adrenalin

Håglösheten har inte riktigt släppt, men det har i alla fall varit en trevlig jul. Ingen stress, inga bråk, bara massa god mat och kanske t o m något som kan kallas julgläje. Åtminstone tindrade barnens ögon lite, om man bortser från att åttaåringen vid flera tillfällen grät över saker lillebror hade fått och inte han. Nu väntar jag bara på att barnen ska komma ner i varv så att vi kan slappna av lite under julledigheten. De är extremt speedade men jag har goda förhoppningar eftersom förra jullovet slutade med att de till slut slappnade av. Jag har sökt ett jobb förresten. Ett med åtskilliga tusen färre i lön men med tydligare mål och mening inbillar jag mig. Jag är ledig tolv dagar till! Lyckan!

Hösten har präglats av en slags håglöshet. Ett evighetsprojekt på jobbet, en chef som inte fattar hur man lägger upp forskningsprojekt (och motarbetar varje försök att göra det) samt en svår järnbrist. Många saker verkar spela in, men egentligen är inget riktigt dåligt. Förutom järnbristen, men det hoppas jag ska ordna upp sig med en massiv kur av järntabletter. Det känns oförskämt att klaga när man har fast jobb, men jag tappar verkligen orken så fort jag sätter mig på tåget dit. Nåväl, dags att sluta gnälla, slänga i sig några järnpiller och hitta ett nytt jobb.