årstafältet

Jag har länge tjatat om att det vore bra om de bebygger årstafältet. Det vore bra. Det är mycket utrymme där. Folk vill bo nära stan. Årstafältet är riktigt fint på sina håll. Jag förstår de som kämpar mot bebyggelsen. Fast jag tycker ändå att de kan bygga där. Bygg bort bostadsbristen och svartmarknaden i stockholm, ja ja män!

more space - please

Jag fattar inte, vi flyttade från en tvåa till en trea för mindre än ett år sedan. Ändå känns det som om alla garderober är proppfulla. Då har vi ändå mer skåp och garderober här. Vi har köpt ställningar med trådbackar till garderoberna så vi utnyttjar skåpen maximalt. Om vi bodde i ett jättestort hus med tusen garderober, skulle vi fortfarande ha samma problem? Är vi hamstrar? Visst, vi har fått en familjemedlem till, men vi gjorde ju en rejäl rensning när vi flyttade. I går rensade jag min garderob igen. Suck, den är ändå proppfull.

Bostadsrätt

Det borgerliga kommunstyret har inte hunnit bänka sig i stadshuset innan mina grannar flippar och började lägga lappar i brevlådorna om intresseanmälan för ombildning till bostadsrätt. Suck. 50% av alla som köper sina lägenheter säljer de relativt snart (med vinst). I vårt hus kastar de getögon mot en annan byggnad på gatan som ombildats tidigare och "gjort en mycket bra affär". Det hela handlar alltså om att tjäna pengar. Om var vi ute efter att tjäna pengar skulle jag jubla, men vi har aktivt valt att bo i hyresrätt för att vi gillar dess fördelar. Vi hade tänkt att bo här i många år och jag är faktiskt mer intresserad av att ha allmännyttan som hyresvärd än att betala räntor till banken. Varför ska vi gynna bankerna när vi kan gynna allmännyttan. SEB bygger inga nya lägenheter i stockholm. Vi har en stor gemensam tvättstuga och grovsopor som vi plötsligt inte kommer ha tillgång till, ska vi bygga eget, det är ju skitdyrt. Underhåll, städning, skötsel av gräsmattor, snöröjning, sophämtning. Hur ska arton hushåll ha råd med det? Vi har inte direkt några lokaler att hyra ut heller. Pengakåta otäcka människor, hoppas ni är i monoritet!

home sweet home

Hade besök av goda vänner nyligen, samma vänner som försökte SÄLJA sin fyra svart till oss. De var knäckta över vår fina trea, som vi fått genom bostadsförmedlingen. Känns skönt. Att stå kunna stå fast vid sina principer och bli belönad för det. Att inte ha fallit till föga för trycket och tagit en dåligt planerad lägenhet, i ett område vi inte gillar och dessutom betalat svarta stålar för det. Det är inte alla förunnat, jag vet, men det känns skönt ändå.

man ska inte klaga

Jag ondgör mig gärna över grannen som röker, men när jag tänker efter så finns det saker som jag är glad över att grannarna inte har/gör. Hund t ex, hu för att bo granne med en skällande jycke. Ingen verkar spela musik på högsta volym heller, hoppas det förblir så.

kontakt med omvärlden

Vi är numera uppkopplade igen därhemma. Telefon har vi dock ingen ännu. Nu sköter min käre man alla kontakter med idiot-telia. Vi har pratat med dem sex-sju gånger och jag tar tillbaks att de är trevliga när man väl kommer fram. De är trevliga så länge man inte ifrågasätter dem. I fredags när jag kom hem låg det en lapp att det varit en servicetekniker där men eftersom vi inte var hemma skulle vi ringa och boka tid. Jaha, varför lämnar man sitt mobilnummer till dem (tre gånger) om de inte ringer upp och talar om att de tänker komma mitt på en vardag så att man har en chans att vara där och öppna dörren? Som de snälla lamm vi är ringer vi och bokar en tid, observera på deras uppmaning, och då får vi höra att om det är vårt fel att linjen inte funkar så kommer de att debitera oss. Alltså, om vi inte klarar av att koppla in en telefon så får vi betala. Inte så jävla mysiga typer, snarare lite förtäckta maffia-aktiga hot där. Hade vi blivit tvugna att betala när serviceteknikern dök upp första gången också? Fast vi inte bett om det? Jag tycker ännu mer att en samtalspott på 100 kr är ett skämt med tanke på all skit vi har fått ta från idiot-telia. Elfte dan utan telefon, hejsan hoppsan. Vi ska byta till tele2 så fort vi hör ett tut i den hittills knäpptysta luren. Åh vad skönt det kan vara att ha något att reta sig riktigt mycket på. Inte så nära sinnesro, nej jag vet, men hormomerna sprutar och igår sa jag elaka saker till mitt barn så jag mår redan hur sunkigt som helst.

