adrenalin

Igår fick jag klart för mig att "Based om true events" i en film är ett berättarmässigt knep att skrämma publiken. Såg i alla fall the Strangers igår, den var bra. Läskig. Diskussionen som följde handlade om just berättarteknik och det tog udden av det läskiga. Jag slapp mardrömmar inatt.

efterlängtade snusmumrikar...

Det kanske faller sig så när man avslutar något stort att man börjar titta på andra saker som behöver förändras. Jag har ju pratat om det förut, jag vill bo kvar i Årsta men önskar en läga med större kök och en extra toalett. Och tvättstuga i huset alternativt verklig plats för tvättmaksin i kök eller badrum. Såna lägor finns inte i närområdet men jag är inte främmande för att förflytta mig i själva Årsta, vi hittar nog något längre fram när vi inte står ut längre. En annan sak som börjar stå klart är att katterna nog måste flytta. Vi är tre som är allergiska och en av oss mår väldigt dåligt (maken), det kanske skulle bli bättre om de försvann. Men jag vill inte avliva dem utan ge dem till någon som kan ge dem den kärlek och omsorg de förtjänar för det är två mycket rara små damer. Inget krav att de ska bo ihop. Den ena är en tjock röd åttaåring med misstänkta höftproblem, troligen pga övervikt. Den andra är en fyraårig gråblå blue russian med eksem. Snälla katter med problem. Kanske inte världens lättaste att bli av med?

Imorgon kommer visst några människor och installerar ett nytt bredband. Jag måste ta ner tavlor och flytta på saker. Det är verkligen helt proppfullt i alla skåp och jag kan inte knöla in den minsta sko någonstans. Hoppas att bokhyllan vid en av dörrarna kan få stå kvar, jag har ingen möjlighet i världen att flytta en fullpackad IVAR(TM) 30 cm ut från väggen själv (den andra halvan i duon gästspelar inne på söder hela kvällen). Kabeln ska dras uppe i taket tror jag och jag får väl tvinga in någon av människorna i lägenheten för att godkänna mitt hastverk i morgon bitti. Måste man verkligen ha bredband i alla rum? Är inte trådlöst framtiden? Jag kan inte välja själv, min hyresvärd har bestämt det. Stackars alla små pensionärstanter i huset. Inser precis att den andra IVAR(TM) är fyllt upp till taket precis där kabeln ska dras, det blir till att lägga alla Godzillas, dvd-er och hellboyy figurer i lillas spjälsäng (han får fortfarande plats!) som han ändå inte använder eftersom han sover i vår.

En av mina vanligaste rubriker va? Jag var på arbetsintervju alldeles nyss, de ska höra av sig inom två veckor och det känns bra. Företaget är toppen, jämställdshetspolicy, inga problem att vabba, gemenskap, ligger inte allför långt bort men...de var noga att poängtera att forkningen inte är så jäkla rolig som det jag hållt på med. Ärligt av dem och skönt, men de poängterade också att de är ute efter ett långsiktigt förhållande och att det hade varit förfärligt när en kille slutade för att han var besviken på forkningen. Andra saker som "hon har inte varit här så länge, sju år tror jag" kännsdes också lite läskiga. Jag kanske älskar jobbet, men om jag inte gör det? Om jag saknar min egen typ av forskning? Jag har hållt på med högstatusforskning om man kan kalla det så och det här är kommersiell lågstatusforskning. Vore det bättre att stämpla i sex månader (rys) och hoppas att det kommer någt bättre, med högre status? Äh, det är ju inte som att jag fått jobbet! Femte ansökan, första intervjun, det här kan ta lång tid, det hör jag det, och go vänner, det kan bli en hel del ältande!

Har aldrig fattat grejen med Chanel-jackor och fula quiltade Chanel-väskor, jag är mer en Patti-Smithare, jeans och kavaj, det kan liksom inte bli fel. Och en tygväska. Och gympadojjor. Ja ni förstår varför det aldrig kan bli en modebloggare av mig. Jag hoppas ni inte blir ledsna nu, men jag tycker det är komiskt när unga flickor suktar efter en chaneljacka. Men det är väl glappet. I ålder allrså. Jag tänker bara på Jackie K och henes hiskeliga powerdressar. Jackie blev inte cool förrän hon blev Jackie O. Eller var det helt enkelt för att sjuttiotalet trädde in?

Patti har för övrigt gjort en helt fantastisk film, dream of life, se den!

