxna som är mer eller mindre galna. Vi är också galna. Fick höra lite smaskigt skvaller. Jag älskar skvaller. Nu är vi hemma igen, skönt. Jag älskar den här lägenheten. Jag vill bo här jämt.

Det blev ingen semla igår. Tack dn. för informationen om antaler kalorier i en normalsemla (447 tror jag). Det var mer information än vad jag ville ha. Kunde inte förmå mig att köpa en just igår. Dessutom visade det sig att 7-11 tar sina semlor från Alimenta, som jag sågade. Då är frågan, monterar 7-11 sina semlor själv, eller gör Alimentas disk i Globen det själva? För annars är det jävligt konstigt att deras semla fick 4 i betyg i DN. Nåväl, i förra vecka åt jag en semla som var det vidrigaste någonsin. Den inköptes vid ett brödstånd vid liljeholmen, två för 20. Urk. Äcklig bulle, mikroskopiskt med mandelmassa, alldeles för söt grädde. Betyg 0.

Det är visst fettisdag idag. Hmm, hur ska nu detta kunna firas på lämpligast sätt?

Måste tvätta, min man drar in maskinen i mini-badrummet för miljonte gången och då.... Lossnar ett av hjulen. Hurra! Vad fan gör vi nu? Maskinen är jättebra, kostade sex papp för fyra år sen och får inte plats i badrummet på heltid. I-landsproblem jag vet. Nu står fanskapet uppallad på en trasa som man putsar förnster med. Jag ska äta lunch nu, sen bär det av in mot stan. Massor att göra. Kaffet är slut.

Efter att ha varit sjuk i en vecka och ammat väldigt lite var lillplutten så uttorkad i morse att skinnet på magen var alldeles rynkigt. Med hjärtat i halsgropen ringde jag till sjukvårdsupplysningen sen bar det iväg till barnakuten. Lillplutten blev spolad i näsan och iproppad alvedon av en sjuksyrra sen fick vi vänta i två timmar. Under tiden fick jag honom att amma flera gånger om än lite varje gång så när vi väl fick träffa doktorn var han inte alls lika rynkig och torr. Läkaren konstaterade att han var uttorkad men inte hade lunginflammation (han är rosslig) och vi fick åka hem igen med rådet att amma mycket, ge alvedon och ha kontakt med BVC under resten av veckan. Shit vad de kan skrämma skiten ur en de små liven. Storplutten har varit mycket sjuk genom åren, men aldrig så det funnits behov av att uppsöka akuten. Men det är väl så när man knappt är två månader och har ett äldre syskon på dagis, man blir utsatt för supervirus. Nu ska vi vara ännu petigare med handtvättandet och pussandet.

Det är iband svårt att veta vad som är coolt när man ska fylla 36. När jag var liten och insåg att jag också skulle bli vuxen en dag vrålade jag rakt ut: "Jag vill inte bli tant!"
Jag vill fortfarande inte bli tant fast min äldste son hävdar att jag är en.

Det värsta som finns är tanter som klär sig som tonåringar, huga. Hur gör man egentligen? Jag kollar alltid in kidsen när jag är ute och rör mig. Kidsen är coola och trendkänsliga. De vet om man ska ha hög eller låg midja, svarta eller blå jeans, tight eller baggy. Det spelar ingen roll vad som står i glam-magasinen, det kidsen har på sig vill tanterna strax också ha. Alltså kollar jag på kidsen. I höstas velade jag mellan 80-tals reebok och addidas. Kidsen hade addidas, valet blev lite enklare. Rött läppstift är inne sägs det, men har kidsen det? Njetski. Alltså är det inte ett dugg inne. Hög midja? Har inte slagit bland de kids jag kollar in, allså skiter jag i det. Sen får man balansera lite, jag är ju egentligen en tant i kidsens ögon så jag kopierar inte utan låter mig bara inspireras.

Dessutom måste jag säga att de kids jag ser är stilkänsliga, har bra smak och verkar inte speciellt kroppsfixerade. Jag ser ofta tjejer som inte är trådsmala men verkligen inte verkar skämmas över sina kroppar. Det är skönt.

I love the kids!

Carolina Gynning berör mig jättestarkt. Jag tycker att hon är modig och imponerande. Det är skönt att se att hon verkar hitta sig själv, jag känner igen sökandet. Men för mig var det inga silikontuttar jag var tvungen att göra mig av mig när jag började bli ärlig mot mig själv.

