adrenalin

Medan jag börjat träna har min man gnisslat tänder över sin ökade godiskonsumtion och midjan som han tycker växer för varje dag som går. Hans nyårslöfte är följande: Godis ut, nikotin in. Han ska börja snusa igen efter en tids uppehåll. Det är ett annorlunda löfte, men nicko håller ju som bekant suget nere. Nu ligger dosan på kylning och väntar på att få åka in under hans läpp efter tolvslaget. Cavan, musslorna och löjrommen den håller sällskap.

2008 blev bra mycket bättre än 2007 som var ett av mina värsta år på länge.

Saker jag är tacksam över.

Mamma har äntligen fått cellgifter som hon inte mår dödligt dåligt av, hon har en onkolog som verkligen tar bra hand om henne. Tack all personal på Onkologen på SÖS för ert fantastiska arbete.

Min man mår bättre. Han går i terapi och t o m orkat börja jobba igen. Det går åt rätt håll även om han fortfarande har nattsvarta dagar då han vill dö.

Att vi fortfarande är gifta och att vi fortfarande älskar varann, inte helt självklart efter massa kriser och skit.

Mina underbara barn. Jag hade inte en aning om hur fantisktisk fem-årsåldern är och hade glömt att två-åringar är fantastiska.

Löpningen.

Mitt jobb, min forskning har gått framåt. Min kollega, hon är en enastående forskare och en jättefin människa. Jag och min chef kommer bra överens och han ser mig. Jag får dessutom lön varje månad så jag kan betala mina räkningar.

Mina jättefina vänner.

Jag får bo på ett ställe jag verkligen trivs på.

Jag känner mig älskad.

Jag är frisk.

Al-anon

Huset i skogen.

Bilen.

Alla böcker jag fått läsa.

Allt bröd jag kunnat baka tack vare Martin i Stureby och mammas gamla BOSCH

Min envishet.

All bra musik

Att jag mår ganska bra även om vissa dagar är tunga

Bloggen, det är skönt att ventilera här.

Och så självklara saker som att jag bor i ett av världens bästa länder, vi slipper krig, svält och terror.

Gott nytt år! Nästa år kan ju faktiskt bli ännu bättre!





 

Vi bjöd hem en av sonens vänner idag. Det är ett rart barn, men han har en röst bara en mor (hans, inte jag) kan älska. Efter fyra timmar med den gälla skrikande pojken (vår egen som skrek lika bra han om än lite mindre gällt) var alla fem fullständigt slut. Både jag och min man är löjligt känsliga för sress av den typen, tyvärr börjar vi gå på varann och tjafsa och hacka vilket inte är speciellt konstruktivt. Nu på kvällen gick jag på ett möte och hoppas kunna ta med mig lite sinnesro hem. Nästa play-date kommer inte utspela sig hemma hos oss utan hos den vän vars föräldrar orkar. Jag har redan en måltavla utsedd, he he.

Är det någon som kan förklara Odd Mollys storhet för mig. Koftan ovan är i mina ögon butt ugly, ändå syns den ofta på kvinnor som i övrigt verkar vara normala. Jag hoppas jag inte sårar någon när det gäller deras finaste dyra kofta, i så fall sälj den på tradera, den sitter som ett krovskinn, signalerar "jag vill visa att jag har för stort klädkonto" och är för kort.

Kaos väntar när en kompis till stora kommer. Lilla är en entropist i sig själv. De är söta i alla fall.

Något har hänt med min dator. Vi bara vit bild och det verkar vara grafikkortet. Det går säkert att åtgärda, men det är frustrerande i alla fall. Tack och lov har jag en bärbar som jag lånat från jobbet så att vi kan nödsurfa.

Käkar man godis varenda dag i en vecka då får man svamp där nere. Det vet jag, ändå gör jag det. Nu känner jag mig ungefär lika charmig som en kaktus.

Jeans i rätt storlek, två fynd från wardrobe, mat i frysen. Inget tjafs, ingen stress. Jag behövde den här ledigheten väldigt mycket. Det gjorde resten av familjen med. Frågan är inte om stora killen fått strepto igen och lilla killen har blivit smittad. Själv har jag fått halsmandlarna borttagna, så jag brukar klara mig. Imorgon blir det nog en resa till läkaren.

