adrenalin

Mitt läsande är just nu ryss-tonat. Döden och Pingvinen av Andrej Kurkov är nyss avslutad. Jag läser om Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov och på sängbordet väntar Den unge Stalin av Montefiore. Sen tänkte jag nog köpa Med livet som insats av Bengt Jangfeldt, den handlar om poeten Majakovski och som bonus till den köper jag nog just Majakovskis Ettt moln i byxor. Vet inte om jag orkar bara ryskt, kanske varannan ryskt, varannan svenskt? Jag har ett fett lager. Inte ett fettlager utan ett fett lager med böcker.

Jag gruvade mig lite för en helg själv med lillkillen. Han har sovit väldigt dåligt på sistone, vaknat och skrikit flera gånger per natt. Ibland haft svårt att somna om. Dessutom är han en pojke som är envis och vet vad han vill. Han klättrar på allt och skriker högt när han inte får sin vilja igenom. Men alla mina farhågor kom på skam. Vi har haft jättemysigt. Han sov gott hela natten (mest i min armhåla), vaknade klockan sex på ett strålande humör. Vi har handlat lite käk, varit i Sågen på Thaifestival med mormor och sedan lekt i en park med massor av barn. Jag insåg plötsligt att han och jag verkligen var i behov av lite tid för oss själva. Tid som inte präglades av stress över att han är sjuk (som när man är hemma och vabbar). Tid som inte präglas av att man ska försöka hålla fokus på honom, hans bror och även deras pappa. Med ett litet barn blir inte saker så himla komplicerade och jag hade liksom glömt bort det. Tyvärr avslutades dagen med en febertopp, gråt och ipren. 18:25 somnade han i min famn och nu toksurfar jag medan han snusar i sin säng. Jag kryper nog till kojs snart jag med, med en god bok som sällskap.

Anakin och Luke/Leia har åkt till Örnsköldsvik för att gå på den stora utställningen. Resten av familjen stannar hemma.

I min sons värld är familjen Skywalker-Amidala en vanlig familj där möjligtvis pappan är lite elak ibland (och låter Leia sova på golvet) för han kan inte låta bli. Ingen är död och syskonen gnabbar. Det där med att han (darth vader) huggit handen av sin son är ett misstag och på slutet av alla lekar återförenas far och son lyckligt. Pappa säger dessutom förlåt ordentligt.

Inatt sover mitt lilla hjärta på hotell och är till sig av förväntan över morgondagens stora äventyr.

En pensionär jag gick hos brukade säga att jag var fiffig (på finlandssvenska). Det är jag. Det är en dag med arbetsflyt. Jag blir lite hög av arbetsflyt.

Jag älskar såna där reportage där folk får redovisa vad de har i handväskan. Jag har just nu, i min prickiga Marimekko följande:
Ett par solglasögon
Ett paket näsdukar
Två nappar (en rosa och en blå)
En cerisrosa plånbok i fusklack från Monki
Lomudal, ögondroppar mot allergi
Två bilar (Dinoco-Blixten och Ramone från filmen Cars)
Liten blå plasthelikopter
Solskyddskräm från Dermalogica spf30
Armband av gröna glaspärlor
En gammal inköpslista
Busskort
Åkremsa med åtta klipp kvar
Döden och Pingvinen, av Andrej Kurkov -pocket
Enkelbiljett Nyköping-Stockholm
Tre läppglans
Blyhertspenna
Nycklar och passerkort till jobbet
Två tamponger
Totorofigur
Dansk femtiolapp
Småpengar
Parfymprov - Gucci II
Kvitto på mobilen, jag ska lämna in den på lagning

Se det som en bloggutmaning.
Har du ingen handväska, töm fickorna på jackan, alltid hittar du väl nåt intressant.

Jag försöker göra en grej. En sista liten molekyljävel. Avogadros tal är stort så det är förvisso inte bara en, men det räcker med att jag gör en fem-tio milligram. Jag har försökt flera gånger, det funkar...nästan. Det känns hela tiden som om jag är så nära. Och jag är nära, men snubblar hela tiden på mållinjen. Så fort jag gjort den, fått den ren, fått resultatet på alla tester så kan jag skriva klart min andra artikel. OCH börja på nästa projekt. Gulp. Det sista projektet. Sen ska jag vara klar. Skriva ett par månader. Disputera. Försvinna från universitetet vid en tidpunkt då jag varit inskriven i 11 (!!!) år. Helt sjukt. Och skönt.