Jag köpte ett par mörkgrå jeans på HM igår, de sitter helt OK och är tillräckligt långa. Det som inte är klokt är priset, de kostade 198 kr ordinarie pris. Det är nästan gratis. Jag har blivit lite snål nu när jag är i mellanläget viktmässigt, jag antar att jag ska gå ner någon gång men jag vill inte ha asfula kläder bara därför. Men jag vill inte köpa jeans för 800 kr paret heller. Men under 200 kr det är ju löjligt billigt. Köpte en snygg tröja också. Gud vad jag ska vara piffig nu! Snygga amningströjor och snygga jeans, nu är det bara våren som saknas. Och ett par sköna skor. Min man använder enbart converse och har verkligen försökt att frälsa mig men jag misstänker att jag kommer bli jävelsvettig om fötterna i ett par såna. Försökte med ett par "kopior" från weekday men de var super-osköna, jag fick ont i foten och svettades som en galning. Men de var jävelsnygga. Nu har fötterna blivit ännu större så de är för små. Måste fötterna öka en halv storlek efter varje graviditet? Ska sälja dem på Tradera tror jag.

Lillplutten är rosslig och hostar och mår jättedålig. Efter en jättejobbig natt med mycket skrik och gråt fick jag ligga kvar ett par timmar. Jätteskönt. Vid halv tio blev jag väckt av att nu äter vi, mina föräldrar (min mans alltså) kommer om en halvtimma. Fast de brukar alltid komma en timma sent så vi gjorde oss ingen brådska. Prick tio ringer de och står utanför dörren. Då har ingen av oss kommit ur pyjamasen. Jäklar vad vi fick eld i baken...

Efter två månader!!! kom ett av våra julkort i retur. Vi hade skickat detta kort hela vägen från Årsta till Hammarby sjöstad, en sträcka som tar tio minuter med tvärbanan. eller trettio minuter till fots. Adressaten okänd står det på kuvertet. Pinsamt posten att det ska ta två månader att returnera ett jävla kort i kuvert. Förvisso var det ett julkort med en julgran på kuvertet men frimärket var till jävla ordinarie pris. OBS, jag svär mycket här så att jag ska låta bli framför barnen. Ja, jag känner en person som bor i flotta Sjöstaden. Han är en sån där som åker jaguar och  har träningsoverallsbrallor med häng i röven. Nej inte en gangster utan en sån där som gillar att utmana folks förutfattade meningar.

Idag blir det jävlar i mig semla som fredagssmarr. Eller kanske inte sa hon och sneglade ner på bilringen som lade sig över jeansen.

Det äckligaste med tradera är att folk säljer sitt gamla smink där. Uäck. Vem köper en använd ögonskugga? Eller ett puderrogue som är så välanvänt att metallen i burkens botten syns? Ett läppstift som "bara" är använt tre gånger? Blä blä blä. Släng skiten. Smink är färskvara. Köp nytt.

Skulle räkna ut hur många år jag pluggat. det blev jävligt många. 21 år. OK, de sista fyra har jag doktorerat och fått lön. Men lik förbannat är det en utbildning. Har ett år kvar ca. Får man värsta megalönen när man suttit i skolbänken i 22 år? Blir man skitsmart? Får man kanske medlemsskap i mensa? Nej för man har jobbat så jävla lite så man får värsta kassa pensionen när man blir old people. Vad jag längtar efter ett riktigt jobb. Långt borta från den dammiga korridoren på universitetet där jag tllbringat alldeles för många år.Det enda jag gillar nu är att universietet betalar 10% av lönen under föräldraledigheten och de oerhört flexibla arbetstiderna. Visst man förväntas jobba 60 timmar i veckan, men de timmarna får man jobba när man vill dag eller natt, vardag eller helg. OBS utan OB-tillägg förstås!

Jag letar efter ett par begagnade (eller nya) glasögon i 50-60 tals stil (typ rockabilly). Det är inte någon som råkar känna till en second hand affär som kan ha sånt? Det ska vara herrmodell förresten...

