Böcker, böcker, böcker...



Djupt läsberoende, detta är mitt nattduksbord. Ingen blixt = suddig bild. Här samsas ett tjugotal olästa böcker med en lampa och yngste sonens napp. Jag har köpstopp på bokfronten just nu. Det ligger åtta olästa till i vardagsrummet, de fick helt enkelt inte plats. Min vamaste rekomndation just nu: Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón samt Desirada av Maryse Condé. Och alltid, alltid Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl.

Till jul

Nu väntar jag på böcker! Främst Döden på en blek häst, och den som väntar på något gott, ja ni vet. I januari, då jäklar! Under tiden ska läsa mig igenom högen på nattduksbordet. Bild kommer! På högläsningsfronten ser jag fram emot Zombieboken. Ständigt denne Bergting... Nåväl, det ska bli ett nöje att läsa om Zombies för barnen. De har gjort en om varulvar också, kan man gissa att det ligger en om vampyrer på lut?



dålig översättning?

DN dras ju med enorma nedskärningar, speciellt på kultursidan. Är det ett sammanträffande att det på sistone dykt upp flera artiklar som känns som om de är direktöversatta från engelska? T ex den här, om ett polulärt youtube-klipp.

Lånat av Amanda

Tackar Amanda för ett inlägg som skrev sig själv trots att jag har viss brist på inspiration just nu...


Som läsare är jag: Intensiv, läser varje döminut. Känner mig naken utan en bok i väskan

Som bloggare är jag: Velig, vet inte om jag ska ha en rolig blogg eller en allvarlig

Senast lästa bok: Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren

Senast köpta bok/böcker: Surdegsbröd, recept och tips från en hemmabagare av Martin Johansson

Favoritdeckarförfattare: Ingen deckarälskare, gillar dock James Ellroy och Leif GW Persson

Jag läser allt av: Haruki Murakami, Monica Fagerholm, Douglas Coupland (men nuförtiden blir jag bara besviken)

Jag läser helst inte (genre/författare): Tantsnusk, chiclitt (samma sak?), Prettolitteratur som Martina Lowden gillar, ha ha om hon ger en bok bra betyg så är det ingen idé att läsa den, jag är inte tillräckligt bildad!

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Biografier. Böcker om kriminella gäng och böcker om tillsatser i mat. Den bästa bok jag läst: Det är aldrig försent att ha en lycklig barndom av Ben Furman hittade jag bland fackböckerna

Förutom svenska läser jag gärna: På engelska.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Stäppvargen av Herman Hesse, Äcklet av J-P Sartre, Några böcker av Ellroy, Guru av Zac O'Yeah, Reglerna av Sara Mannheimer.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Ett andetag djupt är livet, Paul Anderssons samlade verk. Böcker av Matts Bergmark. En version av Hamlet jag en gång hade och förlorade. Stäppvargen och Äcklet, varför varför finns de inte i nya upplagor?


Litteraturen och jag

Jag skulle gärna vilja kalla mig litterär. Väldigt gärna. Jag rynkar på näsan åt böcker av Kajsa Ingemarsson och Camilla Läckberg. Ger inte mycket för lättläst och lättsmält. Men frågan är om jag är så himla litterär som jag vill framstå. Jag ligger nog i mellanklassen. Det finns mycket jag inte läst pga att jag inte hunnit. Det är ju förlåtligt. Men mycket väljer jag bort för att det  verkar tråkigt. Min man frågade om jag läst Stolthet och fördom. Det har jag inte, pinsamt nog. Inget av Jane Austen, Systrarna Brontë, Fjodor Dostojevski, Virginia Woolf, James Joyce liksom ett gäng av de senaste nobelpristagarna. Alla dessa och många fler har jag valt bort för att deras böcker verkar tröga och trista. Jag har säkert fel i många av fallen, men jag har så mycket att läsa att jag inte har tid att ta reda på om det stämmer. Började läsa Varulven av Aksel Sandemose, och la den ifrån mig, den grep mig inte, den kändes tråkig, krånglig och långrandig. Så jag är inte litterär. Jag älskar bara böcker. Inte för lättsmälta, inte för hårdsmälta. Inte pretetiösa, inte skrivna efter formulär 1A. Jag vill få något att tänka på, jag vill gripas tag i och inte kunna sluta läsa, jag vill känna och önska att boken aldrig tar slut. I min bokhög just nu ligger två böcker av Haruki Murakami, en av Curtis Sittenfield, en av Margaret Atwood, en om kartläggningen av svensk maffia och en av Sarah Waters. Mellanklassböcker alltihop, med dragning åt lättvikt. Så litterär är jag. Men jag har i alla fall roligt medan jag plöjer mig igenom mina berg av böcker.