Bästa julen? Troligen. Inga släktgräl, alla verkade nöjda och glada. Barnen tindrade lagom mycket och vi vuxna har varit hyggligt avstressade. Min man fick strepto men tog sig till läkaren i morse och är satt på kåvepenin. Detta avklarades innan tredje dagens gäster anlände. Själv hann jag byta en julklapp (utan att prova den nya, så jag får åka tillbaks igen, men ändå), samt fyndat drömlöparskorna till halva priset. Imorgon följer frid och Lego Star Wars på PS2.

God jul!

Britter är förmodligen bäst i världen på humor, min senaste favorit är League of gentlemen som har några år på nacken men definitivt håller än. I love, love, love! Vi har massa avsnitt kvar att se (tack för DVD), så julen är räddad!

Har inte ätit korv på 25 år, idag käkade jag en sojakorv och har mått illa hela dagen. Det blir aldrig mer korv för min del.

Eftersom jag ska tillbringa julen utan aceton och andra lösningsmedel gick jag och köpte mig ett snyggt nagellack. Tjejen i kassan var en sån där trevlig tjej, "det är ju bara sååå snyggt", sa hon om nackellacket. Jag sa att jag velat mellan det och ett mörkare, då får jag det mycket intressanta svaret "nej, det här är mer du". Hur då mer jag? Hur kan hon bilda sig en uppfattning om vilket nagellack som är mer jag efter 20 sekunders prat? Vem är jag? Vilken färg är jag? Kvinnan hon hade framför sig var en osminkad 37-åring i lila mössa, stor svart sjal, militärgrön parka, jeans och gympadojjor. Vilken färg är en sån person? Och hur vet man det? Jag vet att det bara var klyschigt säljsnack, men det väcker ändå massa existensiella funderingar. Kan man vara en färg? Vilken färg är jag då? Mörkgrå metallic tydligen.

Man ska inte äta pepparkakor tre minuter innan tandborstning. Det är skitsvårt att bli av med kletet som pressats in i tuggytornas ojämnheter. Borsten blir brun dessutom vilket i sin tur ger en del äckliga associationer. Imponerande är dock hur bra Skogaholms färdigdeg blivit. Lövtunna kakor (som fås genom att hyvla kall deg med osthyvel) smakar det bättre än Annas som annars är min favorit. När jag var liten smakade kakorna man gjorde på färdigdeg som spånplatta, det enda den dög till var att göra hus av. Som vuxen har jag har provat massa recept för "hemgjorda" pepparkakor, men även om jag dubblar mängden kryddor är de förvånansvärt smaklösa, därför är det en glädje att färdigdegarna är så bra.

Kulorna åkte ut med en farlig fart. Julgranskulorna alltså. Först lyckades lillkillen tugga sönder en (det gick bra), sedan hittade jag honom slängandes kulor i golvet. Ner med rubbet. endast icke splitterbildande saker får vara kvar. Om ork finnes imorgon på lillkillens andra födelsedag ska jag köpa pynt i plast. Annars får granen se ut som den gör. Den är fin med stjärnslinga och lite glitter. Nu återstår att planera julkäket, vi firar ju två jular så det blir lite meckigt. Men det är ett ilandsproblem rent ut sagt.

Detta är förra årets ambitiösa pepparkakshus.
I år orkar jag helt enkelt inte göra något.
Jag får leva på gamla meriter.
Vi har dock julgran inomhus för första gången någonsin, det får funka som kompensation.

Det här är inte mitt viktigaste arbetsredskap, men ändå klarar jag mig inte utan det. pH-stickor, tusen gånger bättre än pH-papper på rulle som ni kanske fick använda i plugget?

Mitt jobb ser oftast ut som följande:
1. Hälla ihop saker för att få dem att reagera, 2. Upparbetning, 3. Upprening av produkten.

pH-stickorna kommer in vid steg 2 (ibland även i steg 1, men sällan). I bakgrunden syns också en reaktion till höger (rundkolv med kran nedsänkt i fd isbad på blå magnetomrörare/värmeplatta) och förberedelser för en upprening till vänster (kolonn och provrörsställ med rör). Flaskan med blå pip innehåller ett lösningsmedel. Slangarna leder till olika kylare, sugflaska samt tryckluft. Jag lever mitt yrkesliv i ett dragskåp, på en bänk och vid en dator. Dagens outfit är alltid en vit labrock och skyddsglasögon.

Inget är så bra för själen som att sova. Skit samma att vi försover oss ibland, dessa oväntade sovmorgnar är guld värda.