Min mamma har varit här i massor av timmar och underlättat med sjuka storplutten. Det har varit skönt med både avlastning och sällskap. Vi har fikat, handlat gått på biblioteket och nu har de åkt pulka dessutom. Skönt med mormödrar som kan skolka lite från jobbet...Storplutten är alltså inte jättesjuk utan feberfri men hostig och snorig. Han har lite ont i ena örat också så vi har inhandlat näsdroppar också.

hem kom ett litet monster. han har bråkat med oss hela dagen. tack och lov beslöt min man att stanna hemma från lunch. han har tagit de värsta fighterna. nu ska det stora lilla monstret sova. efter en nästan sju timmars oavbrutna försök att få negativ uppmärksamhet från oss ska det bli skönt att "bara" ha en vrålande bebis.

Det var ingen bra idé att skicka storplutten till dagis. De ringde och min man fick åka och hämta honom. Jag lyckades få lillplutten att sova och sov själv nära en timma så det känns lite bättre. Men jag känner mig som världens hemskaste, nu får storplutten vara hemma resten av veckan. En stilla bön är att lillplutten inte ska vråla till halv tre inatt. Man har ingen riktig reserv för såna utsvävningar i en småbrnsfamilj.

Minsta sonen vrålade sig genom halva natten. Han hade feber och jag var orolig och ringde sjukvårdsupplysningen. Det enda som hjälpte var att bära. Vi bar. Vid tretiden somnade vi till slut. Jag är trött. Min man med. Vi bytte i alla fall presenter i morse. Jag fick choklad! Mums. Storplutten fick gå till dagis fast han nog mått bäst av att vara hemma en dag till. Men vad är värst, att vara på dagis och vara lite hängig eller att vara hemma med en grinig mamma?

Lillplutten har gråtit hela förmiddagen och inte velat sova i sin egen säng, bara på min arm. När det var dags för lunch fick jag nog och stoppade ner honom i hans overall. Nu sover han sött sedan två timmar i overallen. Snacka om betingad reflex: när overallen åker på ska vi ju ut och gå och vagnen gungar så skönt att han sover som en sten. Såna här trick kan man dock inte använda för ofta, t o m bebisar som är mindre än två månader går inte på vad som helst mer än ett par gånger.

Mitt enträgna mumsande av semlor och annat gott har straffat sig. Jag har gått upp två kilo. Får väl skära ner lite (hemska tanke) och gå på promenad lite mer (det har jag inget emot). Det är OK att det får ta sin tid att komma i min vanliga storlek, men gå upp mer det vill jag inte riktigt...Jag äter inte bara snask, jag äter ordentligt med käk och dricker mycket, så det borde räcka, men nejdå ansiktet proppas fullt med godsaker och jag känner mig aldrig nöjd, vill ha mer mer mer. Det är skumt att kunna trycka i sig en hel semla och sedan direkt vilja ha en till, normalt petar jag t ex bort hälften av grädde och skulle aldrig kunna äta två på raken utan att må illa.

Har sålt alla grejer jag lagt ut på tradera. Nu återstår bara det tråkiga, att skicka prylarna... fast det är rätt skönt att bli av med grejerna, förhoppningsvis blir de ordentligt använda av någon annan isället för att ligga hemma hos mig och skräpa.

Är hemma med två sjuka barn. Igår var min man hemma med oss, men idag är jag själv. Storplutten är snorig och hostig men på bättringsvägen. Lillplutten är snorig och gnällig och vill bli buren hela tiden. Han trygghetsammar stup i kvarten och spyr därefter. Själv är jag frustrerad över att det inte går att göra sig i ordning när ena armen är upptagen av en bebis. Tur att man kan enhandsblogga.

Det kanske räcker med semlor nu. Jag drömde att jag skulle köpa en semla och så fick jag en hel semmeltårta. Jag förstod faktiskt inte hur jag skulle orka hela själv, jag hade inte en tanke på att man inte behövde äta hela eller att man kunde dela med sig...

Storplutten säger gravallvarligt: "När killar går på kalas får de ha läppstift på sig." Vad svarar man på det? "Jaha, säger du det." För det är ju sant. Förvisso har inte alla killar det, men man får ju om man vill.

