överstimulerade

Vi bjöd hem en av sonens vänner idag. Det är ett rart barn, men han har en röst bara en mor (hans, inte jag) kan älska. Efter fyra timmar med den gälla skrikande pojken (vår egen som skrek lika bra han om än lite mindre gällt) var alla fem fullständigt slut. Både jag och min man är löjligt känsliga för sress av den typen, tyvärr börjar vi gå på varann och tjafsa och hacka vilket inte är speciellt konstruktivt. Nu på kvällen gick jag på ett möte och hoppas kunna ta med mig lite sinnesro hem. Nästa play-date kommer inte utspela sig hemma hos oss utan hos den vän vars föräldrar orkar. Jag har redan en måltavla utsedd, he he.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback