adrenalin

Har drabbat av en ny fet släng av rastlöshet, det brukar betyda att det egentligen är ångest ligth som ligger och gnager i botten. Maken säger att det är sorg, han kanske har rätt. Hursomelst känner jag för att klä på mig och bara gå ut genom dörren och slippa familjen kaos ett par dagar.

Över okänsliga svärföräldrar, egoistiska svågrar och inte minst vuxna som inte kan ringa själva utan ständigt sätter luren i handen på sina barn för att bjuda in till lunch/middag/kalas/fest. Och detta alltid i sista minuten.

Jag fick förresten en ny iphone, på garantin. :D

Jag har haft en riktig sorgsvacka efter mamma. På min namnsdag satt jag på toaletten på jobbet och grät för att hon aldrig mer kommer ringa mig. Och sen blir det jul. Och familjens gemensamma namnsdag. Och födelsedag. Men just idag är jag stark som Kenta sjöng, och just idag går det bra. Och sorgen är inte så där hjärtskärande som det var när jag var sjutton och pappa dog. Den är mer fin. Det är mer värme och kärlek i den här sorgen. Min lilla fina mamma. Kanske för att jag inte var ett barn utan en vuxen och för att vi rett ut så mycket. Ja, lilla mamma, vilken ovanlig människa, som vågade möta mig och alla mina sorger och alla frågor och taggar. Inte som andra mammor, inte i något läge.

Mitt livs största musikaliska kärlek behöver vare sig vara snygg eller trevlig eftersom jag varken ska hångla med honom eller prata med honom. Men när han ser ut så här, då tycker jag att det är riktigt pinsamt. Ytligt, jag får väl blunda då.

Min vän har en son som tycker matematik är det värsta som finns. Hon gick själv humanistisk och pappan på restaurangskola, ingen av dem är någon hejare på matematik. Hur motiverar man för sin elvaåring att han måste nöta in något man själv undvikit så gott man kunnat? Sen vi slutade skolan har matematiken dessutom stöpts om och det gör ju inte saken lättare. Själv tyckte jag om matematik i grundskolan men kom att hata det på gymnasiet. Om jag inte blivit mattefrälst av den mest underbare lärare på komvux hade jag aldrig skrivit en avhandling i kemi, det kan jag lova.

Matten är grundläggande för all naturundervisning, mest för fysiken, minst för biologin och kemin ligger någonstans däremellan. Det finns dessutom en rad andra ämnen där matten är viktig, men jag är naturvetare så jag håller mig till det jag kan och börjar inte svamla om saker jag inte vet något om. Tillbaks till min vän, jag berättade om en aha-upplevelse då jag som vuxen lärde mig räkna med bråk och hon frågade, "Men vad behöver man det till?". Och vad fan behöver man bråk till? Jag räknar med bråk nästan varje dag, vränger och vrider på saker, men alla kan ju inte bli kemister. Och sen dess har jag funderat på det där. Om man nu inte ska ha ett jobb där man räknar, varför ska man kunna räkna?

Sen slog det mig, matten är nyckeln till fysiken och fysiken förklarar hur världen runt om oss fungerar. Fysiken är ett av våra viktigaste ämnen och redan på lågstadiet håller man på mycket med fysik, utan att man sätter namn på det. Jag tycker att fysiken är tusen gånger viktigare än kemin (ändå blev jag kemist). För i fysiken ryms allt, här finns det storslagna som rymdfysik och meteorologi, det vardagliga som berättar om det mesta (i alla fall det mätbara) runtom oss (som densitet, pendelrörelser, friktion, acceleration, gravitation osv), men också det riktigt lilla nere på partikelnivå i kärnfysiken. Fysiken svara på mängder med frågor! Varför blir det inte kallt i hela köket när man öppnar kylen? Varför är ozonhålet större på södra halvklotet? Varför blir det imma på glaset när det är varmt ute? Varför kommer de flesta lågtryck österirån? Varför kan man se igenom glas men inte sten, fast glas är gjort av sand? Varför fortsätter inte en studsboll att studsa i all evighet?

Många av de strösta aha-upplevelserna jag har haft i mitt liv har varit kopplat till naturvetenskap och då främst fysik. Genom att läsa fysik på gymnasiet klarar man att begripa en hel del ganska avancerade saker, t o m Einsteins relativitetsteori :), och världen blir så otroligt mycket mer intressant.

Mer fysik på schemat och mer tillämpad matematik!
Och gör det roligare! Det ska vara kul att lära sig!

Har tillåtit mig själv att vara en sån där jobbig förälder och har mailat och klagat och ifrågasatt varför min son inte kom in på Vår teater i Kulturskolans regi. Och jäklar vad det tog skruv, jobbiga människor orkar man inte med och snabbt som ögat skakades det fram en plats. Jag vet att det är orättvist och det ska absolut inte gå till på det viset, men min son formligen strålade efter första kurstillfället, så det var värt det.

Ett mystiskt virus har tagit familjen i besittning. Minst sju dagar var är vi sjuka, det sitter i luftrören. Host host hack hack.

Uppdatering 13:18, minsta pojken har lunginflammation. En virusvariant som är lite mildare än en bakteriell dito, men ändå, inte undra på att ungen nästan hostat lungorna ur sig. Nu - antibiotika och förhoppningsvis ett snart tillfrisknande.

Jag trodde nog inte att jag skulle bli så kär i min iphone som jag faktiskt blev. Att kunna slänga fram luren med ett roligt spel till ett uttråkat barn har räddat mången resa, att dessutom kunna kolla bloggar, läsa nyheter, lyssna på radio, gps-a upp löprundor, kolla på stjärnkartor och blogga är faktiskt underbart. Och man kan dessutom ringa på manicken. Men man blev visst väldigt sårbar. Den gick sönder igår. Och det kanske går att laga den, säkert, men det tar säkert ett tag. Men allt jag har i den då? Alla bilder, sparade sms och sån? Borta :( Så kan det gå när man är en ifåne.

Om det är kallar än hemma hos mig... Eller vad säger du, Kreti? Det vore något va?

Hade ett väldigt djup och intressant samtal med mannen som tatuerade mig idag. Lite oväntat, men väldigt fint. Tatueringen blev fin också.