Jag försöker låta bli att gnälla om minus på sovkontot just nu eftersom det är sjävvalt att skaffa barn. Imorse kunde min man inte somna om utan gick upp vid åtta. Lillplutten verkade inte vilja somna om så jag ammade och bytte och gav honom sen till min man. Själv gick jag och la mig för att vila en liten stund tillsammmans med storplutten som fortfarande sov för att han är sjuk. Storplutten sov ända till 9:20 och själv fick jag sova till 10:30!!! Jag väcktes till brunch och en oerhört trevlig stund med familjen. Det här var min första sovmorgon på väääldigt länge och det känns bra i hela kroppen.

Igår fick vi besök av en av min mans äldsta vänner. Han hade med sig sin äldsta son som fyller 11 i höst. Det var jättekul att ha en så stor kille här, dessutom hade han ett oändligt tålamod med vår storkille, kanske pga att han har två systrar på 7 och 3 och är härdad. Han rörde inte ens en min när storplutten sa att han såg ut som Madicken (han har blont hår ner på halva ryggen).

Årets semmelsäsong känns för kort. När är det fettisdag egentligen? Alltså, jag vet inte på riktigt. Lisas hembageri och Tössebageriet fick bäst i test så jag vill verkligen prova dem båda eller åtminstone den ena (Lisas). Och 7-11. Alla övriga känns som bonus. Jo förresten, jag vill gärna pröva Annikas på odengatan. De fick dåligt i testet och det måste undersökas. Jag bodde granne med dem i massa år och deras semlor var jättebra, alltid bättre än Lindqvists lite längre upp på samma gata. Ja, jag vet att jag tjatar, men snart har jag nog en ny besatthet att älta.

Vi höll på att garva ihjäl oss medan vi letade efter mandelmassan. Vi hittade den slutligen i världens minsta klick i mitten. Det rörde sig nätt och jämt om en tesked. Mandelmassan var inte direkt god heller. Bullen var fluffig, torr och intetsägande. Locket var heltorrt. Grädden var jättehårt vispad men annars OK eftersom den ändå inte smakade smör, men jag föredrar den lite lösare och lite sötare. Det var väl mycket grädde, men det är bättre med för mycket, så att man kan peta bort, än för lite. Den här semlan var som att äta en torr solbulle med bara grädde. Betyg: 0. Det enda som vägde upp denna semla var att tjejen som jobbade där var så trevlig. Och mitt sällskap förstås. För övrig påminde semlan om alimentas trista semla och det är inte omöjligt att det verkligen var en alimenta-semla.

Paketet som kom igår var inte från bokus utan från min mans moster. Det stod på att det var till hela familjen. Reaktionen från storplutten var denna: Grååååt, det är inte till familjen det är bara till mig. Vi öppnar och jag hoppas innerligt att det inte bara är presanger till nyfödingen. I låg en jättebra pysseltidning till storplutten och jättefina kläder till lillplutten. Tacka vet jag omtänksamma släktingar som skickar fina kläder från utlandet och dessutom inte glömmer storebror. Storputten ignorerar totalt att det är något till lillbrorsan däri och jag smusslar undan paketet. Senare nobbar han till att det skulle ens legat något till lillplutten i paketet och vill helst sova med brevet från gammelmoster som han hävdar är BARA till honom och inte till någon annan. Och absolut inte till bebisen. Svartsjukans gröna monster gnager på hans unga själ. Stackarn.

Jag har artros i mina käkleder. Det är efter en skada jag fick när jag var tolv. Förutom intressanta klickljud i käkarna har jag aldrig lidit av det förrän jag fick storplutten då jag fick en mindre inflammation först på ena sidan som höll i sig i ett år sedan en på andra sidan som aldrig gav med sig. Den andra inflammationen var hemsk, jag kunde knappt äta någonting och hade ont hela tiden. Efter ett år fick jag göra en titthålsoperation och man spolade bort inflammationen. Detta följdes av medicin och gymnastik. Det var fantastiskt, jag har varit symptomfri i över 1,5 år. Men nu börjar det komma tillbaks. Jag blir jätteorolig. Ska ringa husläkaren och fråga om jag får äta mina starka antiinflammatoriska tabletter medan jag ammar för att se om inflammationen går tillbaks. Blir det värre måste jag försöka få tag på käk-kirurgen som opererade mig. Shit, jag vill inte bli opererad igen. Jag vill vara frisk. Jag har använt min bettskena slaviskt och tycker att det är besynnerligt att det dyker upp igen, men det kanske är så att jag biter mer när nätterna blir så uppstyckade. Starka piller kanske gör susen, glukosamin funkar i alla fall inte.