Jag har varit hemma med min äldste son, fast han är inte sjuk, har sin "friskdag" innan det är tillbaks till dagis imorgon.
Jag har kunnat skriva lite och han har spelat spel. Sen fick vi spader och gick till bibblan, klämde in en klippning hos världens snabbaste frisör (hjälp!) och avrundade med en fika. Nu har vi pysslat och ska strax dra och hämta lillebror. Jag bara ignorerar hur stressad jag verkligen är, hur mycket jag borde jobba. Om jag tänkte på det skulle jag nog bli aggressiv och grinig.

Knölarna i mammas huvud visade sig vara metastaser från bröstcancern. Fast hon var jättelättad efter beskedet, de sitter i skalpen och inte inne i hjärnan och det är en jäkla skillnad. Hon ska få skelettet genomgånget igen den här veckan och hittar de inget nytt konstigt så ändrar de bara hennes antihormonella behandling. Inga cellgifter i sikte alltså. Håller tummarna för att hon slipper det. Cellgifterna maler sönder allt. Om hon svarar på den nya behandlingen är det meningen att knölarna ska gå tillbaks, och om hon slipper opereras är det bra också. Jag är bara så orolig för metastaser i mjukdelarna, typ lungor, lever, njurar, tarmar. Cancern kommer ha död på henne till slut, så är det, men inte den här veckan.

Storkillen har somnat med sin vänstra framtand under kudden. Den ska bytas mot en tia. Jag känner mig inte helt bekväm med att ljuga för honom. Smyga in och smussla ut tanden och byta mot en guldpeng. Gömma tanden i en liten ask på "mammas hylla" tillsammans med de två andra han tappat. Tandféen, sånt bull. Jag fattar inte varför man ska lura barnen från första början. Julklapparna kommer från oss, ni får dem för att vi älskar er och vill skämma bort er. Är det så himla fel? Jag vill inte att du leker med din gamla tand, ge mig den så får du en tia. Varför ska vi bygga våra förhållanden på lögner? OK, man kan väl hålla inne med vissa sanningar, åtminstone tills vidare, men så småningom vill jag helst ha en ärlig relation med mina barn.

Ibland är det så komplicerat att vara förälder. Det känns som om man gör fel hur man än gör. Igår var en sån dag, full med bråk och tandagnisslan. På kvällen kände jag mig helt manglad. Lite lust att bara dra ifrån föräldraskap, studier, volvo och förortsliv. Säga upp mig helt enkelt. Men ingen annan kommer kliva in och ta över. Och idag känns det bättre. Vi försökte komma överens om en mildare föräldrastrategi igår kväll. Idag har jag hunnit prata med stoara killen och vi ska vara snällare mot varann. Han har förresten tappat en framtand uppe och längtar efter att pappa ska vakna så att han får visa.

Jag hatar helger.

Bägge barnen var hemma idag fast inte direkt sjuka. Jag drog iväg dem till en lekpark i en annan förort. De lekte glatt en halvtimma sen började stora gå runt planlöst och lilla ville bara sitta i sin vagn. Dags för fika! In på ett fik, bägge fick varsin teta festis, jag kaffelatte. Stora tog ett fuktigt wienerbeöd, lilla skulle dela sockerkaka med mig. Lilla klämmer i sig sin päronfestis på tre sekunder och spyr sedan upp den. Stora sitter och huttrar och fryser. Undrar om folk trodde att jag dragit dit mina ungar med världens maginfluensa? Typ morsan from hell, mina ungar är sjuka och jag hämnas genom att smitta hela stan...

Att handla attraktiva saker på Tradera är skitsvårt när det ligger attackmorsor och budar som galningar i sista sekunden. Hörrudu som köpte ett fleecefodrat regnställ i storlek 120 igår kväll, du tjänade inte så himla mycket, det vet du va? Med frakt blev det nästan vad stället kostar nytt.  Men du vann och det var väl huvudsaken?