Det fick bli springa, lite egentid (bad efter löpning) och al-anonmöte för att dämpa ångesten. Ingen shopping med andra ord. Det är väl lika bra, egentligen. Väl? Ångesten har omvandlats till ledsenhet och det är väl så det är. Jag känner mig PMS-deppig utan att ha PMS. Jag behöver semester. På riktigt. Jag skulle vilja åka till solen. Sola bada och ha en vuxen som passade barnen på kvällarna så att jag och mannen kunde gå ut och äta tillsammans. Två veckor, vilken jävla lyx! Vår ekonomi tillåter inga såna resor, tyvärr. Lika mycket som jag älskar sommarhuset på somrarna lika mycket ogillar jag det på vintern, när det bara kostar pengar och hindrar oss att spara till just vinterresor. Bilen samma sak. Fin som fan, men dyr så in i helvete. Jag vet att jag har en minikris nu, men jag känner mig så jävla bunden till våra saker. Bunden till att vi måste tjäna så mycket pengar för att upprätthålla vaddå? Vårt leverne? Jag vill ha alla fina saker, men jag gillar inte priset de kostar. Tingen äger oss, i sanning.

Ångest stillas av löpning, möte och egentid. Och shopping. Fast det sista gick ju fetbort, för denna månad handlar vi till andra! Ooooho kanske jag kan ta mig råd ändå, bara lite lite, för nästa månad blir det barskrapat av bara helvete med mannen som vabbat och så.

Jag deppade ihop rejält på eftermiddagen. Jag är så trött på att vara surkärring, men det känns som om alla anfaller från alla håll så fort man släpper ner garden. Jag är trött på min jävla misskötta arbetsplats. Trött på kolsvart jävla vinter. Trött på att aldrig ha tid att göra något i lugn och ro. Trött på att aldrig riktigt orka vara supermamma. Trött på att leva på reservkrafter. Och som grädde på moset hade det senaste jag beställde från USA som vanligt åkt fast i tullen. Ett litet jävla läppglans för 124 kr kostar numera 218 tack vare vår kära post och deras fina avgifter för inrikesfrakt. Synd bara att man inte kan häva köpet och be dem skicka tillbaks skiten. En väninna kvittrade glatt att strawberrynet betalar tillbaks momsen. Jomen momsen, det kvittar ju, den är ju bara på 31 kr. Jag som snålade och inte tog ett dyrt klet från dermalogica, i slutändan hade dermalogican från Jersey blivit 18 kr billigare. Ja, ja, snålheten och visheten, I know, men jag glömmer, om och om igen :(

Vilken bitter kärring jag är.
Nyss kom en kille in på mitt kontor och ville byta telefon. Jag: Nepp. Kille: Låna då? Jag: Hmmm. Kille: Jag kommer tillbaks med den om en halvtimma. Jag: Nepp, jag ska ha en annan telefon istället. Kille: Jag monterar bara loss den här och kommer tillbaks. Jag: Nepp, du hämtar hit din telefon först. Han tyckte att jag hade lite problem med tilliten. Ha ha ha. Han har så rätt så rätt. En sur tillitslös kärring, det är vad jag är.

Jag kanske är barnslig, men när jag får ett sånt här meddelande från en säljare på Tradera då vaknar trotset i mig:

"Vi vill bara meddela att vi precis har skickat din vinst till dig! Då vi har ett stort antal transaktioner så har vi automatisk omdömeslämning via Tradera. Så fort du lämnat ditt omdöme till oss så kommer vårt direkt till dig. Om du fyller i säljbedömningen så tänk på att våra frakt och leveransvillkor står i auktionen och det är accepterat med lagt bud. Vi har nämligen märkt att en del lämnar låga omdömen på just frakt och leveranstid vilket vi tycker är tråkigt."

Till att börja med var jag rätt less på att fylla i omdömen om folk på tradera, "åååh, världens bästa säljare, bara ++++++++++++++++ från mig!" Men visst, det är så man gör på tradera, så OK.

Räckte det inte med positivt eller negativt + möjlighet att lämna kommentar? Nejmen inte, tradera har infört ett extra moment där man dessutom kan betygsätta fyra olika saker (kommunikation, leveranstid, fraktkostnad och ifall säljaren beskrivit objektet perfekt). Och som ett brev på posten börjar gnällmejlen från proffssäljarna som ovan dyka upp. Självgoda jävlar som har sjaälva ger ett opersonligt och ett standardiserat betyg vill inte att folk klagar på att det tar över en vecka att få varorna "för det står ju i objekstbeskrivningen". Kanske det inte är så dåligt egentligen, betygssättandet, då får ju säljarna reda på vad folk verkligen tycker om dem. För bara för att vilkoren står i objekstbesktivningen behöver man inte tycka att det är bra. Så kära små tatueringssäljare, nui kommer få positivt omdöme av mig men låga betyg på både leveranstid och portokostnad. Ni tog alldeles för lång tid på er att leverera och tog alldeles för mycket i port. Tack för att ni påminde mig!

