ingen shopping

Det blir visst ingen extra shopping för min del den här månaden, för extrapengarna har inte dykt upp. Mycket irriterande eftersom jag gjorde en del av de här sakerna i juli. Dessutom pratade jag med ekonomitjejen runt den 15:e och då skulle hon skicka iväg det på en gång. Tydligen gjorde hon inte det och jag får nog vänta en månad till på pengarna. Tur att jag unnade mig massa saker förra månaden då, så jag känner inte att det är totalkris. Och skor måste jag köpa ändå så det gör jag bara, snabbt som ögat, innan räkningarna slukar resten av stålarna. Nu ska ni få slippa höra mig gnälla, fan jag har ju både hem och familj och jobb så nu ska jag forsätta jobba på min lic.

btw

Så här lång tid tog det innan jag var uppjagad: Kära medstockholmare, det är klart att ni som inte reser er för handikappade och gravida röstar på politikens otäckaste kvinna: Kristina A-O. Ni tänker ju bara på er själva, det gör hon med, you'll see. Nya moderaterna, In My Ass!

Tänk om...

...en enda vänlig själ ville erbjuda sig att resa sig för en när man är gravid. Ärligt talat folk, varför gör ni det bara inte, varför sitter ni och sneglar på den stora magen och ser generade ut samtidigt som ni försöker låtsas som det regnar? Varför tränger ni er före och knuffar undan gravida som uppenbarligen har svårt att gå bara för att kunna snika åt er en plats? Jag åker kommunalt minst två gånger per dag, tvärbana, tunnelbana, tunnelbana, tvärbana, tvärbana (hämtar på dagis), jag äntrar m a o en ny vagn FEM gånger per dag, det blir 25 gånger i veckan, och inte en enda gång har någon erbjudit mig ett säte. Tittar i taket gör ni däremot, eller begraver huvet i gratistidningen (som ni inte ens tar med sig och slänger). Ha ha, efter graviditeten kommer barnvagnstiden när ingen erbjuder sig att hjälpa en av bussen och pendeln med vagnen. Kul kul, hur i helvete blev ni så ouppfostrade, Folkpartiet har fel, ni hade ju betyg i ordning (födda på femtiotalet och tidigare) och ändå blev ni så ruttna medmänniskor.

jaha, jag är fortfarande sur

ifall någon undrar.

fortfarande pissed

Jag är fortfarande arg, men efter att ha funderat i åtskilliga timmar vet jag dessutom varför jag är arg. Men vid det här laget är jag så förbannad så att jag å ena sidan skulle vilja få ur mig allt en gång för alla, å andra sidan blir lite rädd för mig själv. Att jag är arg är fullständigt befogat inser jag när jag funderat igenom vad som fick mig att gå igång. Jag blir förolämpad när en vuxen människa förhör mig som om jag vore en olydig liten unge, dessutom omyndigförklarar hon min kollega Rikard genom att inte låta honom prata med mig själv om det hela nu skulle varit ett så stort problem för honom.

grrr

En av mina kolleger är ett riktigt kontrollfreak och det är jävligt påfrestande. Jag har jobbat med henne för ett par år sedan och då höll hon på att driva mig till vansinne med sina idéer. Sen var hon borta ganska länge, men dök upp igen i vintras. Fine, i ett halvår har jag låtit alla hennes jobbiga grejer rinna av mig. Jag har liksom gett mig fan på att flyta ovanpå, att se hennes goda sidor och ha överseende med de dåliga. Det har funkat riktigt bra fram tills idag, då blev jag pissed som fan. Först letade hon upp mig och frågade vad jag använde för lösningsmedel för Rikarde hade så dåligt tryck i grann apparaten, sen frågade hon mig varför jag inte tömt behållare då fräser jag, "lägg av nu, du är alltid på oss om behållarna, låt oss göra som vi gör". Människan ger sig inte utan ska förklara för mig hur apparaten som jag använder varje dag funkar och står där och mästrar mig med sin mjäkiga röst och plötsligt hör jag mig säga "Jag har ingen lust att prata om det här nu" och stormar därifrån. Barnsligt, fast det känns bättre än att ha skrikit "du är en jävla idiot" eller något annat dumt. Sen höll jag mig undan tills jag visste att hon gått till tandläkaren innan jag stack ut huvet från mitt gömställe (kontoret). Nu ska jag gå och träna, tyvärr är hon här när jag kommer tillbaks, men jag tänker nog fortsätta vara barnslig och ignorera henne ett tag till, tills jag har kommit på en skarp formulering, så att hon kanske förstår att det är tröttsamt att ha en person på labbet som springer runt och jagar oss andra och försöker kontrollera oss.

