adrenalin

Jag älskar flyttkartonger. OK, de är ju inte snygga eller luktar speciellt gott, men de bär med sin egen historia. I min hall står just nu en kartong med böcker, på den finns tre prydliga märkningar. Det är just dessa som fascinerar mig. På den här står det "Kartonger", "Tröjor" och "Farmors servis". Allt med prydliga bokstäver, dock med helt skilda handstilar. Vad för kartonger har funnits i dennna kartong? Skokartonger? Postkartonger? Jag kommer aldrig att få veta. Lappen merd "Tröjor" känns inte speciellt spännande, utan istället går jag igång på "Farmors servis". Hur såg denna servis ut? Var det finservisen, något farmor och hennes man köpte tidigt i sitt äktenskap och bara tog fram till högtidliga tillfällen? Kanske var den köpt på avbetalning. Hade den guldkant, eller tog farmor och hennes man en billigare variant? Lappen säger Farmor, när dog då farfar? Hur länge hade arvtagarna denna servis undanstoppad, eller använde de den faktiskt? Jag älskar verklgien flyttkartonger, de lever ett eget liv, vandrar från människa till människa, rymmer det som gör oss unika eller ounika, vanliga eller ovanliga. Glöm inte att märka era kartonger när ni flyttar, en dag kanske de hamnar hos någon som fantiserar om vad just er lapp inneburit för denna kartong.

Okej, det var inte så många timmar sen jag frågade sist, men bara så att det hamnar överst igen. Kan man ALLTID lita på sin inuition? Har er magkänsla alltid rätt? Jag har haft en konstig magkänsla i en fråga som ligger en bit tillbaks i tiden, och jag har med logiken övertygat mig själv att det inte stämde. Nu kommer minnena av magkänslan fram på nytt och jag vet inte om jag ska tro på det jag känt. Jag brukar göra lite olika, ibland går jag på magkänslan och ibland gör jag tvärtemot. Ibland kan man ju se de möjliga konsekvenserna av att gå på magkänslan och de kanske inte känns så lockande.

Min jobbarkompis J har länge haft svårt att hålla fingarna i styr när det gäller A, som jag både jobbar är vän med. Hon har nog tyckt att J är en riktig pudding och flörtat vilt, men problemet är att J hela tiden haft en flickvän. Alltså har det aldrig hänt något. Nu i somras gifte sig J med flickvännen. Varför gifter man sig med någon när man gärna skulle hoppa i säng med en annan? Det stör mig att han berättar hur mycket han älskar sin fru, och har inte en aning om att jag vet att han flåsat A i örat att han vill ha henne. Jag gillar J på många sätt, men jag har lite svårt att hålla masken. När jag frågar A hur det känns, så säger hon att hon hoppas J blir lycklig nu när han gifter sig. Men vad fan, man ska väl inte BLI lycklig när man gifter sig, man gifter sig väl för att man är lycklig och bara vill vara med den personen?

Kan man ALLTID gå på sin instinkt? Har magkänslan ALLTID rätt? Jag vore glad för kommentarer från er i frågan, så berättar jag vad det handlar om sen.

Spädgrisen är förkyld, snoret forsar och han vaknar varannan timme natten igenom och vill bli buren. Sen kikade jag in i det lilla gapet och tro på fan om inte en liten tand är på väg ut. Då är det nästan värt besväret. Imorse fick jag sova så jag ska väl klara en riktigt jobbig natt till (nr tre) och hoppas att igår var värst. Nu väntar lördagsmys.

Har införskaffat en DVD-spelare med hårddisk. Vi tog oss 2.5 timmar igår kväll och installerade den. Provade sedan att spela in Dexter som går när trötta mammor sover.  Jag är så lycklig. Dessutom ska man väl inte gnälla över tandläkarräkningen när den här manicken just nu inte kostar oss en krona. Den är inhandlad via systemet "tjänster och gentjänster". Gentjänsterna utförs av min käre man. Och inga snuskiga tankar nu.

Tandvårdsrädd. Laga tanden:757 kronor Lustgas: 650 kronor. Åhh tack, vad glad jag blir. En liten trevlig straffavgift för att man är skitskraj för att gå till käftis. En annan tand behöver rotfyllas. Två olika tillfällen. Lustgas bägge gångerna. 3122 + 650 + 650 = 4422. Eller ska man vara dumsnål och dra ut skiten? Då blir det 1213 kr med lustgas. Eller är det här tandutagning, mer omfattande? Då blir det ett par hundra till. Fortfarande billigare än att rotfylla, mindra än halva priset, tjipp. Men vad fan är skillnaden mellan tandutagning och tandutagning, mer omfattande? Varför är det så enormt dyrt att laga sina tänder i sverige? I hate.

