boklådan
Jag läser som en tokig, just nu: "Att föda" av Gudrun Abascal, den var helt klart bättre än vad jag väntat mig. Jag hade lite svårt att koppla att jag ska gå igenom en förlossning till innan jag började läsa den (det var därför jag köpte den), men nu känns det snarare som att det är trist att det dröjer så länge innan vi får träffa vårt lillasyskon.
Vidare läser jag Ego girl av Carolina Gynning, jag gillar inte att trasha en medsyster, men den var tramsigare och sämre än jag väntat mig, jag har upplevt henne som ganska smart och driftig, men boken försämrar den bilden. Nåja, hon är ingen författare, så man ska kanske inte lägga alltför stort likamedtecken mellan bok och IQ.
Jag har nyligen klämt En shoppoholics bekännelser av Sophie Kinsella, observera att den släpts tidigare i sverige under annan titel, den var Marian Keyes-lättsam. Lättsam var ochså Underbar och älskad av alla av Martina Haag som var lite smartare än föregående bok, men tyvärr tog slut för snabbt. Ser fram emot hennes krönikebok som kommer i höst.
Fredrik Strages Fans var utmärkt liksom Jonas Eckel av Karin Fossum. Tusen skärvor tillit av Helena von Zweigbergk var OK, men jobbig att läsa. Jag har varit ihop med killen i boken, jag inte just han, men karbonkopior av honom, dessutom flera gånger (tre), som tur var skaffade jag aldrig barn med typen utan gick i terapi och bytte killtyp radikalt. Men det är jobbigt att läsa en bok om hur mitt liv kunde varit så jag tyckte mest att den var plågsam att läsa.
Johan Ajvide Lindqvist beskriver betongest på ett fantastiskt sätt i Låt den rätte komma in och alldeles strax ska jag hugga in i Hanteringen av odöda. Blev glad när jag såg en tredje bok av honom, bra med produktiva författare, åtminstone när de är begåvade.
Årets hittills bästa bok är fortfarande Det är aldrig försent att få en lycklig barndom av Ben Furman, brukar finnas i faktahyllan. Den har gjort ett djupt intryck på mig, framförallt kan nog andra vuxna barn (till missbrukare) få ut något av den, men även andra som går och ältar och ömkar över sin barndom.
Vidare läser jag Ego girl av Carolina Gynning, jag gillar inte att trasha en medsyster, men den var tramsigare och sämre än jag väntat mig, jag har upplevt henne som ganska smart och driftig, men boken försämrar den bilden. Nåja, hon är ingen författare, så man ska kanske inte lägga alltför stort likamedtecken mellan bok och IQ.
Jag har nyligen klämt En shoppoholics bekännelser av Sophie Kinsella, observera att den släpts tidigare i sverige under annan titel, den var Marian Keyes-lättsam. Lättsam var ochså Underbar och älskad av alla av Martina Haag som var lite smartare än föregående bok, men tyvärr tog slut för snabbt. Ser fram emot hennes krönikebok som kommer i höst.
Fredrik Strages Fans var utmärkt liksom Jonas Eckel av Karin Fossum. Tusen skärvor tillit av Helena von Zweigbergk var OK, men jobbig att läsa. Jag har varit ihop med killen i boken, jag inte just han, men karbonkopior av honom, dessutom flera gånger (tre), som tur var skaffade jag aldrig barn med typen utan gick i terapi och bytte killtyp radikalt. Men det är jobbigt att läsa en bok om hur mitt liv kunde varit så jag tyckte mest att den var plågsam att läsa.
Johan Ajvide Lindqvist beskriver betongest på ett fantastiskt sätt i Låt den rätte komma in och alldeles strax ska jag hugga in i Hanteringen av odöda. Blev glad när jag såg en tredje bok av honom, bra med produktiva författare, åtminstone när de är begåvade.
Årets hittills bästa bok är fortfarande Det är aldrig försent att få en lycklig barndom av Ben Furman, brukar finnas i faktahyllan. Den har gjort ett djupt intryck på mig, framförallt kan nog andra vuxna barn (till missbrukare) få ut något av den, men även andra som går och ältar och ömkar över sin barndom.
Kommentarer
Trackback