Yngste sonen har firats så som det bör, men stort kalas, kakor, korv, tårta, paket och lek. Själv fattde han ingenting egentligen. Själv tycker jag bäst om ögonblicket när den sista gästen gått, dörren stängst och friden infinner sig. Jag har ätit kakor så att jag fått finnar i min annars så finnfria panna, så kan det gå!

Om man sajnar upp för ett nyhetsbrev så vill man faktiskt ha lite rabatt någon gång då och då, inte bara "Hej det här kan du köpa hos oss". Ge mig rabatt, eller tips om en rea, annars vill jag inte ha några nyhetsbrev. 

Eller vad det nu kan heta?
Jag fick hemgjord risgrynsgröt som min man kokat igår som en Lusseöverraskning!
Detta mys kompades av julskivan med Adolf Fredriks barnkör.
Och Kaffe Latte of course.
Och en sjuk storkille.
Och en frisk lillkille.
Glad Lucia på er!
Nämen just det, det är ju inte Lucia i den verkliga världen!
Det är ju imorgon!

For en snabbis till Linköping igår, för docentföreläsning, gruppmöte och det bästa av allt, middag på stora hotellet. Mannen hade löst problemet med tvååringen som vägrar sova. Han fick inte sova middag på sin feberfria dag (han har varit hemma sjuk). Och tro på fan, det funkade, han somnade ordentligt och sov sedan till 7:30 imorse. Jag trodde vi skulle få vänta ett halvår med att skippa middagsluren på helgen. Nu blir det till att skära ner dagisluren till en timma så kanske vi kan få barnet att sova ordentligt. Man blir som vilken pundare/anorektiker/samlare som helst, men det rör sig om sömn och inte knark/vikt/frimärken. Jag lovar, när barna sover som folk ska jag inte knysta ett ord om sömnen igen. Men det lär ju dröja...

Det kom ett brev från min bror. Döm om min förvåning när jag såg hans handstil. Eller min egen kanske jag ska säga. Vi skriver väldigt lika. Han har alltid skrivit med versaler, men det här brevet var för ovanlighetens skull skrivet med gemena. (fast för hansdskrift heter det tydligen majuskler och minuskler enligt wiki, men kan man lita på wiki?). Mycket fascinerande att upptäcka detta i vuxen ålder. Ärver man sin handstil? Jag har en blandning av mammas och pappas, men jag har alltid trott att det är något jag lagt mig till med undermedvetet. Kanske inte? Jag kanske hade skrivit så här även om jag varit en bortbyting?

Mamma hade också fått ett brev men inte fattat att det var från lillebror, utan undrat varför jag skickade brev från Thailand när visste att jag inte rest någonstans. Kul, vi kan lura vår egen morsa, he he.

Idag gratulerar jag Françoise Barré-Sinoussi till ett synnerligen välförtjänt Nobelpris!
Enda kvinnliga pristagaren i någon kategori är väl en skandal i och för sig, men en är bättre än ingen.
Idag kan ingen skriva ordet retrovirus i en HIV-artikel utan att vara tvugna att referera till damen ovan,
inte illa!

Om arbetsmarknaden för disputerade kemister är lika kass om ett år betyder det att jag riskerar att få gå på a-kassa en period. Om perioden blir längre så tänker jag söka en praktiktjänstt jobb på ett bageri. Som en kurs. För att se om det är något för mig. När jag presenterade det för maken i går samtidigt som han mumsade på mitt senaste bröd visade det sig att han och sonen satt i starta eget-tankar. De spånde på namnet till just ett bageri. Gissa om det skapar en längtan i själen. Baka bröd. Varje dag. Åhhh. Men jag vet ju inget om stordrift, så det måste jag ta reda på. Tänk att bara baka ekologiskt bröd. Tänk att få hålla på med mjöl istället för kemikalier. Tänk...

I år ska vi fanimej ha en gran mumlade mannen. Sagt och gjort, vi ska visst köpa ett skrälle för femhundra buck. Då ska den vara extratjusig, ha mjuka barr och inte fälla dem så mycket. På tomten på landet har vi ett otal granar, men det blir ju typ 500 för att åka fram och tillbaks för att hämta en där. Som dessutom har hårda barr. Jag oroar mig mest för hur det ska gå med Årstas, kanske södra Stockholms, vildaste tvååring. Kommer han klättra i granen? Han klättrar ju på allt annat, varför skulle han låta granen vara? Bäst att ha kulor av plast, för att vara på den säkra sidan. De ska ju vara fina nuförtiden, har jag hört.