Äldste sonen skulle få vinterjacka, vantar och nya byxor. I affären var alla "pojkjackor" slut, men på flicksidan hängde det en jättesnygg grön, rätt storlek och allt. Men gissa om jag blev sur när jag såg att den hade rosa foder. Jag önskar mig mer unisex, överallt, inte bara på dyr-pop. Tack. Vi köpte ändå jackan med rosa foder, storkillen bara ryckte på axlarna och sa att det var snyggt. Bra. På flickavdelningen hittade sonen också en liten balettdress i vitt glansitg material och en liten påsydd tyllkjol. Den ville han absolut ha, så till den milda grad att han inte längre var intresserad av det utlovade fikat utan genast ville åka hem och byta om. Vem kan säga nej, om ett halvår kanske det är dags för tjejbaciller så vi låter honom göra vad fasen han vill så länge som möjligt. Nu springer världens sötaste prinsessa runt i mitt vardagsrum och leker, både jag och min man är så malliga som har en son som förhoppningsvis kommer få en bra syn på människor.

Jag är där av fri vilja. Ingen tvingar mig att gå dit. Det är bara att sluta i vilken sekund som helst. Ändå gör jag det inte. Självplågare? Envis? Korkad? Skit samma. På måndag står jag där igen.

Har varit tillbaks på jobbet "på riktigt" i fyra dagar och vill bara storma ut härifrån som en vrålande filifjonka med labbrocken fladdrande i hasorna. Jag hatar det här jävla stället. Jag hatar inte mina jobbarkompisar, jag gillar de flesta runtomkring mig. Men jag hatar miljön här, att vi delar åtta pers på ett kontor, att vi delar tretton pers från fyra olika grupper på gemensam utrustning, att alla vänder sig till mig för att fatta beslut, att ingenting är bättre sen jag slutade utan faktiskt är flera grader sämre. Att det inte går att utföra en uppgift utan att få tio andra uppgifter i knät. Rena upp produkt, nehej, inga provrör, gå och köpa. Väga upp saker, nehej, inga glasvaror, gå och köpa. Göra ett experiment, nehej inga magneter, inget lösningsmedel, gå och köpa. Kyla ner, nehej, inget köldbad, någon jävel har snott köldbadet ur mitt dragskåp, och gömt det på sitt labb, leta 15 minuter. Inventera säger ni, ja men sedär då fick vi en uppgift till i knät på MIG. Jag hatar att vara här, att vara doktorand är att arbeta under tidspress och instutionen snålar in på personal som hjälper oss. I våras gick farbrorn som hjälpte oss handla alla de här sakerna som jag får kuta iväg och köpa hela tiden i pension. Ingen ersättare. Den som skötte våra destillationsapparater slutade i somras och man skaffade ingen ersättare. Nu står vi här och har problem med skitiga lösningsmedel hela tiden, allt pga instutionens jävla snålhet. Ekonomin ska hållas nere till priset av vår forskartid och våra forskningsresultat. Jag försöker hålla mig lugn, men snart tar jag fanimej ett basebollträ och går bärsärkargång här.

Jag klarade tentan. 81% rätt. Det känns bra.

Har man inga egna stålar kan man väl handla på chefens konto! Det är ju nästan samma sak. Idag har jag och min kollega köpt en kyl för elva papp. Sen tog jag hans kort och handlade massa smågrejor vi behövde och vi har dessutom fått tillstånd att köpa en ny dator. Nu ska vi iväg och handla mer....Muahahahaha

Igår var en märklig dag, känslorna gick upp och ner som en liten jolle på ett stormande hav. Min man var på taskigt humör och jag kopplade på mitt eget på hans tills jag bara höll på att explodera av frustration. Varför gör jag så? Varför måste jag känna av andra människors känslolägen så pass att jag helt tappar bort mig själv. Dagen avslutades i alla fall på ett bra sätt, med GW på Virtanen. GW är min idol. Det enda som kan få mig att shoppa kvällstidning är att GW uttalar sig på löpet. Om Efterlyst vore en halvtimma med GW skulle jag titta slaviskt varje vecka. Nu ska jag köpa GW´s nya bok.