Klassiker

Veckans boktips:





Philip Pullman lär inte få något Nobelpris, men jag tror att den här trilogin kommer bli en klassiker.
Är egentligen ungdomsböcker, men helt fantastiska, i klass med Narnia och myyyycket bättre är Harry Potta.
Läs dem helst på engelska, jag tror behållningen blir störst då. Finns i en pocketshop nära dig, eller på bokus.se, där man kan köpa dem i en gemensam utgåva för en rimlig peng. Låter namnet bekant? Första boken blev film nyligen.

Rysk höst

Mitt läsande är just nu ryss-tonat. Döden och Pingvinen av Andrej Kurkov är nyss avslutad. Jag läser om Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov och på sängbordet väntar Den unge Stalin av Montefiore. Sen tänkte jag nog köpa Med livet som insats av Bengt Jangfeldt, den handlar om poeten Majakovski och som bonus till den köper jag nog just Majakovskis Ettt moln i byxor. Vet inte om jag orkar bara ryskt, kanske varannan ryskt, varannan svenskt? Jag har ett fett lager. Inte ett fettlager utan ett fett lager med böcker.

Sommarläsning

Inför sommaren laddade jag upp med böcker, böcker, böcker. Semestern inleddes med "Never let me go" av Ishiguro Kazuo, den var lågmäld och helt OK men jag var sugen på något mer engagerande. Jag gav mig ikast med "Ännu en natt i Suck City" av Nick Flynn, den åkte in under sängen efter tre blad. Jag trodde den skulle vara rolig men den var bara socialporrig. Socialporr funkar inte på mig, jag gäääspar, kanske för att jag har varit barn till två människor som från och till varit socialfall/uteliggare/fängelsekund/narkoman/alkoholist. Men "Allt" av Marina Lowden fick ju fin fina omdömen men varningsklockorna borde ringt redan där. Massa lovord på omslaget = most likely crappy book. Efter att kämpat mig igenom halva boken gav jag upp och gick och köpte något mer lättsmält på Coop. Det blev en bok om prinsessor av Catarina Hurtig som fick rensa min hjärna. Bill Bufords "Hett" var helt OK, lite väl masitg och osammanhängande, men intressant nog för att få mig att läsa ut den. Just nu slukar jag "Fördjupade studier i katastroffysik" av Marisha Pessl och har börjat bläddra i Naomi Kleins "Chockdoktrinen". Boksommaren har varit ungefär som vanligt m a o, en höjdare, ett par medel och några bottennapp. Men snart snart får jag beställa nya böcker, då blir det bl a "Den unge Stalin" av Simon Sebag Montefiore!

Italienska för nybörjare

Jag har alltid velat kunna Italienska. När jag disputerat tänker jag köra hårt och lära mig. Ja jäklar! Kanske att jag köper mig en ljudkurs redan nu till sommaren och lär mig mer än bara enstaka ord. Sono una donna swedeze? Sono tardi. Sempre.

nej tack

Isobel Hadley-Kamptz har romandebuterat. Tyvärr meddelar Nina Björk att hon inte kan recensera boken ordentligt eftersom hon redan läst Isobels blogg. Tack för den. Kunde hon inte sagt till chefen att någon annan får ta den här boken, jag läser författarens blogg? Ja, jag fattar att Björ vill göra något slags statement, själv känner jag mig bara blåst på en recension som jag verkligen var intresserad av att läsa.

arbetarklass

I hela mitt liv har jag skämts för min bakgrund. Jag har kämpat för att dölja att jag är arbetarklass. Skaffat mig en fin utbildning, arbetat med min dialekt så att det inte ska höras att jag är uppvuxen i de södra förorterna, försökt nästla mig in bland människor med klasstillhörighet snäppet ovanför mig. Sen hände det något. Jag slutade skämmas. Jaha, jag är arbetarklass om man ens kan kalla det för det. På mammas sida är vi riktig arbetarklass, på pappas vet jag inte eftersom min pappa knappt jobbat i sitt liv.

