kampen mot disktrasan

Alla har vi väl något som vi stör oss på. Ja en del stör sig på allt, men jag tänkte i mer normala termer, en gnisslande dörr, en droppande kran eller som i mitt fall en surstinkande disktrasa. Jag för en ojämn och till synes meningslös kamp mot den illaluktande disktrasan. Jag kokar disktrasan ett par gånger i veckan, byter ofta till ny, försöker hänga upp den så den håller sig torr när den inte används, sköljer med kallt vatten i sista sköljningen. Men icke, nu kokade jag den i lördags och tror ni inte den luktar apa igen idag? Singelvännerna fattar ingenting för deras disktrasor luktar så gott som aldrig illa, vaddå kan man koka dem säger de oförstående. Men skölj ur den med kallt vatten då säger de och jag biter ihop och ler och svarar att jag gör det. Men jag torkar mjölk och välling och annat som lätt luktar surt. Och jag torkar mycket, så trasjäveln hinner väl aldrig bli torr. Jag måste torka bordet både före och efter maten (före - katthår, efter - matrester). Sen så är det faktiskt så att trasan hoppar ner i diksvattnet så fort den får chansen. Just det, den hoppar, så kampen jag för är ojämn, minst sagt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback