Snark

Min man snarkade lite i natt, fast han låg på sidan och sov. I det läget snarkar han bara när han är full eller är förkyld. Inatt gällde det sistnämnda. Förr skulle jag petat till honom för att han störde min dyrabara nattsömn. Förr när jag inte snarkade det vill säga. Alltså, jag har alltid snarkat, högt och ljudligt oavsett om jag ligger på rygg eller sida. Men det fanns en tid då jag trodde att jag var snarkfri, att det bara var min man som snarkade. Jag blev tvungen att erkänna för mig själv att jag visst snarkar efter följande händelse: Jag vaknar en natt av jättehöga snarkningar, vänder mig om för att peta till min man och inser att sängen är tom. Jag har snarkat så jävla högt att jag väckt mig själv. Länge efter den incidenten så påstod jag att jag bara snarkar när jag ligger på rygg, men nyliga antydningar från min man har fått mig att inse att jag snarkar JÄMT. OK, så är det väl. Man ska inte snarka i glashus eller vad det kan heta, därför petade jag inte till min man i natt. Jag är beroende av att han är utvilad. Eller så utvilad han kan vara när han delar säng med snarkande fru och två bökiga barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback