adrenalin

Efter att ha hållt på natta mina barn oavbrutet sedan 19:20 sover de äntligen (rekord, nästan två timmar!) När blev de så svårnattade? Varför känns det som om lilla är trillingar? Var tog den hyfsat enkla nattningen vägen? Välling o gonatt alltså.  Kommer den tillbaks eller ska vi ha det så här nu? Så många frågor och inga svar...Nu ska modern själv sova. Egentid är inte alls överskattat. Den som säger det har lätta nattningar.

Jag har åkt på nått jävla influensa virus. Ont i hela kroppen. Sova hjälper. Inatt sov jag nio timmar, i eftermiddags en till. Jag skulle lätt kunna lägga mig på stört och sova till tio. Fast det är ju klart, lite heroes vore inte helt fel. Imorgon ska jag ligga och vila hela dagen. Lyx att man kan skicka barna till dagis och vila upp sig när man är sjuk.

Sovit. Massor. Så skönt. Middag igår, sovmorgon idag. Herreminje vad sömn är bra.

Jag har sovit världens längsta middag idag. Jag låg på sängen och försökte läsa en polares avhandling, blundade lite grann och vaknade till tre och en halv timma senare. Jag hade sovit över lunch och fika och hela rubbet. Nu har jag ont i huvudet och känner mig alldels konstig. Som att jag är i en bubbla. När jag somnade var det grått och trist, nu är det sol och jättefint. Kaffe!!!

Jag är trött och less på alla präktiga människor. "Jag förstår inte vad problemet ääär, svenska föräldrar är såna gnällspikar". Jag skulle kunna strypa en präktig människa idag. Idag har jag fått nog. Nej förresten, innan sommaren hade jag fått nog. Det är tortyr att aldrig få sova. Jag håller på att förvandlas till ett vrak. Min yngste som håller sig gärna vaken en timma per natt, försöker gå upp, skriker när han inte får som han vill. De nätter han inte är vaken mellan 3:30 och 4:30 så stiger han upp 5:00. Han är för liten för att gå upp själv. Min äldste son håller sig lite lugnare, man får gå och hämta honom i hans rum någon gån under natten, men han somnar i alla fall om. Och sover till 7, värsta sovmorgonen jö. Jag försöker inte gnälla, men på sistone har jag känt mig gråtfärdig av sömnbristen. Varje söndag är jag helt knäckt, jag har under veckan längtat så efter helg och sömn, men under helgen har jag inte lyckats skrapa ihop mer timmar än under mina kassa vardagsnätter, detta trots att jag sovit middag och vi turas om om att ta sovmorgon. Idag ska jag ta en semesterdag och sova. Jag kommer bryta ihop annars.
Men jag behöver konstruktiva lösningar på ett problem som tycks blivit permanent.
Knark någon? Nej då kommer ju soc.
Ska jag be mamma får komma hit en fredag och ta honom så får vi sova på hotell en natt?
Sova på hotell en natt var i veckan? För dyrt.
Nanny? För dyrt. Vi har ingen plats för en nanny heller.
Vi har fixat äldste sonens säng så det går att sova där, kanske ska vi turas om och sova där varannan natt. Inte roligt, jag älskar min egen säng, men sömnen är nog viktigare. Sömn är den enda drog jag behöver. Ge mig sömn, massor av sömn. Då kan jag känna mig som världens bästa morsa. Just nu är jag så matt att jag inte orkar med dem riktigt.

Vi har min fina mamma som barnvakt. Hon sover över, och har lovat oss att ta lilla killen när han går upp. Mini-sovmorgon!