Lilla killen har äntligen hajat poängen med att prata! Stup i kvarten kommer han och säger, "mamma, kan du hjälpa mig?", innan tjöt han bara av frustration när det var svårt. Idag satt han vid matbordet och deklarerade "Mamma, pappa, jag är glad!". Och vi är också glada!

I sex och ett halvt år har jag varit mamma. På dessa sex och ett halvt år har jag fortfarande inte förstått att helg INTE betyder vila när man har barn. Att inga böcker blir lästa, att inga sovmorgnar blir sovda. Att inga bajsningar sker i lugn och ro att inga frukostar blir ätna i tystnad till prasslet av dn. Att inga filmer blir sedda att inga bad med sin älskling blir tagna. Om man bortser från barnfilmer och ett iofs trevligt bad med den blivande treåringen. Men varför är barnen spattiga vad man än gör för dem och varför, varför, varför vaknar de halv sju? När vi får dra dem ur sängen halv åtta veckans övriga dagar? Idag har det varit mer kaosartat än vanligt. Vi tittar på efterlängtad morgon-tv (bannlyst på veckodagar) men kidsen hoppar i soffan och slänger leksaker på mitt kaffeglas (buhu buhu, bara fyra bodum kvar, de säljs inte längre) som såklart går i kras. Fram med dammsugarn, jag skär mig, maken som skulle ha sovmorgon vaknar och kan inte somna om. När jag går och skiter ramlar den blivande treåringen ner från fönsterbrädan och slår sitt lilla huvud. Kaos igen. Följt av frukost. När barnen har varit vakna i fyra och en halv timma är jag så less på dem att jag kan ge bort dem. Allt för en stunds vila, läsa en bok, se en film klockan åtta istället för tio, ett bad och lite nupping utan att ha ena örat påslaget hela tiden. Sen kan de få komma hem igen. Och jag förtjänar visst att ha barn fast jag känner så här ibland.

Maken får vaccinera sig på måndag. Varför i hela fridens namn får vuxna människor vaccinera sig före skolbarnen? Jag fattar verkligen ingenting av det här. Jag tycker självklart att han ska göra det, men distributionen av det här vaccinet verkar funka lite märkligt.

Uppdatering. Nu fattar jag, jag ska jälv gå och vaccinera mig, det hade jag inte fattat! Jag ska göra det nästa vecka om det finns vaccin, ska kolla om man kan ta med barnen direkt, det är ju höstlov nästa vecka och då lär det ju inte dyka upp något vaccin, och från bvc är det knäpptyst. Inte så konstigt, de vet väl inte mer än vad jag gör.

Att minnas: Gå inte till det nyöppnade köpcentret med hela familjen på en löningslördag. Det är tjyvtjockt med folk. Det har alltså öppnat ett nytt jätteköpcenter i Liljeholmen. Precis som om det behövdes flera? Visst, vi har mest kört urtrista Globen och här fanns det lite fler affärer att välja på, men seriöst, räcker det inte med såna här ställen nu?

Årsta tatueringsstudio gjorde en engångsgrej i gårkväll. Utrustade med ett gäng färgpennor gav vi oss på barnens armar och bringor. Nu har de tre tatuerinar var. Lilla fick ett Bikinibotten-tema med SvampBob, Gary och Patrick. Stora körde mer rock'n'roll med ankare, monster och färgglad orm. Idag har lilla ett avtryck av den jamande snigeln Gary i pannan. Vi hade inte vattenfasta pennor...

Jag är så tacksam över att vi är två som är med i det här föräldraskapet. Jag skulle ha det mycket tuffare utan min man att bolla med. Idag hämtade jag stora i skolan och fritidspedagogen ville prata om att han slåss ganska mycket. Ja jo visst och tänka konstruktivt och så vidare. Pedagogen är jättebra och jag är jätteglad att mitt barn ska fasas in i skolan av de här människorna som jag känner är positiva och realistiska och konstruktiva och hur bra som helst. Ändå går jag hem med ett tungt lass och känner mig bara så ledsen och värdelös som förälder. "Är det för att jag har så kort stubin som han är bråkig?" "Är det för att vi skriker fula saker ibland till varann, vi vuxna, som han beter sig så här" "Ska det bara bli värre och värre nu?" "Kommer han bli en sån där bråkig unge som alla hatar och det är mitt fel som inte har något tålamod?". Efter att ha varit hemma en timma är jag så ledsen att jag ringer till min man. Tillsammans nystar vi ut allt och det känns så mycket bättre. Innan läggning tar vi ett samtal alla tre som är jättekonstruktivt och går ut på att allt är mitt fel, nej jag bara skojar, men det kändes bra efteråt. Vi föräldrar var stöttande och lyfte fram det som är bra med honom och hur han kan tänka när han blir så förbannad så att han vill nita någon. Jag har nog en speciell unge när allt kommer omkring och det är OK. Han är skitsmart och har jättelätt att lära sig men han har också lite dålig impulskontroll och svårt att sitta still. Kanske blir impulskontrollen bättre och kanske blir det lättare att sitta still, men om det inte blir det så är det OK det med. Han är så godhjärtad och klok och fin, jag älskar honom så att jag nästan dör! Och det är därför det är så jobbigt och jag blir så ledsen, jag vill honom så väl och när jag inte kan ge honom den bästa av världar så smulas jag sönder.