Läste med glädje intervjun med Åsa Linderborg (hittar ingen länk) som skrivit boken
Mig äger ingen i gårdagens DN. Gud vad skönt att arbetarklassen får någon slags upprättelse. Men, se det stack i ögonen på medelklassen, de som kanske är allra räddast för att bli uppfattade som arbetarklass, kanske för att de bara är några generationenr därifrån? Och om arbetarklassen får någon slags status, och dessutom tillskrivs en egen kultur, vad finns det då att kämpa sig bort ifrån?

Jag är skiträdd att hamna i ICA-kassan igen. Jag är skiträdd att behöva stå och moppa bajs på ett toagolv på ett servicehus igen. Jag är skiträdd för att behöva jobba med något som sliter ner min kropp och inte ger mig någon som helst mental stimulans. Men att jag är arbetarklass, det kommer jag aldrig ifrån, även om slipper ta ett arbetarklass-jobb.

Jag ser fram emot att få läsa boken.

Böcker!

Hej, kommer ni ihåg att ni gav mig boktips? Jag har läst mer än hälften av de böcker ni tipsade om (jo, en del av dem hade jag läst tidigare, speciellt de existentiella) och jag har gillar precis varenda en! Tänkte bara tacka för det...

Boktips

Har ni inte läst Middlesex av Jeffrey  Eugenides, spring genast till pockethyllan och köp! Den var jättebra, ska låna ut mitt ex till mamma på en gång!

Nyliberalism

Linda Skugge låter som vilken rutten nyliberal som helst när hon uttrycker unkna åsikter som att vi borde betala för böcker på biblioteket. Det är klart som fan att det ska vara gratis att låna på biblioteket, och det är klart att detta ska var skattefinansierat. Jag vet inget om hennes ekonomi, men jag misstänker att hon inte är tillräckligt långt bort från underklassen för att ha råd att stå med såna åsikter, det räcker med att hennes snubbe kolar så är hon ensamstående trebarnsmorsa. Då kanske gratis låneböcker uppskattas. Fast det är klart, de är förmodligen så bemängda med bakterier att Linda aldrig skulle låta sina ungar låna på biblan ovasett ekonomi.

Boktips, anyone?

Mottager med tacksamhet boktips, jag har total torka just nu. Inget att läsa = livet är trist. Nytt, onytt, roligt, spännade, kanke rent av den bästa boken ni läst? Dessutom får jag lära känna er lite mer om ni berättar vad ni gillar!

taskiga rubriker

Idag hade City följande löp: Så viker tonårsflickor ut sig på nätet.
Är det en nyhet? Är det i allmänhetens intresse? Något som kommer väcka opinion? Förrutom att det är en riktigt gammal nyhet så undrar man vad det egentligen handlar om? Att det är lite spännande, lite pirrigt? Något som får de med snuskig fantasi att ta blaskan och hoppas på att hitta en hemsida med lammkött? Kanske grannens dotter. Mums. Det är allvarligt lite peddovarning på ett sånt löp, och hur säljer man in det till sina annonsörer? Ibland har vi artiklar som riktar sig till snuskgubbar, de är en köpstark grupp.