Det ögonblick jag accepterar att vår yngste son är morgonpigg kommer förmodligen livet kännas lättare. Varje kväll innan det är min morgon säger jag, "jag måste gå och lägga mig nu, jag ska ju upp vid fem". Men innerst inne har jag inte kapitulerat. Innerst inne hoppas jag varje kväll att han ska sova till sju, eller varför inte magiska åtta? Vore det så jävla fel att få sova någon gång? Han sover aldrig till sju, bara om han varit vaken på natten, då har ju vi också varit vakna så det går på ett ut. Vi får vara ytterst tacksamma om han sovet till sex, det var förrestenf flera veckor sen sist. Det ögonblick jag accepterar att han vaknar strax efter fem blir jag också tvungen att lägga mig och somna för natten vid 21, dvs direkt efter att äldste sonen somnat. Och det vore samma sak som att ge upp.

Gissa vem som är mörkrädd som ett jävla djur och inte kunde sova ordentligt på hela natten? Jag tog inte med mig någon katt hem, så jag hade absolut ingen att skylla alla mystiska ljud på. Ikväll kommer jag vara så trött att jag däckar. Hoppas jag.

Min man lät mig sova i morse. Eller rättare sagt, jag var en sur typ som fick honom att låta mig sova. Men efter två nätter med bebiskånkande vet jag inte vad jag gjort om jag inte fått sova. Grinat förmodligen. Nu mår jag OK.

Jag försöker låta bli att gnälla om minus på sovkontot just nu eftersom det är sjävvalt att skaffa barn. Imorse kunde min man inte somna om utan gick upp vid åtta. Lillplutten verkade inte vilja somna om så jag ammade och bytte och gav honom sen till min man. Själv gick jag och la mig för att vila en liten stund tillsammmans med storplutten som fortfarande sov för att han är sjuk. Storplutten sov ända till 9:20 och själv fick jag sova till 10:30!!! Jag väcktes till brunch och en oerhört trevlig stund med familjen. Det här var min första sovmorgon på väääldigt länge och det känns bra i hela kroppen.

Min man snarkade lite i natt, fast han låg på sidan och sov. I det läget snarkar han bara när han är full eller är förkyld. Inatt gällde det sistnämnda. Förr skulle jag petat till honom för att han störde min dyrabara nattsömn. Förr när jag inte snarkade det vill säga. Alltså, jag har alltid snarkat, högt och ljudligt oavsett om jag ligger på rygg eller sida. Men det fanns en tid då jag trodde att jag var snarkfri, att det bara var min man som snarkade. Jag blev tvungen att erkänna för mig själv att jag visst snarkar efter följande händelse: Jag vaknar en natt av jättehöga snarkningar, vänder mig om för att peta till min man och inser att sängen är tom. Jag har snarkat så jävla högt att jag väckt mig själv. Länge efter den incidenten så påstod jag att jag bara snarkar när jag ligger på rygg, men nyliga antydningar från min man har fått mig att inse att jag snarkar JÄMT. OK, så är det väl. Man ska inte snarka i glashus eller vad det kan heta, därför petade jag inte till min man i natt. Jag är beroende av att han är utvilad. Eller så utvilad han kan vara när han delar säng med snarkande fru och två bökiga barn.

Hela lägenheten är nedsläckt sånär som på lite levande ljus och akvarielampan. Ljudbilden är soft, etiopisk jazz. Allt för att få den övertrötta bebisen att somna. Jag låg med honom i sängen i en timma och ammade och gosade i svag belysning utan något vidare resultat. Vår övertrötta bebis sover ett par minuter sen vaknar han och gallskriker, sen tar det fem minuter att få honom lugn och efter fem tio minuter somnar han, sover ett par minuter, vaknar och gallskriker... om och om igen. Stora killen var likadan. Det bästa är att söva dem innan de blir övertrötta men det är svårt att få in tajmingen. Det enda man kan glädja sig med är att det blir bättre. Och vips är de nästan fyra och somnar glatt till en godnattsaga eller två. Fast vad hjälper det när man själv är utom sig av trötthet?