Jag skulle laga storpluttens termobrallor igår, medan jag syr så trasslar allt ihop sig. Jag drar ut tovan och då lossnar pressarfoten. Ingen dramatik än så länge. Svårt att sätta fast pressarfoten, min man kommer in med skrikande lillplutt i famnen och studsande storplutt i släptåg. Lillplutten tappar nappen och storplutten kryper in under köksbordet för att plocka upp den. Samtidigt försöker min man sätta fast pressarfoten med en hand eftersom han har bebis på andra armen. Då! Hittar storplutten en intressant trampa under bordet som han trycker på. Nålen går rakt in i min mans finger, han sliter loss handen med nål och allt. Att han inte tappade bebisen fattar inte jag. Han går in med den gråtande bebisen i sovrummet och först när han lagt ner honom fattar han att nålen sitter kvar, djupt inbäddad i hans finger. Jag får dra loss nålen med en tång. Alla blir ganska skärrade av incidenten. Mest storplutten.

Jag har varit uppe i fem timmar, på den tiden har jag endast delvis lyckats ta mig ur pyjamasen och läsa dn. Alltså jag tar inte mig ur pyjamasen för att läsa dn näck. Jag har kläder på mig, men hälften är pyjamas. Jag har bara kommit igenom halva dn. Jag har även hela disken, hela matlagningen, hela handlingen, hela få på oss ytterkläder och hela gå på biblan kvar. Men jag tror minsann mina böcker kommit från bokus! Hurra!!!

Efter att ha vrålat sig genom kvällarna i mer än fem veckor så vände det helt oväntat för lillplutten. Från onsdag kväll t o m söndag kväll så skrek han nästan inte alls utan sov ganska stor del av kvällarna och de stunder han var vaken var han på ganska bra humör. Men det vände tyvärr tillbaks. Nu sover han tre minuter vrålar tio, sover två, vrålar femton...och så vidare. Han har säkert jätteont i magen men man undrar ju vad som hände de där fem lugna kvällarna?
På något magiskt sätt lyckades jag få honom att hålla tyst i de tio minuterna storplutten behövde för att somna (jag är ju själv ikväll) men sagan lästes under visst vrålande. Men jag kan ju säga att jag absolut inte kommer vara ensam hemma under en nattning förrän jag vet säkert att kvällsvrålens tid är förbi, när nu det kan bli...Ni lär bli varse.

Äntligen hittade jag ett semmeltest, blev väldigt sugen på att testa bäst-i-test-semlorna! Blev road av att Gunnarssons (Skanstull, sthlm) fick samma betyg (3 av 5) som 7-11. Gunnarssons har ett "bäst i test" i skyltfönstret och det är inte förrän man tittar efter som man ser att testet är från förra året.

Två av de bloggar jag läser dagligen (Linda och fotbollsfrun) innehåller alldeles för ofta en utförlig beskrivning av nattens dröm. Booooring. Brudar, lägg av, att höra andras drömmar är astråkigt. Tyda drömmar behöver man inga läsare till. Alla karaktärer i drömmen är du själv. Byggnader med. Allt i drömmen är du. Inget annat. Därför är det så jäkla trist att läsa om. Kodade budskap om dig själv till dig själv. Seså använd era skarpa hjärnor och försök knäcka det, era läsare känner er aldrig lika bra som ni själva.

Fick en månad gratis DN. Jag brukar alltid tacka nej, men nu känns det som om jag har en annan sorts tid att läsa. Jag sitter mer framför datorn än jag borde och det är för lätt att slå på sunkig tv, fast Oprah knappast ger mig den stimulans jag behöver. Har varit sugen på helg-DN skitlänge, men aldrig kommit till skott, så när den här månaden är slut förlänger vi med en helgprenumeration. Eller en helprenumeration, beroende på hur mycket vi hinner läsa. Om man konstant ska ha en hög i hallen som är på väg till pappersinsamlingen ska man åtminstone bläddrat igenom den. DN söndag är i alla fall bäst. Idag blev jag lycklig över en artikel om min älskling GW samt en om Michael C Hall från min favoritserie 6 ft under.