Håller på och råddar med kläder åt killarna till hösten och vintern. Man måste vara ute gooood tiiid annars tar allt sluuuut. Hittade snygga leggings till äldste pöjken, men de var sluuut. OK, overaller stora och lilla - Tick. Gummistövlar stora och lilla - Tick. Alltså jag bockar av. Regnställ stora och lilla - Tick. Fodrat regnställ stora -nej, lilla - Tick. Vinterskor stora - nej, lilla - nej. Sen ska det till vantar, mössor, långkallingar, extra varma underställ. Måste ner i källaren och leta reda på vad som finns till den lilla av den storas gamla grejer. Och sen bli det vinter och det ska tvättas och has på rätt ställe, inte glömma gummistövlarna och vantarna och det fodrade regnstället i fall det blir regn i dag även om det är snö just nu så på med overallen. Man blir ett logistiskt geni av att ha barn på dagis! Äh, man blir en logistisk expert bara av att ha barn. Tänk bara fyra pers och en toalett, ha ha!

En tjej på min mans jobb har varit med om en helt sjuk grej. Hennes kille gick ut med hunden och var borta i över tre timmar. När hon gick ut för att leta efter honom hittade hon honom i buskarna - hånglandes med en tjej. Det var hans nya flickvän. Tyvärr hade han glömt göra slut med sin gamla först.

Jag var snorig som en jävla gnu i förmiddags, ögonen rann och kliade och näsan med. Förkylning? Eller allergi? Tog ett allergipiller sov middag med lillkillen och se där, jag mår mycket bättre. Jag har betat av en del borde göras på en lång lista och känner mig lite mindre stressad.

Här har vi snoriga barn. Och snoriga föräldrar. Konstigt, när man längtar tillbaks till rutinerna, till hösten, till jobb och dagis så lyckas man tänka bort dagissmittorna. Allt är som i ett rosa skimmer, man går skrattandes med två glada barn till dagis (i verkligheten är man rätt stressad). De står kärleksfullt och vinkar vid staketet (i verkligheten far storkillen runt som ett skållat troll och lillkillen gråter hysteriskt). Man jobbar piggt och glatt hela dagen (i verkligheten kommer hela tiden massa saker emelllan, möten, trasiga maskiner osv). Kommer hem och får massor gjort där med innan man går och lägger sig och sover gott hela natten (i verkligheten slänger man sig i soffan, glor på tv en stund och däckar sedan för att förhoppningsvis bara bli väckt en eller två gånger). Ändå ÄR det skönt att vara tillbaks i vardagen. Enkla saker som att bada i sitt eget badkar och sova i sin egen säng är guld värt.

Bakom mig i kön på Ica Globen hade jag fyra medelålders danskor som sinsemellan var mycket nöjda med sin shopping. Fritt översatt: "De här är så himla goda" "Ja och inte så söta" "Och lagom stora". De hade köpt påsvis med kanelsnäckor. Inga slibbiga wienerbröd utan pågens kanelsnäckor. Och jag har listat ut att det är något med danskar och kanelbullar. Min danska syster erkände att de i flera år försökte ta reda på hur man bakar bullar (under en period då vi tappat kontakten). Sen insåg de att receptet står på baksidan av de svenska mjölpaketen, hemma hos dem i Valby finns en skatt i form av en tom kungsörnenpåse.

Vi har köpt en overall på HM, gott nog. Tills jag börjar fundera över definitionen "vattenavvisande" Vattenavvisande och vattentät är inte samma sak. Det verkar som om alla overall-tester kommer i slutet av september, dvs då alla overaller är slutsålda. HM har fått skitbra i testerna vissa år och skitdåligt andra. Som förra året t ex då fick de visst en etta i betyg på vattentätheten. Vi bor i Stockholm = det regnar och är blött 80% av vintern även ett år med snö. Jag står inte ut ett år till med regnbrallor ovanför overallen. I år ska han fanimej ha en vattentät overall. Det är lite otäckt dock att surfa runt på familjeliv och liknande. Där verkar alla köpa overaller för 1200-2000 kr. Frågar man om HM-overaller pratar de bara om 1800-kronors overaller och frågar man om HM igen så blir man ignorerad. Fast det är väl inget att förvånas över egentligen, det är ju ofta samma slags kvinnor som är inne på de där sidorna som de jag stött på i olika föräldragrupper och i dagsissammanhang. Alltså såna där som tror att deras kvalitet som förälder sitter i vilken vagn de köper, vila kläder barnen har och så vidare. Såna där som hela tiden måste jämföra sig med andra. Jag surfade snabbt ut från familjeliv och får fundera vidare.