Jag är mörkrädd. Pinsamt när man är vuxen, men tyvärr den dystra sanningen. Min man och son har åkt till landet. Jag är rädd för två saker. 1. Att det ska hända dem något, som att de krockar och dör. 2. Att sova själv.

Maken är på konsert och själv har jag hållit på att natta lillplutten i 90 minuter, man måste ligga brevid och det är inget större problem i vanliga fall, tar typ en halvtimma. Men idag verkar det ha hänt något. Jag egentligen vet vad det är, han gick upp över en timma senare imorse efter att ha varit sjuk och sovit jättemycket igår. Dessutom var vi dumma och lät honom sova middag idag, men vad gör man, när ska man annars hinna med vuxenaktiviteter som att betala räkningar? Jag vet faktiskt inte om han sover nu, eller om han ligger vaken därinne och väntar på att jag ska komma tillbaks från mitt "toabesök". Han är inte mörkrädd så det är ingen fara på den fronten, och det vore skönt ifall han somnade av sig själv, det vore premiär. Det har iaf gått nästan tio minuter nu, så jag håller tummarna. Annars är det väl bara att gå in igen och ligga och våndas över hur egentiden krymper ihop till en ynka halvtimma.

Äntligen sover lillplutten. Så här såg vår kväll ut: 19:50: borstat tänderna, ny blöja, pyjamas, vällingen klar - dags att läsa Mamma Mu. 20:00 vällingen urdrucken, Mamma Mu slut, släcker lampan.  Vrida vända babbla-tyst nu och ligg still- vrida vända krafsa greja. 19:35 tyst och stilla, han sover. Tassar ut i köket, knögglar in en näve torkad mango i munnen och tjut! 19:36 tillbaks i sovrummet, nu i föräldrasängen, sov nu lilla plutten-funkar inte. Sov nu mamma blir irriterad - funkar inte. Snurra, på med täcket, av med täcket, krångla greja. 21:11 Lillplutten sover, jag inser att jag missat Dylan-dokumentären, skit. Snart dags att sova. Var tog föräldratiden vägen. Väl ute ställer sig min Ryska katt och skriker och kräver kel. Snacka om att jag inte har lust. Regnar det ute? Min stackars man ska cykla hem. Kanske är det inte så illa att var varm och torr med en säng inom räckhåll i alla fall. Sov gott!

Äntligen utvilad, fick sova till nio i morse. Vi turas om att ta  sovmorgon på helgerna, jag får ena dan, maken den andra. Jag insåg att vi har det jättelyxigt för några veckor sedan. Då var jag och lillplutten ute och lekte på morgonen medan maken sov. När vi gick hem träffade vi en trebarnspappa som bor på gården, han suckade avundsjukt när vi sa att vi skulle hem och väcka pappa. "Åh sovmorgon, det var länge sedan.", sista gången hade varit när de bara hade två, och redan då var det ovanligt, och med tre är det tydligen omöjligt.  Så med minus på sovkontot sex dagr i veckan så är jag ändå evigt tacksam att få ligga på plus den sjunde!

Jag ligger minus på sömnkontot. Det är böckernas fel, jag är inne i en läsaperiod nu. Just nu läser jag Predikanten av  Camilla Läckberg, den är helt OK fast jag egentligen är måttligt road av kriminalromaner. Jag läser också Allra helst vill jag hångla med någon av Linda Skugge också, men trots att jag bara är lite äldre än henne och gick på ungefär samma klubbar har jag mindre behållning av den än vad jag trodde. Fel målgrupp kanske. Men det var Lasermannen som förstörde den här veckan. Det blev sent både i söndags och måndags tack vare den, och i tisdags var jag bara tvungen att läsa ut den så  det blev sent då också. Kul att en bok kan vara så spännande fast man vet hur den slutar. Nej nu ska jag titta på Efterlyst, jag älskar GW! (Fast Hasse Aro är slemmig, det var superpinsamt när han fiskade röster för några veckor sen) Sov Gott!