adrenalin

En av mina vanligaste rubriker va? Jag var på arbetsintervju alldeles nyss, de ska höra av sig inom två veckor och det känns bra. Företaget är toppen, jämställdshetspolicy, inga problem att vabba, gemenskap, ligger inte allför långt bort men...de var noga att poängtera att forkningen inte är så jäkla rolig som det jag hållt på med. Ärligt av dem och skönt, men de poängterade också att de är ute efter ett långsiktigt förhållande och att det hade varit förfärligt när en kille slutade för att han var besviken på forkningen. Andra saker som "hon har inte varit här så länge, sju år tror jag" kännsdes också lite läskiga. Jag kanske älskar jobbet, men om jag inte gör det? Om jag saknar min egen typ av forskning? Jag har hållt på med högstatusforskning om man kan kalla det så och det här är kommersiell lågstatusforskning. Vore det bättre att stämpla i sex månader (rys) och hoppas att det kommer någt bättre, med högre status? Äh, det är ju inte som att jag fått jobbet! Femte ansökan, första intervjun, det här kan ta lång tid, det hör jag det, och go vänner, det kan bli en hel del ältande!