Det blir bättre, faktiskt

Den som tog vår tvåa hade stått i kö hos bostadsförmedlingen i lite mer än 3.5 år. När vi flyttade dit hade vi stått i kö i åtta år och det var på håret att vi ens fick komma och titta på den. Det har alltså blivit mycket lättare att få lägenhet, undrar om det är tack vare att man byggt en del nytt? Skulle vara intressant att se om svartmarknaden förändrats också. Jag hoppas det blir ännu bättre, det ska ju inte behöva vara värsta ångesten att fixa en lägenhet i huvudstaden.

ten down twentysix to go

Ha ha, jag kommer nog mala en del om flytten den närmsta tiden, men jag måste bearbeta den stora förändringen. Har sovit dåligt ett par nätter av förklarliga skäl, så igår slocknade jag hos lillplutten kl 20:30. Blev väckt av min man klockan 21:30, han hade minskat kartongberget med hela tio kartonger! Mycket imponerad hasade jag in i sovrummet och slocknade igen, sov till 6:30 imorse. Idag är jag pigg, tro på fan det.

Jagar låssmed, källarföråd, Telia och tvättstuga. Telia: har gjort någon vansinneskoppling av telefonen så de måste tillkalla tekniker. Det bor alltså inget psyko i vår lägenhet utan istället har Telia försnillat både den främmande tjejens och vårt abonnemang. Är inte upprörd, det löser sig, dessutom har vi ju mobiler = alltid tillgängliga.

Låssmeder har semester nu, jobbar på saken.

Källarföråd, samma sak, husvärden har semester så vi får nog låna ett av de föråd som står tomma tillsvidare.

Tvättstuga då, vi kan inte koppla in maskinen så igår gick jag runt och letade efter tvättstugan utan någon vidare framgång. Husvärden är på semester så där fick jag inte napp. Ringde områdeskontoret som uppgav en adress. Gick dit och spanade i morse, men det var ju bara en lagerbyggnad. Fattade ingenting, gick runt hela huset utan att se något som indikerade att det skulle ligga en tvättstuga där. Ett grovsoprum hittade jag, bra, borde vara på rätt spår i alla fall. Till slut hittade jag några gubbar som förmodligen tyckte att jag var en bimbo som inte hittade till tvättstugan, de gav mig en bättre beskrivning, upp på lastkajen, dörren till höger. Jaha den, utan skylt, ja är var ju uppenbart att bakom den grå dörren som det står El på måste det ligga typ världens största tvättstuga! Tider fanns det, i överflöd, hoppas det alltid är så och inte bara på sommaren! Man kan förresten boka via nätet, hur future är inte det? Glöm inte att jag växte upp med svart-vit tv. Jepp, jag är old people, dessutom hade jag världens mest omoderna farsa, det fanns färg-tv när jag var liten, men han tyckte att det dög med svart-vitt. Enda gången han grämde sig var när han skulle titta på sport.

69 kartonger

Nu har vi flyttat, min farhågor kom på skam även om det varit jobbigt. Vi fick låna flyttbil och min svåger kom med världens jättesläpvagn. Vi har packat upp 32 kartonger och har 37 kvar... Men vi har sovit i våra sängar, tittat på tv, badat i minibadkaret och t o m lyckats laga mat igår. Tyvärr tappade vi bort min mans underkläder ett tag, så det var lite trist för honom att behöva dra på sig svettkallingarna igen, men nu är de rena återfunna, gud ske lov. Vad det gäller lillplutten har vi lyckats packa så att det mesta fanns när vi skulle gå och lägga oss på kvällen, blöjor, välling, pyjamas och sagor. Dessvärre var det dags för dagis idag och då hittade vi inga extrakläder, ve och fasa. Han var fantastisk under hela flytten, helt nöjd över att få umgås med olika favoritvuxna som sin morbror, sin farbror, min mans kompis, sin mormor osv.  Ja ni hör att det kom mycket folk, nio pizzor räckte inte till alla!

Hav förtröstan

Allt löser sig till det bästa till slut, synd bara att man inte kan coola ner lite och tro på det. Hemma är det jättelajbans, kartonger i staplar som lillplutten inte klättrar på. Mina farhågor kom på skam, han låter kartongerna vara, så skönt. Han vill däremot packa sina grejer och vi bromsar eftersom han kommer sakna dem direkt. Hans saker packas sist. Det finns ett ordspråk som lyder snågot i stilen: Om du äger mer än tio skaker äger tingen dig. Gissa om vi är livegna. Hur kan en så liten familj ha så mycket saker. Vi har packat tjugo kartonger och ännu inte lyckats tömma ett helt rum. Just nu känns det som om de tjugo kartongerna bara rymmer innehållet i två garderober och en bokhylla, men det verkar ju inte klokt. Köket har vi inte ens rört ännu. Jag längtar till den stunden då vi kan lägga oss i sängen och sova i vår nya lägenhet för första gången. Alla kartonger står i staplar runtomkring och vi har inga gardiner så vi kommer vakna jättetidigt, men vi sover som grisar. Åhh vad skönt!

Allt löser sig till det bästa tillslut.

inspektionen

Vi fick lägenheten inspekterad i morse, inga problem och tråget var ju på plats. Pratade med den snälla damen som fixar med kontraktet och det är på gång. Snart snart. Sen blir det visning av vår lägenhet, jag hoppas vi bara behöver ha en visning. Jag tycker själv att den är toppenfin. Det är den mest välplanerade lägenhet jag bott i, jag hoppas att någon annan blir lika kära som vi blev första gången vi såg den i oktober 2002.

nästa hållplats...

Har nu äntligen faxat över intygen på att vi har arbete. Bägge två har bara arbete ett år i taget, men det är väl standard nu för tiden? Trygghet, släng dig i väggen. Det är ju bra så länge man är attraktiv och ung, då klarar man sig ju alltid, men vad gör man om man börjar bli lite skruttig. Då är man inte ett ruttet lingon värd. Idag längtar jag verkligen efter det som jag tyckte var gammeldags när jag var yngre, ett fast arbete. Ett fast arbete där man får vara kvar, fast man inte är superwoman, utan bara en vanlig morsa på 30+.

Nästa hållplats är i alla fall den nya lägenheten och ett lite nyare liv. Fast jobb kommer förhoppningsvis sen.

15 kvadrat

Det ringde världens snällaste tant till mig idag, jag som varit så elak hela dagen blev gullad med av en snäll tant. Det känns lite oförtjänt faktiskt. Men i alla fall, så ska vi bara skicka in papper om att vi faktiskt jobbar och tjänar det vi uppgett så kan vi skriva kontrakt på vår nya lägenhet snart. Vi har alltså fått den, i stort sett. Om de inte får för sig att våra visstidsanställningar inte duger. Ahh shit nu fick jag en klump i magen. Vi måste få den. Vi ska få ett helt rum till, och vi behöver det. Den snälla tanten då, hon var snäll på så vis att jag inte behövde skramla fram personbevis, och dessutom såg hon till att vi bara får dubbla hyror i en månad i stället för två. Underbara människa!  Nu får ni inte säga grattis innan jag helt säkert vet att det går i lås, jag är alldeles för skrockfull för att stå ut!

lägenhet 2

Lägenhet 2, 3 rok i Årsta. Kändes tusen gånger bättre än den i morse. Mindre, men bättre, varmt, fridfullt och med utsikt över en park. Samt en rar tant som skött om den, inte hackat med knivar i perstorpsplattan och boxat i garderobsluckorna. Många garderober förresten. We like. Tackade ja och håller tummarna.

lägenhet 1

Lägenhet nr 1: 4 rok i midsommarkranse. Tråkig utsikt, inrökt, stor, hög potential, stort badrum, sovrum mot gården, äckligt kök, stor balkong, fin gård, nära tunnelbana, trevligt område, dagis i porten, nästan dubbla vår hyra. Inflyttning för två veckor sedan = dubbla hyror i tre månader = låna pengar för att klara det. typ 50 000, för att överleva den flytten, ekonomin är tight redan nu, och vi förväntar oss att ekonomin ska bli t o m sämre lite längre fram. Vi ska svara imorgon fm. Vill ha den men om vi ska vara realister, och det ska man så klarar vi nog inte av hyran, synd. Kransen är ett av mina drömområden.

I kväll ska vi titta på lgh nr 2, återkommer med rapport.