Jag städar ut mitt labb och det är en sån befrielse.

Jag kanske har lyckats värva en barnvakt. En ung trevlig ordentlig studentska som bor i närheten. Jag är mycket exalterad.

Har ont i huvet och är trött som ett ras, men så ska det väl vara när man haft jordens kalas? Det var toppen, god mat, fina tal, fina presenter och bra musik. Samt mycket vin och sprit. Det var underbart och jag var mycket trött och glad när jag la huvudet på kudden klockan fem i morse. Som en bonus blev jag fem timmar senare väckt med en fantastisk frukost, jag är en mycket lyckligt lottad människa! Skål!

Sätta ihop det sista inför festen. Det kommer 80 pers. Lokalen är ordnad, maten är ditkörd, kocken är på plats mellan tolv och ett. Vi ska handla vin, servetter, dukar, sallad och marshaller. Och en massa andra saker. Det kommer 80 pers och vi har ingen barnvakt. Det enda jag önskar nu är att maten blir god och att alla har riktigt roligt! Jag har aldrig haft en stor fest så det blir lite si och så med organsiationen, speciellt som att både jag och det andra festföremålet har haft fullt upp med våra försvar under veckan som gått. Nåväl, nu är jag en riktig filosofie doktor och det ska firas!

Två gånger man inte vill ha pms: På sin bröllopsdag och på sin disputationsdag. Jag har lyckats pricka in det sistnämnda. Är som en förstörd, svullen, gråtfärdig, trasa med jävligt kort stubin. Skit också.

Min äldsta son är sex och lite mer musikalisk än genomsnittet. Ungen har gehör! Han älskar musik och sjunger mest hela tiden. Efter önskemål anmälde vi honom till en nybörjarkör på kulturama. Efter tredje gången konstaterade läraren att han inte kunde sjunga i rätt oktav och att han fann övningarna tråkiga, men OK han fick väl komma en gång till. Jag börjar bli less på elittänkandet. Han kan sjunga, men han sjunger vid en lägre oktav än flickorna, för det är bara flickor i kören. Jag vet inte om det betyder att han faktiskt inte kan sjunga eller om det betyder att han inte vill sjunga högt och kyrko-körsaktigt? Det är mycket drillande med olika övningar och väldigt lite fokus ligger på att sjunga roliga låtar vilket var det han hade hoppats på. Vi hade tänkt oss en svängig och glad kör med mycket sång-glädje, där man får sjunga lite som man vill medan man lär sig att sjunga bra och i rätt tonart. Finns det en sån i stockholmsområdet? Som kan låta min son blomma i sin sångglädje istället för att förtrycka honom med elittänkande och bortsållning av icke-perfekta elever? Om någon vet så får ni gärna berätta!

känns det så här. Inte idag dock.

På middagen för gårdagens doktor höll hans flickvän ett litet tal där hon berättade om alla tidiga morgnar och sena kvällar han stått på labbet och, det mest oroande, att han åkt till labbet mitt i natten ibland för att sätta igång något. Jag och min kompis utbytte menande blickar, för det här är killen vi tror varit otrogen mot sin tjej i alla år. Inte för att jag varit på labbet på nätterna, men han brukr inte så ofta vara där de kvällar jag varit där. Och på natten? Jag känner mig väldigt tveksam. Det skulle göra honom rätt unik. Karln jobbar hårt, inget snack, men karln har nog haft ett ligg vid sidan om.