Sämst idag, ett drygt mail från en säljare på tradera som läxade upp mig för att jag inte mailat henne om att jag satt in pengar på hennes konto. Pengarna gick in idag, jag skulle mailat henne ikväll. Efter tentan. Efter barnen lagt sig.

Bäst idag, vi har fått biljetter till Roky på Nalen. Eller fått, nej, min man hostade upp 1500 buck för svartplåtar men det är det fanimej värt!!! Han får vara hur ringrostig som helst, bara jag får se honom på riktigt!

Klarade jag nog tentan. Antingen är jag ett jävla geni eller så var den aslätt. Eller så finns ju det mindre trevliga alternativet, att jag inte klarat mig alls. Men så kan vi inte ha det. Så, det var nog en ganska lätt tenta och jag har pluggat ganska hårt.

Först är jag menlös, sen blir jag arg och skriker. Oh balans, varför vill jag inte ha dig?

Jag är så menlös, har så svårt att ta för mig. Rent teoretiskt kunde jag bett min man gå upp med lillkillen och låta mig sova, jag har tenta idag. Jag ska åka hemifrån 9:30 så jag kunde också bett honom lämna på dagis. Det gjorde jag inte. Jag gick upp 6:20 med lillkillen, är trött som ett ras och gråtfärdig över min egen menlöshet.

...kanske får jag se Roky E i alla fall! Håll tummarna nu.

Det gick bra att sova i natt. Själv alltså. Jag har ju längtat efter en hel natts sömn väldigt länge, men vaknde ändå till flera gånger under natten. Det sitter väl i. Har pluggat en enorm massa. Dagens stora ryck satte en del bitar på plats.

Familjen är framme och jag kan andas ut, tillsvidare. Jag är väl helt nipprig som är så rädd att det ska hända dem något. Men man får väl komma ihåg att min pappa dog när jag var tonåring och min mamma var missbrukare och omöjlig att umgås med, så jag var rätt ensam i livet tills jag mötte min man. Innan jag träffade honom (när jag var 26) firade jag jul hemma hos mina kompisars föräldrar, ganska tragiskt men jag är glad att jag hade kompisar vars föräldrar inte tvekade att ha med en utomstående på julafton.

Fast det är bra att få sig en tankeställare. Jag får ju spader på både man och ungar emellanåt, det är helt normalt, men det är skönt att känna hur mycket jag älskar dem och hur värdelöst livet skulle vara utan dem.

Nu kan jag koncentrera mig på pluggandet igen, det var ju hela poängen med att de skulle bort, att jag skulle sitta med näsan i en bok.

Roky Erickson spelar på Nalen i december. Biljetterna tog slut på en timma. Vi fick inga. Vi är sura. Plötsligt spelar varneda radiokanal med lite självaktning Roky-låtar. Det känns extra surt. En liten påminnelse liksom. Nu ska jag inte älta mer. Vi får väl köpa andrahandsbiljetter på tradera.

Min kära familj, make och två småskitar åker till landet i helgen. Jag blir kvar i förorten. De ska gå på Kolmården. Jag ska plugga till tenta. Som vanligt har jag ont i magen. Jag är rädd att de ska hända dem något när de åker bil och jag är mörkrädd. Nu ska jag hyperventilera lite, göra kaffe till min man och slutligen hjälpa dem att packa in sig i bilen. Sen ska jag sitta som på nålar i två timmar innna de ringer och berättar att de tryggt kommit fram till vår fina blåa hus. Mörkräddheten blir ett senare kapitel. Tröstar mig med att det gick riktigt bra förra gången.

Jag har länge försvarat djurförsök. Inte in absurdum, men när man kan ta fram läkemedel som räddar livet på många människor och minskar lidandet för ännu fler så känns det inte så mycket att snacka om. Jag har en kompis som är aktiv mot djurförsök i alla dess former och jag respekterar hans inställning men försvarar ändå min egen.

Men så var det ju det här med onödiga djurförsök. Jag fick mig en rejäl tankeställare häromdagen. Vad är egentligen onödiga djurförsök? Med tanke på att läkemedelsindustrin inte egentligen satsar pengar på att ta fram läkemedel där det verkligen behövs, för malaria, denguefeber och andra saker som härjar i tredje världen utan främst jobbar med magsår, femta, högt blodtryck och annat som verkligen genererar pengar så är nog de flesta djurförsök ganska onödiga. Det gör faktriskt ont i hjärtat på mig mig när jag ser bilder på avlivade möss från ett försök att få fram en medicin. En medicin som har en fullt fungerande föregångare. Man försöker bara göra en förbättring för att kunna tjäna mer pengar. Det är så cyniskt. Alla vill tjäna massor av pengar, och man skyr inga medel för att tjäna pengarna.