Nu har vi verkligen kommit i gasen, min man blev också tradera-tokig, så nu har vi flera auktioner ute, får se hur det går. Jo förresten, mina tröjor kom till slut, de hade bara tagit en omväg kring min gamla adress där de visst fastnade i tre dagar. Suck. Nu är de här i alla fall så nu ska jag inte köpa fler amningströjor. Om det inte dyker upp en till tunika på tradera förstås, jag älskar tunikan jag köpte...

Hej, kommer ni ihåg att ni gav mig boktips? Jag har läst mer än hälften av de böcker ni tipsade om (jo, en del av dem hade jag läst tidigare, speciellt de existentiella) och jag har gillar precis varenda en! Tänkte bara tacka för det...

Idag kom mina supergulliga jobbarkompisar och hälsade på! Vad hade de med sig? Just det! Semlor!!! Min egen C tog sig dessutom tid att lajja med storplutten, det var mycket uppskattat.

Har nu bytt ut alla gamla sunkiga underbrallor mot nya fräscha. Det här var mitt nyårslöfte som ni kanske minns. Nu sitter det inte längre några tunnslitna underbrallor från nittonhundratalet på min rumpa. Jag har inte ens sparat några nödfallstrosor.

Chateau i Ringen (köpcentrum vid skanstull, sthlm) har bara en brödvagn pga ombyggnad. Det är vanligtvis ett kafé med dryg personal och sjukt goda semlor. Deras semla i brödvagnen kostar 20 kr, och får 4.0 i betyg. Bra grädde, jättegod mandelmassa med bitar i vilket jag föredrar, fluffig bulle. Betyget dras ned av att bullen kunde ha mer tyngd och det kunde varit mer mandelmassa. Men vi snackar mycket prisvärd semla som ligger på gränsen mot 4.5.

Mitt hår blir fett på två dagar. Det suger, för då måste jag gå med nytvättad fly-frilla varannan dag. När jag var på tjocken behövde jag bara tvätta var fjärde dag. En fördel dock, jag har ännu inte börjat tappa håret. Jag har inte tappat något hår på ett halvår, gissa om det är tjockt och fint. Men snart kommer alla hårstrån som suttit fast i ett halvår rasa av, det ser jag inte fram emot.

Jag hämtar tre dagar i veckan, det tar lite tid för storplutten att klä på sig kläderna, men det är sällan tjafs om saken. Min man lämnar varje dag. Det är bra för mig, jag får sova och det kan behövas. I morse gick jag upp med dem i alla fall, för lillplutten var ändå vaken. Vilka scener storplutten ställde till med under påklädningen. Shit, vilken terror, och så är det VARJE DAG för min man. Jag försökte hjälpa till, men han slogs och var riktigt otrevlig. Det är ingen stor tröst för min man, men det är tydligen den förälder barnet står närmast som blir mest utsatt för sånt här.

Jag älskar gott kaffe. Om jag inte blev så skakig av koffein skulle jag dricka mängder. Nu får jag hålla mig till en kaffe på morgonen och max en halv kopp till lunch, absolut inte senare. Det var kul att veta va?

Idag gick jag vilse i min nya förort, och kom nästan en kvart för sent till dagis. Allt pga av att jag beslutat mig för att ta mig en stärkande promenad och lära känna mina nya omgivningar. Det slutade med att jag halkade runt i en isig backe med svetten sprutande väldigt stressad över att dagis måste ligga på andra sidan, men utan en aning om hur jag skulle komma dit.

Kaffet är slut, busskortet med. Blöjorna med. Kaffet kan endast inhandlas i stan. Nu drar vi...Det är gratis att åka buss med barnvagn i sthlm, tack för det! Alltså ska vi ta oss till stan genom att enbart färdas med buss samt promenera. Det funkar faktiskt även om det tar lite längre tid.

Min man jobbade ju både dag och kväll igår, kom hem mitt i natten och gick upp och jobbade igen i morse. Min egen kväll som "ensam" tvåbarnsmor förlöpte OK. Mamma nattade storplutten och jag kånkade lillplutten. Massage följt av bärande fick honom att somna vid 22:30. Om det är helt nersläckt i sovrummet och han får ligga klistrad mot mig så sover han faktiskt riktigt bra. Läsa böcker eller kramas med sin man får jag väl göra sen.