Ska prova i.d. bare escentuals foundation, ska vara bra mot glåmig hy. För glåmig är jag, när solbrännan falnar så är jag gul. Gul över ögonen och pigmentig på överläppen. Och fräknig, vilket jag gillar, men de kunde ju varit mörkare så att de inte misstogs för pigmentfläckar, vilket de iofs är. Jag får något ryck då och då. När jag liksom ska bli vacker. Köper någon magisk täckpenna från ysl eller clinique, målar över mörka ringar och håller på. Just de produkterna är bra fast jag var nog allergisk mot grejen från ysl, den som var bäst. Värre var det när jag önskade mig en make-up kurs på Make Up Store. Jag kom hem med produkter som var sådär. Deras concealer funkar nog till en 17-åring, men börjar man bli lite rynkig under ögonen så framhävs detta och man ser ut som om man är 80 under ögonen. Inte snyggt. Så nu provar vi något nytt. I provförpackning på min ära. Burkarna kostar ju för fn 435 spänn på Kicks, och som vanligt 25 dollares i the stejts. Tack tradera för brudar som idkar privatimport och säljer oanvända produkter med förtjänst till mig. Om det är billigare är det lite mindre irriterande om jag ser ut som ett russin när joxet åkt på.

Jag tycker det är lite komiskt att hitta en sån här uppmaning här i Årsta där det finns fler bostadsrätter än hyresrätter och mer än hälften av innevånarna röstade på moderaterna i förra valet. Det är ett ganska tydligt tecken på att det bor en hel del rika i Årsta! Men visst, om man kan slippa inbrott så ;)

är det bara så här...

Allt känns väldigt overkligt och jag har verkligen inget vettigt att skriva. Mamma mår OK, förresten, det är stabilt och det känns bra.

Jobbet samlar in pengar när man slutar, jag ska önska mig en sån här.

Stora sonen bad att få ta fina vinterjackan till skolan, själv tyckte jag nog att det var en rätt dålig idé eftersom det inte är vinter. Det var en dålig idé eftersom sonen la den på skolgården när han blev varm och nu är den borta. Jag är så arg så att jag skakar. Mest för att han bara rycker på axlarna och beter sig som att det är ingen stor grej. Lite ånger? Kan man tvinga dem till det?

Att inte få komma på arbetsintervju pga av sitt kön är oerhört frustrerande. Samtidigt, vill man jobba på ett ställe som inte anställer kvinnor alls och inte män som har barn? Neeeej.  Men att inte ens få komma och visa vad man kan. Idioter.

Att Lena Ström vade att plocka ut en vinst om 3.2 miljoner på företaget som äger lillkillens dagis har väckt ont blod är inte konstigt. Att hon vägrar möta representanter från föräldrarna är jävligt irriterande. men det verkar som om vissa föräldrar inte kan skilja på henne och personalen på förskolorna utan nu tar chansen att spy galla som de tigit stilll med innan. Personalen skickade i fredags ut en dementi där de svarade nekande på ett antal påståenden som harvar i pressen och i form av rykten. Visst är det för djävligt med privatiseringshetsen, att privat personer kan plocka ut jättevinster av våra skattepengar osv, men peronalen på förskolan är jättebra. Det är inte de som tjänat pengar och de ska inte ha skit för saker som inte är deras fel. Vi hade ett barn på en annan gård innan och där var personalen småknäppa, så vi har att jämföra med. Man är inte jättenöjd med allt, men om man känner att man har en bra dialog med personalen och att barnen mår bra så har man uppnått de absolut viktigaste punkterna på listan. Då känns ju diskussionen om mjölk sekundär liksom. För övrigt är vi hjärntvättade i Sevrige vad det gäller mjölk, tycker att det är sakndaaaaal om barnen inte får mjölk till alla måltider. Men hej, mjölk är inte speciellt nytting, det är en järntjuv och ger en falsk mättnadskänsla, så magra stickor till barn ska inte dricka mjölk till maten. Även om lobbyister med Arla i spetsen gärna vill få oss att tro att deras produkter, proppade med mättade fetter skulle vara bra. Mjölkargumentet har alltså varit på tapeten i kritiken mot personalen på förskolorna. Helt ogrundat.

Efter många års sökande hittade jag en sko som är fin och bekväm. Skulle egentligen köpt ett par av Knulps Mary Janes (platta, breda, proggiga) men kom hem med dessa Campers, MED klack, lite tråkiga men sköna och propra. Dyra, men om de är så bekväma som de verkar så kommer de vara värda varenda öre. Rustad för två fester och disputation de närmsta veckorna, vilken lättnad!