adrenalin

Min käre make bloggar, helt oanonymt. Samtidigt jobbar han på ett framgångsrikt företag i mediebranchen. Ibland skriver han vad han tycker om sin personal, inget de inte redan vet, ibland skriver han vad han känner för sin högst offentliga produkt. Inget nervärderande eller kränkande utan bara funderingar i största allmänhet. Igår blev han dock inkallad till sin chef som sa att han skulle vara jävligt försiktig med vad han skriver på sin blogg. Chefen ville inte berätta varifrån klagomålet kom, om det var kunden, internt eller någon annan som haft åsikter. När jag kom hem igår satt min man och censurerade sin blogg. Det är helt vidrigt, han har inte skrivit något som kan äventyra trovärdigheten hos vare sig sitt eller kundens företag. Det han skriver om produkten är idel hyllningsvisor, alltså en form av reklam. Efter att ha bränt ut sig på det här projektet som har inneburit noll semester i somras och många obetalda arbetstimmar och här snackar vi inte jobba över två tre timmar i veckan, här snackar vi köra både dag och nattpass en dag i veckan(8:00-4:30), två sena kvällar i veckan (8:00-22:00) och många söndagar. OB existerar inte i hans värld. Att då mötas av en sån här form av kränkning kan få vem som helst att tappa lusten. Yttrandefrihet haha, storebror ser dig.

Jag tycker själv att min chef är en idiot, jag vill kunna skriva det och fortsätter att blogga anonymt.