måste få vräka ur mig

Varför väljer en del att gå runt och lukta piss? Det måste vara något psykiskt. För inte fan är det mer pinsamt att gå till  doktorn och fråga efter inkontinensskydd än att hela världen stirrar på en med avsmak. Själv har jag en riktigt pissig dag, jag skulle på ett föredrag på en timme, som blev nästan två. denna skulle följas av en introduktion, som sedan omvandlades till två halvdagar, nu, direkt. Kursmaterial har jag inte fått för kursansvarig orkade inte kopiera upp något till mig. Hon hade kopierat upp till de andra elva och delat ut i god tid dessutom den jävla apan. Vidare fick jag inte riktigt välja introduktionstiden utan blev automatiskt ihopklumpad med människor som håller på med andra saker än mig. Blä. Nu ska jag ringa placeringshäxan på enskede-årsta stdadsdelsförvaltning och fråga hur det går med lillplttens dagisplats.

mobilfritt?

Nu är det visst mobilfritt i vissa vagnar. Ha ha jag skrattar ihjäl mig. Vad händer om jag pratar i mobil i en sån vagn? Kommer Falck security och knackar mig i skallen med en batong? Allvarligt. Kommer någon att bry sig utom ett par griniga typer som dessutom är de som drivit igenom tramset. Här är skälen: Folk pratar t o m mobil på stockholms stadsbibliotek utan att någon vågar säga till. På tunnelbanan är det så här: Det finns säten för handikappade/rörelsehindrade, där sitter lata människor som vägrar resa sig för gamla skröpliga människor. Gravida får också stå. Det finns vagnar som ska vara pälsdjursfria, där ser man ofta folk med jycke.

På huvudstadens bussar är det lika lajbans, det är ett helvete att få folk att flytta sig från barnvagnsplatsen, de ser rent ut av förolämpade ut när man ber dem resa sig från det nedfällbara sätet. Pälsdjur i bakre delen av bussen, ha ha ha, det skiter folk högtidligen i.

De enda som verkar bry sig om förbudsskyltarna är kids med rollerblades/skateboard. De verkar respektera förbuden. Kidsen rockar. De reser sig för gamla och gravida. Speciellt unga invandrarkillar, men även övriga kids beter sig ofta väldigt väluppfostrat.

Om vi ska ha mobilfritt så kan vi väl införa fler regler:
Folk som har en halvrökt fimp i fickan - ska av.
Folk som luktar piss/skit/oduschat sen två veckor - ska av.
Folk som inte tar med sin tidning - ska av. Nej just det de gick just av, måste hitta på något annat.
Folk med massor av parfym - ska av.
Folk som pratar högt med varandra - ska av.

Heja Falck, nu blir det kul! Eller ingen skillnad. Egentligen. För ingen kommer våga säga till någon som pratar i mobil, förutsatt att det inte är någon som är väldigt ung. Unga vågar nämligen alla sura typer klanka på. Sorgligt.