När jag får syn på en spindel händer en av två saker. 1. Jag drar iväg fort som fan. 2.Jag dödar den helt brutalt. Jag hatar spindlar. Ofta inser jag efteråt att mordet begåtts i ett anfall av panik, för att jag är så jävla rädd. Så gör inte inbrott hos mig mitt i natten, då finns det risk att jag går till anfall.

Vi har min fina mamma som barnvakt. Hon sover över, och har lovat oss att ta lilla killen när han går upp. Mini-sovmorgon!

Vi har ju köpt bil. Måste man vara cynisk när man köper bil? Kan det inte finnas ett faktablad på seriösa bilfirmor för oerfarna typer som oss. Bilen är köpt, vi lämnar vår gamla. Räkning på ny vägskatt från vägverket kommer, det verkar inte som om man får tebaks pengar för det gamla fordonet? Räkning för ny försäkring kommer, vi betalar. Efter två veckor kommer avi för lånet på den gamla bilen? Borde inte det vara löst? Registrering om ägarbyte kommer också, på vägverket hade de visst inte bråttom. Så vi får betala mer försäkring för en bil som står på en bilfirma. Småpengar, men irriterande att vi inte tog reda på sånt i förväg. Det där med lånet börjar noja mig rejält, men banken har stängt, vi får vänta till måndag. Att köpa bil är ju inte som att köpa kallingar på HM direkt. Man ska visst vara påläst. Vet vi nu till nästa gång.

Jag gillar siffror så jag räknade lite. Jag har varit ihop med min man i 29% av mitt liv. Fast det är klart, jag kunde inte va ihop med honom när jag var barn, så man kanske ska bättra på statistiken och räkna sitt vuxna liv? Så när blir man vuxen? 16? 18? 20? 25? Aldrig? Det visade sig att denna räkneövning gav upphov till fler olika svar, så 29% får det vara. Men vem räknar?

Vi firar vår elvaårsdag idag, jag och min man. Idag för elva år sedan tog han mod till sig och bjöd ut mig på en andra dejt. Den andra dejten blev ingen dejt, jag skulle på födelsedagsmiddag först och när jag väl kom hem och kunde ringa honom (det här var före mobilernas tid gott folk) så hade han redan stuckit ut. Tack och lov hade han aptrist ute och gick hem igen, hittade ett meddelande från mig på svararen (fejkat nonchalant) och ringde upp. Jag susade över till honom i den varma augustinatten och vi drack drinkar på Absolut Black Currant, lyssnade på Nick Cave och hånglade!
Idag är vi elva år äldre, det blir inga groggar men väl barnvakt och en middag ute på stan. Och vem vet, kanske både Nick Cave ("come sail your ships around me")och hångel?
Jag är så tacksam över det här förhållandet, min man är en underbar människa och jag älskar honom så mycket. Det är stort att få älska och bli älskad tillbaks. Jag är tacksam för att vi alltid stöttat varann och att vi inte stuckit ens när det varit svårt och tungt. Man växer ju hela tiden som människa och vi är ju inte riktigt de vi var för mer än ett årtionde sedan. Tur som en tokig att vi fortfarande gillar varann. Vi har mycket gemensamt och har inte vuxit ifrån varann. Dessutom har vi ju två fantastiska illbattingar. Jag har inget recept på lycklig kärlek, kärlek och förhållanden är en jävla massa arbete, men i vårt fall har det varit värt det.

Puss på dig min älskling och grattis på vår dag!!!

Det här är vad jag fick se i vår sandlåda när jag  och barnen gick till dagis imorse.
Jag blev så arg att jag fick tårar i ögonen och började skaka.
Tidigare i somras var det en unge som skar sig i samma sandlåda.
Tycker ni som jag, att det ser ut som om någon gått in för att jävlas med barnen?
Det är polisanmält, mitt livs första polisanmälan.
Jag känner mig väldigt duktig (minns att jag hatar att ringa).
Bilden har de också. Stadsdelsnämden skulle åka dit och städa.
Javla idiotsabotörer, jag ger mig fan på att det är någon psykogubbe som hatar barn.

