adrenalin

Det här med att käka två niferex om dagen i 25 dagar rekomenderas å det varmaste! Fy fan vad jag mår bra. Och vad jag piggade på mig! Som att kliva ut ur en bubbla. Hb: 119, Ferritin 11!

Funderar på att inverstera i en sån häringa kjol. Tror att det är smart, med tanke på kvaliteten borde jag kunna ha den i åratal. Ull värmer ju dessutom rumpan och tappar inte färgen som mina tubkjolar i bomull gör. Får nog åka ner till NK ock prova en. Ha, vem trodde att jag skulla sitta på nätet och tråna efter Busnel, ett klassiskt märke på tanter i Östra Getthot.

Det har inte kännts helt hundra med mitt jobb, jag har bloggat åtskilligt om detta. Jag har gått jobbsökarseminarium på min fritid och dammsugit arbetsmarknaden efter nytt jobb, sökt något här och där men inte kommit vidare. Det har inte kryllat av jobb precis. Jag har ju dessutom fast jobb gudbevars, man säger ju inte bara upp sig för att man känner sig ostimulerad och överkvalificerad?

Företagsläkaren ringde mig idag, på två veckor har mitt Hb ökat från 102 till whooping 104. Ferretinet hade åtminstone gått upp från 4 till 7, men jag fick Cyklo-F utskrivet och uppmanades att genast byta från Hemofer till Niferex, två tabletter om dagen. Nytt prov i mitten av januari. Och håglösheten? Det hänger ihop förstås. Det blir väl till att käka blodpudding. Min man tröstade mig och sa att t o m Allan Edwall (också vegetarian) åt blodpudding. Förresten, det här med att inte äta kött? Varför blir man så ifrågasatt hela tiden? Borde det inte vara tvärtom? Jag kan tycka att det är OK att folk som känner mig frågar varför, men alla andra? Jämt? Åh jag måste tuffa till mig. Ställa frågan "Och själv då, varför äter du kött?" lite oftare. I'm the good guy. Less bad då. Jag försöker ju åtminstone.

Håglösheten har inte riktigt släppt, men det har i alla fall varit en trevlig jul. Ingen stress, inga bråk, bara massa god mat och kanske t o m något som kan kallas julgläje. Åtminstone tindrade barnens ögon lite, om man bortser från att åttaåringen vid flera tillfällen grät över saker lillebror hade fått och inte han. Nu väntar jag bara på att barnen ska komma ner i varv så att vi kan slappna av lite under julledigheten. De är extremt speedade men jag har goda förhoppningar eftersom förra jullovet slutade med att de till slut slappnade av. Jag har sökt ett jobb förresten. Ett med åtskilliga tusen färre i lön men med tydligare mål och mening inbillar jag mig. Jag är ledig tolv dagar till! Lyckan!

Hösten har präglats av en slags håglöshet. Ett evighetsprojekt på jobbet, en chef som inte fattar hur man lägger upp forskningsprojekt (och motarbetar varje försök att göra det) samt en svår järnbrist. Många saker verkar spela in, men egentligen är inget riktigt dåligt. Förutom järnbristen, men det hoppas jag ska ordna upp sig med en massiv kur av järntabletter. Det känns oförskämt att klaga när man har fast jobb, men jag tappar verkligen orken så fort jag sätter mig på tåget dit. Nåväl, dags att sluta gnälla, slänga i sig några järnpiller och hitta ett nytt jobb.

När vi fick barn var det inne att skaffa nästa barn efter två år. "Så att de skulle ha glädje av varann". Det tog emot för min del. Kroppen orkade inte. Studierna skulle bli lidande. Och jag skulle nog personligen bli galen. Folk är ju olika helt enkelt. Det skiljer nästan fyra år i ålder mellan mina söner. De är mycket olika som personer, men vissa dagar tycks åldersskilnaden och olikheterna inte bekomma dem alls. En grå lördag tar vi oss till Andys lekland, mångas mardröm. Där väljer de, helt utan uppmaning att  hålla ihop i tre timmar. De håller varann i handen och slarvar inte bort varann i röran. Mig tappar de bort vid ett tillfälle, då går de, hand i hand till kassan och ber om hjälp. Jag hittar dem där, innan man hunnit ropa efter mig i högtalarna. Sen springer de iväg igen, hand i hand, lilla når stora till armhålan. De klämmer sig ner i rutchskanan, brevid varandra och svischar iväg. Jag får aldrig veta hur mycket de hållt ihop om det skilt två år mellan dem men är nöjd över att fått uppleva en riktigt bra dag i syskonkärlekens tecken.

Nej, det blir ingen bonus i vår, det vet jag redan. Men OM. Då hade jag köpt en värra från Decadent. Hade haft lite svårt att välja färg och modell, dock. Maken tycker att jag borde strunta i att köpa massa dyra löparkläder (sant) och satsa på en väska istället. Bra man det där.

Imorgon ska bilen till verkstan och jag ska få brösten besiktade. För att gaska upp mig lite beställde jag några byredo-prover. Fast från Italien, för att slippa ta en omväg kring city. Besikta förresten, heter det så? Heter det inte besiktiga? Well, transportstyrelsen reder ut begreppen här!