familjen adrenalins bilproblem

Idag hade vi ett antal saker på schemat, alla krävde att vi skulle kunna använda vår bil. Storhandling, hämta vinterdäcken i gamla lägenheten, samt köra morsan och massa prylar från gamla lägenheten där hon städat (mot betalning förstås) hem till henne. Allting sprack när en mystisk lampa med en bild av en motor tändes på kontrollpanelen. Manualen gav oss inte någon vidare klarhet eftersom symbolen inte fanns med. Manualen suger, vår motor finns inte heller med i den, så det är omöjligt att göra en felsökning. Det bästa vi kunde komma upp med, var att en lampa, med samma placering och som påminner om vår symbol skulle betyda "fel i elsystemet i motorn" och uppmaningen "kör omgående till närmsta serviceställe". Shit. Ingen bil m a o. Min man fick ett smärre sammanbrott och bannade sig själv för att han inte tagit bilen på den årliga servicen som skulle gjorts i maj. Jag orkar inte hetsa upp mig, det kommer säkert kosta skjortan, dessutom var vi tvugna att byta ABS-systemet för 1,5 år sedan (pris 10 000 kr) och jag undrar om en sex år gammal bil verkligen ska ha så många åkommor. Vi stod där i solen och velade mellan att hyra en bil på Statoil eller typ ringa till min svåger som min man blir grinig i flera dagar när han träffat. Varmt var det och sonen tyckte att vi var jobbiga. Det slutade med att vi trots missödet lyckades få låna en bil på min mans jobb, och lyckades utföra alla ärenden!  Det blev lite osynk i kosthållningen dock, kl 17 hade vi inte ätit lunch ännu och vi var en aning griniga innan vi lyckades klämma i oss en grillad kyckling och massa gott bröd. Nu leker livet igen!

telefonen

Efter att ha pratat med telia massor av gånger så hävdade de igår att de skulle koppla in telefonen igår em. Men det är tyst hemma hos oss. Om man ringer till oss får man kopplingston dock. Vi undrar om det är fel på vår egen telefon kanske, tog luren till jobbet men det hände ingenting. Fast våra telefoner på jobbet är superavancerade, går det kanske inte att koppla upp en vanlig telefon mot en stor växel? Är det någon som vet? Telefonen är inte helt död, det låter något när man lyfter på luren typ klickar till och sen som om man satt i luren med någon som är helt knäpptyst om ni fattar vad jag menar?



släng släng släng

Har kommit i läget där varenda kartong är full av skit, sentimentalt skit (minnen), livsnödvändigt skit (sladdar, hänglås, målarfärger), skit som vi aldrig orkat gå igenom (deklarationer, lönespecar, "viktiga papper"). Jag vill bara slänga ut allt och slippa gå igenom, slippa ta ställning för eller emot, slippa hitta plats att förvara - för gott eller tills utrymme ordnats. Det funkar inte så, jag vet, men när jag tittar ner i kartongen med alla minnen som ska in i hörnskåpet blir jag förtvivlad. Hörnskåpet kommer höra till det sista vi kommer att få upp, följaktligen kommer den kartongen höra till de sista som plockas upp. Måste jag ha kvar alal minnen? Nej, egentligen inte. Måste jag ha kvar kameran. Ja. 

Just nu vill jag köpa en massa snygga lådor och utan att jag förstår hur det gick till ska allt vara sorterat och stå i snygga förvarings-prylar i bokhyllan. Det ska vara enhetligt också, allt i samma färg som i ett reportage om compact living, inte som det är nu, ttidskriftssamlare i papp, i plast, i svart, natur, kartongbrunt, blått och orange. De små pryllådor jag har är  - gamla skokartonger, ganska fult, visst man kan måla dem men de är  i olika storlekar...Och jag har inte tid att måla.

Köpa snygga förvaringsattiraljer alltså. På Granit varifrån våra CD och DVD-kartonger kommer ifrån. OK, men vet ni vad dyrt det är? Vilken färg ska vi välja, CD och DVD-kartongerna är svarta och det kan faktiskt bli för mycket svart i ens liv (jo när man fyllt 35) och dessutom är det risk att vi blandar ihop saker, sonen river nämligen bort alla lappar på kartongerna. Makens snygga datautskrivna lappar är ett minne blott, så då står man där och letar igen, vilken låda var det nu? Kanske är det bättre så här? Man vet vad som ligger i den orangea tidskriftssamlaren och i converse-kartongen. Addidas har jag två kartonger av, svårare att skilja åt. Vi kanske i själva verket är genier i vårt kaos, vi kanske verkligen har ordning fastän det är fult i vår bokhylla? Och compact-reportage-typerna kanske inte har det lättare att hitta än ossom än väldigt mycket snyggare.

sök inte

Till höger finns en liten ruta som heter "sök i denna blogg". Fast det är bara bluff, den funkar inte. Jo om du söker på ett ord i det senaste inlägget, annars inte. Pissigt webblogg.