Vi tittar på inledningen till Hej Hej sommar och när Sandra börjar jojka (eller kula eller vad hon nu gör) ylar jag med. Sonen tittar på mig förvånat, "Men mamma kan du också sjunga så där fint?", detta med avund i rösten.

Jag går ut och springer, kanske min tuggummihjärna återgår till det normala då? Gummiröven lär bli gladare i alla fall.

Jag tittar på min licentiat avhandling, det som är min halvfärdiga riktiga avhandling. Den innehåller så många fel, jag var höggravid när jag skrev den och halvt väck i skallen. När jag läser den får jag ont i magen för mina resultat var så kassa och jag var tvungen att fylla ut den med massa skit. Det är nog bara jag som ser det här, men nu jäklar ska utfyllnaden bytas mot riktiga resultat, det är najs!

Vi försov oss rejält idag, barnen hann iofs till dags i tid, men jag som skulle gått upp sex och åkt vid sju sitter fortfarande i pyjamas och flottigt hår. Jag ska hämta om sju timmar så det känns meningslöst att åka in till jobbet egentligen. Jag har ju jobb här hemma. Typ två artiklar och en avhandling jag kan jobba på. Vad vuxet och förnämt det låter, "jag skriver på min aaavhaaandling" he he, i pyjamas. Så, det är bara att skriva. Typ. Jag känner mig lite seg bara.

Det är svårt att inte svepa in sig riktigt ordentligt i offerkoftan när ens lilla mamma ringer och säger att knölarna i huvudet också verkar vara metastaser. Punktering idag, svar den 25:e. Alldeles för lång väntan. Men så är det, vi klev in i dödens väntrum hela familjen i maj förra året och vi lever på hoppet. Knölar i huvudet sa du, det är nog bara fettknölar, jasså har du två i arslet och en i armhålan också. Fettknölar tror jag. Tills motsatsen bevisas. Förresten sitter vi väl alla i dödens väntrum, bara ett en del av oss dansar. Önskar bara att det inte behövde gå så fort, efter att hon återhämtat sig och varit utan cellgifter i ett halvår så vänjer man sig vid tanken, "det här kanske inte går så fort, vi kanske får ha kvar henne flera år till". Innan månaden är slut ska det ha gjorts mammografi och skelettscint, så vi lär få veta status ganska snart.

Vi har precis gett bort babyliften, liggvagnen, en hoppgunga och babysittern. Så skönt att bli av med lite grejer och få plats i källaren igen. Skönt också att kunna ge bort så att någon annan inte lägger ner massa tusen på saker man använder i några månader (babysitter, hoppgunga), max ett år. Liften använder man fem-sex månader, sen ska telningen sitta ju! Om det är färdigknoddat? Jag vet inte, vissa dagar är jag tvärsäker på att det är det, andra dagar känns det sorgligt att inte få uppleva det igen. Men det är skönt med större barn, de är så underbara! Min stora kille är fem, han kan redan läsa och han är så smart. Han är så kreativ och har så mycket spännande idéer och frågor. Och han är kramig och gosig och sover fortfarande i vår säng så myset blir vi inte av med ännu!

Jag tänkte skriva att jag handlat kläder till barnen på postorder, men det är så jävla ointressant så jag skiter i det.

Jag har skrivit så att hjärnan och röven är som två degklumpar. Jag kan inte stava längre och jag är stum därbak. Snart slipper jag ifrån datorn, det börjar bli dags att hämta kidsen. Jävlar vad jag är sugen på en god kopp kaffe nu.