Mindre överraskande

Jag lusläser nätupplagorna idag med, och med risk att bli dragen inför rätta för förtal, Nylander hade jag ingen aning om, men har inte herr Sjöberg varit allmänt känd som kola-snubbe i typ evigheters evighet? Eller måste man ha umgåtts med så skvallriga människor som jag för att veta det? Jag köper inte en endaste sekund att Erica Johansson blev chockad av beskedet, så oinformerad kan ingen i samma branch vara, sportsverige är ju pyttelitet. Snacka om färghållning.

snuvad på konfekten

När man ser att Linn Heed (sexolog) ger sina bästa tips till gravida på aftonbladets föräldrasida så inbillar man sig att hon ska tipsa om hur man får tillbaks en försvunnen sexlust, eller åtminstone ge lite tips om bra ställningar för den som har bautamage. Då blir det minst sagt krystat när hon ger heta tips om att man inte ska sola och använda stödstrumpor om man flyger, saker som jag redan blir upplyst om på MVC. Ursäkta, men varenda brud som är på tjocken är redan expert på att vara gravid, vi behöver ingen amatörexpert som ger oss förnumstiga råd om att dricka vatten. Man undrar hur det gick till? Redaktören på Föräldrar tänker "bra Linn ska ju ha barn, hon kan ju ge lite gravidtips". Linn har gröt i huvudet och tänker, vad fan har jag att komma med? Hmm,stödstrumpor är ju bra när man flyger. Det som mest liknar ett sexråd är att man ska ha bomullstrosor för att slippa svamp, men det gäller väl jämt? Lägg ner, gör ditt jobb och ge mig lite snusk.

lusläsning av aftonbladet.se

Sorry gubbe, jag är helt på hyresvärdens sida och det är förmodligen också dina grannar en trappa ner som har duvbajs på sitt köksfönster. Sluta mata duvjävlarna, de är ohygieniska. Vad är viktigast, fyra äckliga fåglar eller hyreskontraktet? Om man vill mata fåglar så är det bara att sätta sig på en bänk och slänga ut sina brödbitar, funkar hur bra som helst. För övrigt hävdar min mamma att när sexlusten försvinner (efter klimakteriet) drabbas man av en pervers lust att mata fåglar. Det är alltså därför det mest är pankisar som matar pippi. Min yngsta bror kallar morsan för Crazy Bird Lady. Hon matar dock inte duvor från köksfönstret.

boklådan

Jag läser som en tokig, just nu: "Att föda" av Gudrun Abascal, den var helt klart bättre än vad jag väntat mig. Jag hade lite svårt att koppla att jag ska gå igenom en förlossning till innan jag började läsa den (det var därför jag köpte den), men nu känns det snarare som att det är trist att det dröjer så länge innan vi får träffa vårt lillasyskon.
Vidare läser jag Ego girl av Carolina Gynning, jag gillar inte att trasha en medsyster, men den var tramsigare och sämre än jag väntat mig, jag har upplevt henne som ganska smart och driftig, men boken försämrar den bilden. Nåja, hon är ingen författare, så man ska kanske inte lägga alltför stort likamedtecken mellan bok och IQ.

Jag har nyligen klämt En shoppoholics bekännelser av Sophie Kinsella, observera att den släpts tidigare i sverige under annan titel, den var Marian Keyes-lättsam. Lättsam var ochså Underbar och älskad av alla av Martina Haag som var lite smartare än föregående bok, men tyvärr tog slut för snabbt. Ser fram emot hennes krönikebok som kommer i höst.
Fredrik Strages Fans var utmärkt liksom Jonas Eckel av Karin Fossum. Tusen skärvor tillit av Helena von Zweigbergk var OK, men jobbig att läsa. Jag har varit ihop med killen i boken, jag inte just han, men karbonkopior av honom, dessutom flera gånger (tre), som tur var skaffade jag aldrig barn med typen utan gick i terapi och bytte killtyp radikalt. Men det är jobbigt att läsa en bok om hur mitt liv kunde varit så jag tyckte mest att den var plågsam att läsa.

Johan Ajvide Lindqvist beskriver betongest på ett fantastiskt sätt i Låt den rätte komma in och alldeles strax ska jag hugga in i Hanteringen av odöda. Blev glad när jag såg en tredje bok av honom, bra med produktiva författare, åtminstone när de är begåvade.

Årets hittills bästa bok är fortfarande Det är aldrig försent att få en lycklig barndom av Ben Furman, brukar finnas i faktahyllan. Den har gjort ett djupt intryck på mig, framförallt kan nog andra vuxna barn (till missbrukare) få ut något av den, men även andra som går och ältar och ömkar över sin barndom.



Tidigare inlägg