Flytet avtar

Jag tycks genast glömma bort mitt fantastiska flyt när följande saker sker:
-Vi får ingen flyttbil tills på lördag, min brorsas kompis kan absolut inte låna den som min mamma (ja hon igen) har lovat oss, och hur i HELVETE får man en Statoilbil till första lördagen i månaden med fem dagars varsel, jo gott folk. Det får man INTE.
-När jag åker iväg igår em glömmer jag busskortet, surt, för jag ska åka tre gånger på fem timmar = 60 kr, surt. Det enda positiva är att det är ganska billigt att åka nu för tiden. Tidigare hade det blivit betydligt mer.
-När jag väl kommer hem har jag glömt jackan OCH nycklarna på al-anon mötet. Min man nattar och kan inte släppa in mig. Jag sitter utanför på en bänk och känner mig som en idiot i femtio minuter, men sitter hellre där än inne i porten, det känns ännu mer puckat.
-Medan jag sitter där på bänken och fryser och ringer till min man var femtonde minut tuggar jag på några mandlar. Och lyckas bita av en del av en tand. Hejsan hoppsan!
 
Idag är jag bättre till mods, nycklarna är i min väska igen och det känns väldigt bra. Någon gång ska jag berätta om min tappa-nycklarna ångest. Om jag inte redan gjort det?

telefonhat

Så var det dags att ringa till människan på min mans jobb, jag missade nämligen hennes samtal. Har suttit och laddat i 25 minuter, så jobbigt tycker jag att det är. Fastän jag bara ska göra mig själv en tjänst. Inte ens ljuga lite, fast det hade nog varit lättare om jag skulle ljuga lite.

dags att byta?

Webblogg suger så in i satan och jag kommer snart att byta. Ni kära bloggkompisar som har era bloggar på andra ställen, kan någon av er rekomendera något av era ställen? Det måste vara gratis och inte ta hundra år att logga in eller publicera.

spam-kommentarer

Jag har börjat få spam-kommentarer på ett av mina inlägg. Jävligt irriterande. Ska jag behöva censurera mina inlägg bara för att det finns äckliga människor? Eller ska webblogg kanske införa ett system där det blir svårare att lägga in spam-kommentarer i folks bloggar? Jag röstar på det sista.

kvinnor som rackar ner på män

Bland det tråkigaste jag vet är kvinnor som försöker göra sig roliga på mäns bekostnad. Jag tycker ju inte om när män skämtar med schablonbilder av kvinnor, så varför sänka sig till en nivå som man själv bara tycker är irriterande och patetisk. Hur ska vi kunna bli jämställda när vi visar förakt för varandra? Nedan följer ett kedjemail jag fick häromdagen, det handlar om att vara en god väninna, men är man det genom att berätta hur värdelösa alla män är? Kvinnogemenskap får inte vara så här låg.

VÄNINNEDAGEN!

VARFÖR HAR VI BARA FESTER FÖR VARANDRA NÄR NÅGON AV OSS GIFTER SIG, ÄR GRAVID ELLER GÅR I PENSION?
VAD SKULLE VI GÖRA UTAN VÅRA SYSTRAR, VÅRA FÖRTROLIGA, SHOPPAR-LUNCHTRÄFFS OCH RESEFLICKOR?
LÅT OSS FIRA VARANDRA FÖR ALLAS VÅR SKULL.


                             TILL MINA VÄNNINOR!
OM DU FÅR DETTA FLERA GÅNGER, DÅ VET DU ATT DU HAR FLER ÄN EN
VÄNINNA. VAR GLAD! SNÄLLA, SKICKA DETTA VIDARE TILL VARENDA EN AV DINA
VÄNINNOR OCH RETURNERA DET TILL DEN VÄNINNA SOM SÄNDE DET TILL DIG.