Inför sommaren laddade jag upp med böcker, böcker, böcker. Semestern inleddes med "Never let me go" av Ishiguro Kazuo, den var lågmäld och helt OK men jag var sugen på något mer engagerande. Jag gav mig ikast med "Ännu en natt i Suck City" av Nick Flynn, den åkte in under sängen efter tre blad. Jag trodde den skulle vara rolig men den var bara socialporrig. Socialporr funkar inte på mig, jag gäääspar, kanske för att jag har varit barn till två människor som från och till varit socialfall/uteliggare/fängelsekund/narkoman/alkoholist. Men "Allt" av Marina Lowden fick ju fin fina omdömen men varningsklockorna borde ringt redan där. Massa lovord på omslaget = most likely crappy book. Efter att kämpat mig igenom halva boken gav jag upp och gick och köpte något mer lättsmält på Coop. Det blev en bok om prinsessor av Catarina Hurtig som fick rensa min hjärna. Bill Bufords "Hett" var helt OK, lite väl masitg och osammanhängande, men intressant nog för att få mig att läsa ut den. Just nu slukar jag "Fördjupade studier i katastroffysik" av Marisha Pessl och har börjat bläddra i Naomi Kleins "Chockdoktrinen". Boksommaren har varit ungefär som vanligt m a o, en höjdare, ett par medel och några bottennapp. Men snart snart får jag beställa nya böcker, då blir det bl a "Den unge Stalin" av Simon Sebag Montefiore!

Upptäckte att American Apparel säljer snygga trosor (egentligen kallingar). 129 kr kostar de här lågt skurna, jättesnygga.  Modellen heter Cotton Spandex Jersey Boy Briefs, små i storlekarna, jag behövde en storlek större än vanligt. Tyvärr skär de in och ger mig dubbla skinkor så jag kan inte ha dem under tighta jeans, men unde kjol funkar det!

Den här varianten var ännu skönare, och gav inte quadrupla skinkor. Det är vanliga herrkalsonger 119 kr. De heter Baby Rib Men's briefs. Man måste ju inte dra upp dem så att det blir 75-årig gubbe varning!

Jag har läs Bill Buffords "Hett" under semestern och har blivit grymt sugen på att göra egen pasta. Ska kolla runt i bekantskapskretsen om någon har en sån där kavelmaskin, det verkar lite överambitiöst att köpa en innan man ens vet om det är något man gillar. Fast om jag inte får tag på någon kan jag alltid göra gnocchi, det borde vara hyfsat lätt. Mmm, gnocchi med lite olivolja, salt och parmesan!

Uppdatering: Man verkar kunna hitta en pastamaskin för en tvåhundring på blocket, det är väl OK, men jag ska först göra en Jaime, dvs kavla ut degen med en tomflaska. Men inte idag, idag är jag lat.

Det är sista dagen innan dagis börjar igen. Det är förvisso skönt med semester men det är lika skönt när rutinerna tar vid igen. Människan är ett vanedjur och för mycket fritid klarar man inte riktigt av.

Jag har köpt ett par chinos från Monki, de är lite lösare över stussen (inte jättelösa) och smala i benen. Jag frågade min man om jag var hot i dem, "jo visst, nazi-hot" svarade han. Han tyckte att det var väl mycker ridbyxor över dem. Sköna är de i alla fall.

Brie de Meaux är förmodligen den godaste brien någonsin. God ost är verkligen ett av livets glädjeämnen. Hittade precis en bit i kylen, kvarglömd efter sommarens semester, den förgyllde nyss min mellismacka! Efter att ha ätit äcklig brie på billiga kafé-mackor i åratal och knappt kunnat ta ordet i min mun blev jag omvänd i en liten ostaffär i Nyköping för några år sedan. Säg efter mig: Brietårta nej tack, Brie de Meaux ja ja ja!

f-ordet här är fyrtio. Det är inte helt trivialt att närma sig 40. Ska man vara ungdomlig (HM, Monki, JC) med risk för att verka patetisk, eller ska man var mogen (MQ, Sisters, in Wear, Esprit) med risk att vara en tant? Jag vill inte bli tant, det är ett som är säkert. Hoppas någon säger till när jag gått för långt bara, (kort kort och 50+ ha ha).

Har inhandlat väldoftande badbomer på Lush, bara den äldste sonen lyckas somna så blir det romantic bath för mig och min älskling. Lite champagne hade varit najs...

I den akademiska världen kallas en vetenskaplig artiken för ett pek. En förkortning av pekoral. Kul, jag håller på att skriver två pekoral. Det går ganska bra. Men man får platt röv av att sitta och skriva.