Jag är fortfarande för djurförsök. När ens mamma är döende i cancer är man glad att det finns kemoterapi att tillgå, annars hade hon varit död för åtta år sen. Men jag börjar misstänka att det utförs alldeles för många helt obefogade försök i mammons namn.

Jag hade hört någonstans att man kan betala moms i förväg för saker man tar in från USA. Smart, tänkte jag, så slipper man den där irriterande speditionsavgiften som posten alltid tar ut. Hur det nu kan kosta 100 buck att skicka ett litet skitpaket inom sverige? Kollade på tullverkets hemsida. Oh nej, det går inte att komma undan speditionsavgiften. Absolut aldrig någonsin. Och i förväg kan man inte betala moms eller tull, nejdå det går inte. Kan inte någon duktig krönikör belysa den här jäkla smygavgiften som vi privatimportörer rånas på varje gång vi "åker dit" i tullen. Kan inte vi som vill göra rätt för oss genom att anmäla vår införsel i förväg belönas med att slippa straffavgift? Jag betalar mer än gärna moms och tull, men jag hatar tillägget som inte har något med saken att göra, jag har ju de facto betalat transport hela vägen fram till dörren.

Jag har köpt på mig en hel del böcker på sistone, men har inte kunnat läsa alls pga pluggandet. Men snart så, ska jag läsa på tunnelbanan vareviga dag. Mest ser jag nog fram emot Couplands jPod.

Fast det regnar är det ganska skönt att gå upp på en söndagmorgon. Barnen sover ända till 7:30. Det går inte att plugga men jag kan läsa DN och dricka en god kopp kaffe. De för ganska mycket liv, barnen, men vi kan ädå låta min man sova till kl 10. Snart är det dags att göra lite söndagsfukost. Dagen innehåller inga direkta spänningsmoment. Vi ska planera veckans mat och inhandla den på internet. Jag ska plugga några timmar. Skönt med söndag. Om en vecka är jag skakig inför en tenta, men just nu känns det som om jag har all tid i världen.

Vi har ett folkets hus här. Idag var det clown-uppträdande. Storkillen sjöng med i alla låtar och var lycklig. Innan var han på bio med sin pappa. Vi fikade tillsammans också. Allt på gångavstånd hemmifrån. Vi träffade barn han kände och deras föräldrar. En liten flicka låg och sov utanför i sin vagn, när hon vaknade blev hon upplockad av en tant och några gick för att leta upp mamman. Just nu känns det som om jag aldrig vill flytta härifrån. Jag trivdes i Vasastan, men vi har det tusen gånger bättre här!

Ju mer debatten rasar kring Maja Lundgrens bok Myggor och tigrar dessto större lust får man att läsa den. Trots att den egentligen ska vara rätt långtråkig.

Ge mig godis någon vänlig själ, jag står inte uuuuut! Skulle baka zucchinikaka men upptäckte att zucchinin var slängd, enligt mina egna instruktioner. I skåpet finns russin. Jättekul. Rostade majskorn. Men gud vad vi ska nyttiga då. Honung. Äter direkt ur burken. Det räcker inte. Och nu börjar Heroes. Det är lite väl sent att ställa sig och baka kakor. Det är bara att bita ihop.

Lillkillen väger tydligen för lite. Vi tyckte väl att han växt och så där, men hans kurva planar ut. Mer olja i maten. Olja i vällingen också (uäck). Det kan kanske få honom att sova bättre om nätterna trodde BVC-tanten. Hoppas det. I natt vaknade han en gång i timman fram till klockan två, sov tre timmar innan det var dags för välling. Här har man tränat för att inte gå upp och kissa på nättern, vad hjälper det om man står vid micron och hänger kl fem vaje morgon? Tänderna som gav upphov till fem helvetesnätter förra veckan ploppade ut igår! Nu är han bara glad. Och dregglig. Och väldigt söt.

När jag var i tonåren gjorde Motörhead en folkparksturné. Min kompis ville gå, men jag nobbade. Det har jag ångrat i tjugo år. I december ska jag äntligen få sluta ångra mig. Köpte biljetter idag, har t o m fixat barnvakt. Äntligen! Äntligen! Nu är det bara Henry Rollins spoken word i januari som står på önskelistan men honom har jag i alla fall sett förut, både pratande och "sjungande".