adrenalin

Kalaset är över och trots en rad återbud så blev det nog lyckat för födelsedagsbarnet. Själv blir jag lite putt på svärisarna som inte med ett ord nämner att jag fyller imorgen. Och hämdlysten, nu när jag är en surpuppa ska jag inte skriva på svärmors födelsedagskort om en månad. Men sen ändrar jag mig. Men ringer de imorgon när de inte hade någon present eller ens en ynka jävla blomma med sig idag så tänker jag göra mig helt oanträffbar. Punkt. Jag vet att jag har födelsedagsångest och har svurit att sluta fira etc etc, men ett litet barn inom mig vill inte bli helt bortglömd.