Det ögonblick jag accepterar att vår yngste son är morgonpigg kommer förmodligen livet kännas lättare. Varje kväll innan det är min morgon säger jag, "jag måste gå och lägga mig nu, jag ska ju upp vid fem". Men innerst inne har jag inte kapitulerat. Innerst inne hoppas jag varje kväll att han ska sova till sju, eller varför inte magiska åtta? Vore det så jävla fel att få sova någon gång? Han sover aldrig till sju, bara om han varit vaken på natten, då har ju vi också varit vakna så det går på ett ut. Vi får vara ytterst tacksamma om han sovet till sex, det var förrestenf flera veckor sen sist. Det ögonblick jag accepterar att han vaknar strax efter fem blir jag också tvungen att lägga mig och somna för natten vid 21, dvs direkt efter att äldste sonen somnat. Och det vore samma sak som att ge upp.

Min fina regnkappa kom väl till pass idag. Familjen är på väg hem. Vem vill sitta och trycka i en stuga i spöregnet? Poängen med att vara där är ju att man kan åka på utflykt och låta barnen leka i skogen (vår trädgård är mest skog). Jag har längtat efter dem. Ska bli skönt att pussa och krama lite på dem, sova bättre kommer jag nog också göra.

Ni har börjat jobba igen? Min statistik som legat platt som en pannkaka ett tag mångdubblades över en dag. Jag surfar också på jobbet. Jobba lite, surfa lite. Sist vi åt lunch med chefen vände han sig plötsligt till en av killarna som var med och frågade hur mycket tid han spenderade på olika hemsidor om dagarna. Killen höll på att skita på sig, alla är livrädda för chefen. Chefen har inte fattat att sånt frågar man inte, i alla fall inte om man vill ha ett ärligt svar. Han ville bara vara social (inte hans starkaste egenskap) och trevlig. Det funkar inte så bra när du har makt över alla vid bordet. Han kraftiga överklassdrag gör sitt därtill. Jag har försonats med chefen. Han är helt OK.

Ni har varit väldigt involverade i mitt regnjackeköp, och nu har jag slagit till. Retroaktiv lön = onödig pryl. Nansojackan som var så vacker och väckte så starka känslor kändes tyvärr som ett riktigt bottennapp. Prasslig, tunn och tyget på blixtlåset (ni vet det där som själva metallnabbarna sitter fast i) var inte dold. Jag köper aldrig jackor som är så dåligt sydda, man måste kunna gå med jackan öppen. Den kändes billigare och sämre än en regnkappa för 300 på HM (inte att förakta!). Men brevid hängde en välsydd regnkappa från Vadumsrum med vackra prickar och jag blev så glad. Nu är jag 1200kr fattigare och riktigt nöjd! Jag lyckades dock inte hitta någon bild på skapelsen och kameran har semester så ni får ta mig på mitt ord.

Gissa vem som är mörkrädd som ett jävla djur och inte kunde sova ordentligt på hela natten? Jag tog inte med mig någon katt hem, så jag hade absolut ingen att skylla alla mystiska ljud på. Ikväll kommer jag vara så trött att jag däckar. Hoppas jag.

Min systers mamma dog ju i våras. Efter att ha skickat blommor till begravningen har jag inte hört av mig. Det har gnagt. Idag mailade jag äntligen. Det är så jäkla svårt att skriva med medkänsla utan att bli löjlig. Fast det gick nog ganska bra.

Få platser får mig att känna mig så snygg och så i form som Kolmårdens djurpark.

Jag är så kass på word. Jag har lagt in en mängd referenser, hur gör jag för att kunna lägga in information efter referenserna? Tidskriften vill att illustrationer mm ligger efter referenslistan. Jag fattar ingenting.

Vi har köpt en volvo. Jag skiter alla gliringar om att det är svennigt. Det är apskönt att kunna veckla ut sina ben. Det är ännu skönare att slippa bli nerprejad i dikena. Bye bye yttepyttebil, välkommen stora dyra lyxiga bil.

Hem ljuva hem, eller ska jag säga Dell ljuva Dell? Fy fan vad jag saknat min dator! Satte mig och började skriva och vips försvann två timmar. Två timmar! Helt ostörd. Utan att någon sliter och drar i mig. Utan gnäll, gråt eller utfodring. Sen fick jag dåligt samvete för min man som är kvar i skogen och inte får en lugn stund för sig själv.

Tjoho, jag är hemma! Chefen har lyckats skicka min artikel i två rättade versioner så nu ska jag jobba! Sen ska jag bada badkar. Lovely!