adrenalin

Det är det, mycket alltså, men det är OK. Jag ska försöka komma tillbaks till bloggandet igen. Men ett tag har det kännts lite banalt med vardagliga saker. Min förstfödde har kommit in i ett spatt igen, han är rastlös, skrikig, gapig och okoncentrerad och.. surprise, det dök upp när mormor blev rikgtigt dålig. Det är svårt att veta hur man hjälper sitt barn med sorg. För sorg är det, eller stress över att inte veta hur man ska bete sig i sin sorg.

En nära vän har visat sin fulaste sida och har betett sig oerhört illa. Jag har varit osmart och svarat på mail och det har bara blivit värre. Det känns riktigt tungt att jag släppt in en människa som över natt börjat hata mig och dessutom känner behov att tala om hur värdelös och gräslig jag är. Jag har ju haft lite problem med att just släppa in folk eftersom jag är så rädd att bli sårad, men jag visste å andra sidan om att den här vännen både är labil och har alkoholproblem så jag har bara mig själv att skylla. Men jag ska inte låta det hindra mig från att umgås med de goda, fina människor jag känner.

För jag har goda och fina människor omkring mig. Och det är ju vår, banne mig. Och jag är av med en "vän" som varit ganska taskig och respektlös mot mig. Och man kan ha sandaler, mina fötter är äntligen fria!