DET ÄR BRA ATT VARA KVINNA!


1. VI KOM AV TITANIC FÖRST. I ALLA FALL SKULLE VI OCH VÅRA
BARN DET, ENLIGT DÅTIDENS REGLER.
2. VI KAN SKRÄMMA MANLIGA CHEFER MED MYSTISKA GYNEKOLOGISKA
PROBLEMURSÄKTER.
3. TAXIBILAR STANNAR FÖR OSS.
4. VI SER INTE UT SOM GRODOR I EN MIXER NÄR VI DANSAR...
5. VI BEHÖVER INTE FJÄRTA FÖR ATT ROA OSS SJÄLVA.
6. OM VI GLÖMMER ATT RAKA OSS, ÄR DET INGEN SOM BEHÖVER VETA.
7. VI GRATULERAR VÅR KOLLEGA UTAN ATT NÅGONSIN RÖRA HENNES RUMPA.
8. VI BEHÖVER SÄLLAN GRÄVA I FICKORNA FÖR ATT FÖRSÄKRA OSS OM
ATT ALLT ÄR KVAR.
9. VI HAR FÖRMÅGAN ATT KLÄ PÅ OSS SJÄLVA.
10. VI KAN PRATA MED DET MOTSATTA KÖNET UTAN ATT
FÖRESTÄLLA OSS DEM NAKNA.
11. OM VI GIFTER OSS MED NÅGON SOM ÄR 20 ÅR YNGRE, SÅ ÄR VI I
ALLA FALL MEDVETNA OM ATT VI UPPFATTAS SOM IDIOTER.
12. VI KOMMER ALDRIG ATT ÅNGRA ATT VI TAGIT HÅL I ÖRONEN.
13. DET FINNS STUNDER DÅ CHOKLAD VERKLIGEN KAN LÖSA ALLA ENS
PROBLEM.
14. VI KAN FÄLLA KOMMENTARER OM HUR OTROLIGT DUMMA MÄN ÄR
UTAN PROBLEM, I DERAS NÄRVARO - FÖR DE LYSSNAR JU ÄNDÅ NTE.


SKICKA DETTA TILL ALLA SMARTA KVINNOR DU KÄNNER
OCH LYFT DERAS DAG!

Ha en fortsatt bra dag.
Kram xxx
-----
Det här mailet lyfte INTE min dag och det blir inget returmail till avsändaren för hon är inget vidare väninnematerial till att börja med.


det här är ingen rättstavningsblogg

Om du läser den här bloggen och upptäcker stavfel, skit bara i det. Alla människor stavar fel ibland, du med. Lämna inga kommentarer om mitt sätt att stava, jag blir faktiskt bara sur då. Jag har aldrig gått in på någon annans blogg och slagit ner på stavfel, det är småaktigt att hålla på så. Du kanske tror att du är snäll och hjälper till, men det är du inte, du är bara liten och förkrympt och försöker hävda dig genom att visa dig duktig och bättre än andra människor.

musen som röt

Jojo, jag är fortfarande forsande arg och har tagit itu med ytterligare två saker som jag har bett snällt om tidigare, men inte idag. Idag är jag inte snäll utan skriver arga mail och inte rara. Huka er segproppar som lämnar dörrar på vid gavel och som inte installerar nya program fast jag frågat snällt. Idag är er stund kommen.

sur

Har sökt stipendium för att åka på en konferens i juni. Fick avslag fastän jag uppfyller alla kriterier. En kollega uppfyller inte alla dessa och fick det ändå, dessutom är jag mer meriterad, så jag är så aaaarrrrggg. Har skrivit ett upprört mail till ansvarig och påpekat orättvisan samt krävt ett utdrag över alla som tilldelats stipendiet så att jag kan kolla om de uppfyller kriteriet. Jag vet att jag övereagerar våldsamt, men just nu är det skönt, medan känslorna forsar. Det blir värre sen, när jag lugnat ner mig, då kommer ångern. Men nu är jag arg ha ha.

Tidigare inlägg Nyare inlägg