Barnen är hemma sjuka. En tur till Årsta bibliotek och vi hade tur, de hade Shrek den tredje hemma. Dagen är räddad. Dessutom bidrog mysfika till glädjehöjningen.

Har vi glömt hur oerhört jobbigt det var att göra muminhuset i pepparkakka förra året? Ska vi våga oss på att göra om det i år?

för gammal för att gå på fest. Kollar bara på klockans och väntar på att hon ska bli ett så att jag kan dra. Hem till min fina familj och min varma säng. Långt bort från mina fulla jobbarkompisar.

Efter en synnerligen mysig fredagkväll med hämtmat, hyrfilm och hyggliga nattningar samt en till hyrfilm (för oss vuxna) som var riktigt rolig så följer lördag med fest om aftonen. Fast efter den här natten måste jag få sova middag, jag har sovit riktigt dåligt i natt och varit uppe sen strax efter sex. Vem trodde att den här gamla sömntutan skulle få en så morgonpigg avkomma?

Insåg att min man roddat ihop julen med svärisar, morsan, svågrar och kusiner så att det resulterade i minsta möjliga ångest för oss. Tack mitt hjärta, det gjorde du bra!

Vid ett flertal tillfällen har stora killen "avslöjat" min yngste bror som varulv. "Men din bror, han är en riktig varulv han" "Menar du morbror C?" "Mmmm, han har fullt med svarta hår på sina armar".

På jobbet har vi haft saker som ska skickas på test liggande ett tag.
Det enda som krävts är att vi gjort sista analysen.
Men vi har likson inte fått tummen ur.
Bara sagt, imorgon, imorgon i nära två veckor.
I sanningens namn ligger det väl lite aggressioner under och pyr.
Speciellt min kollega har varit sur på chefen som ställt in två möten och gett luddiga svar i olika frågor.
Igår tog vi äntligen tag i sakerna och gissa om det gick mycket lättare att jobba idag.
Man ska inte ha en jäkla surdeg liggande om det inte rör sig om en riktig surdeg förstås, den ska man mata och vårda och baka gott bröd av.

Jag skulle ha disputerat nu ungefär. Möjligen i januari. Nu blir det oktober, tack snälla chefen för den minst sagt generösa förlängningen. Vi tjänar båda två på det. Han får jobb gjort till en billigare slant och jag får förhoppningsvis en artikel till. Och lön istället för a-kassa.

Efter att ha hållt på natta mina barn oavbrutet sedan 19:20 sover de äntligen (rekord, nästan två timmar!) När blev de så svårnattade? Varför känns det som om lilla är trillingar? Var tog den hyfsat enkla nattningen vägen? Välling o gonatt alltså.  Kommer den tillbaks eller ska vi ha det så här nu? Så många frågor och inga svar...Nu ska modern själv sova. Egentid är inte alls överskattat. Den som säger det har lätta nattningar.

Eller egentligen, det har varit två dåliga dagar. Men gårdagen avslutades på ett fint sätt med ett möte med många fina människor, så luften gick ur den dagen liksom. Idag konfronterade jag en kollega och ifrågasatte varför han använde vår utrustning (vi delar inte lab), varför han använde den till fosterskadade saker och varför han körde utrustningen på alldeles för hög temperatur. Han hade fått tillåtelse av den enda person jag inte hittat och kunnat fråga, men då var jag redan irriterad. Vi blev osams och jag stampade ut ur hans lab, då knäpper han med fingrarna efter mig för att få mig att komma tillbaka. Jag har lite svårt för just såna saker så när han dök upp på mitt lab trettio sekunder senare hade min ilska satts i rullning och jag vrålade till honom att han inte skulle knäppa efter mig som en jävla hund och att han kunde ta hand om sitt jävla skit någon annanstans. Och vad fint jag mår nu! Inte. Jag står för allt fram tills att jag började skrika. Det var barnsligt och dumt, men jag känner heller inte för att be om ursäkt. Just nu känns det som att jag skulle legitimera hela hans beteende. Imorgon kanske det känns annorlunda, vem vet, då kanske jag kan vara storsint och säga förlåt. Men just nu är jag faktiskt fortfarande ganska arg.