adrenalin

Jag skulle gärna vilja kalla mig litterär. Väldigt gärna. Jag rynkar på näsan åt böcker av Kajsa Ingemarsson och Camilla Läckberg. Ger inte mycket för lättläst och lättsmält. Men frågan är om jag är så himla litterär som jag vill framstå. Jag ligger nog i mellanklassen. Det finns mycket jag inte läst pga att jag inte hunnit. Det är ju förlåtligt. Men mycket väljer jag bort för att det  verkar tråkigt. Min man frågade om jag läst Stolthet och fördom. Det har jag inte, pinsamt nog. Inget av Jane Austen, Systrarna Brontë, Fjodor Dostojevski, Virginia Woolf, James Joyce liksom ett gäng av de senaste nobelpristagarna. Alla dessa och många fler har jag valt bort för att deras böcker verkar tröga och trista. Jag har säkert fel i många av fallen, men jag har så mycket att läsa att jag inte har tid att ta reda på om det stämmer. Började läsa Varulven av Aksel Sandemose, och la den ifrån mig, den grep mig inte, den kändes tråkig, krånglig och långrandig. Så jag är inte litterär. Jag älskar bara böcker. Inte för lättsmälta, inte för hårdsmälta. Inte pretetiösa, inte skrivna efter formulär 1A. Jag vill få något att tänka på, jag vill gripas tag i och inte kunna sluta läsa, jag vill känna och önska att boken aldrig tar slut. I min bokhög just nu ligger två böcker av Haruki Murakami, en av Curtis Sittenfield, en av Margaret Atwood, en om kartläggningen av svensk maffia och en av Sarah Waters. Mellanklassböcker alltihop, med dragning åt lättvikt. Så litterär är jag. Men jag har i alla fall roligt medan jag plöjer mig igenom mina berg av böcker.