adrenalin

Gick ut med vildingen i förmiddags och till vår stora lycka hittade vi två dagiskompisar och deras familjer på lekplatsen! Det blev kakor och saft följt av korvgrillning, lagom till korven kom maken ut. Skönt med människor som är så generösa och bara bjuder in en som att det är världens mest självklara grej. Jag har träffat de här familjerna så mycket på just lekplatsen att jag inte känner mig stel som en pinne. Jag gjorde det i början, men som sagt, de är så vänliga och rara så det har gått över (nästan helt). Framåt fyra gick vi hem och då hade lillplutten tydligtvis fått nog, jag var beredd på att han skulle skrika och gråta, men han var visst helt nöjd. Jag är också nöjd, vi hade pratat om att åka till Junibacken, men det här var tusen gånger bättre.

Jag ska vara sanningsenlig vad det gäller lantstället, det ligger förvisso i skogen, men det ligger i ett sånt där område där folk köpt tomter och byggt sommarhus. Vi har alltså grannar. Jag gillar att isolera mig och vill absolut inte socialisera med grannarna. I vanliga fall skulle jag tycka att jag var dum som höll mig undan. Men här är det tvärtom, jag är på semester, jag vill vara ifred och jag vill absolut inte stå och höra grannarnas åsikter om det ena eller det andra. Det som irriterar mig mest är att alla har åsikter om vad vi borde göra på vår tomt. De som ägde innan gjorde väldigt lite under sina fyra år som husägare, det vet vi. Men huruvida vi tänker avverka trän eller klippa gräsmattan borde få vara vår ensak. Jag vet att de känner sig duktiga som huserat i skogen och byggt sina hus själva och vi ser väl ut som två magra bleka stockholmare som inte fattar någonting. Men kära Farstabor och Järfällabor och var fan ni nu kommer ifrån, vill jag skrika ibland, både jag och maken HAR bott på landet. Maken har bott i hus under hela uppväxten och jag har för fan bott i en by om 100 pers och fött upp djur så lägg ner! Hur många av er har planterat granar, bärgat hö och stoppat egen korv?

Har tillbringat fyra dagar på landet. Landet är verkligen landet också, huset ligger i skogen. Lördag och söndag var vi ute massor och fick kanske en överdos av frisk luft, i alla fall lillplutten som har feber nu! Vi har eldat upp massa jox, nedfallna trän och pinnar och sånt. Det är verkligen en primal känsla att elda, man bara sitter där och stirrar och petar in fler vedträn i brasan. Hypnotiserande helt enkelt. Sen stinker hela familjen brandrök och man ångrar att man hade just sina finaste brallor på sig och bästa vårjackan... Tur att vi har tvättmaskin, maken ska åka bort på onsdag och vill inte lukta grillkorv när han träffar nya människor. Känns lite jobbigt att sonen är sjuk men vi ska försöka muta min mamma att vara hemma om det inte blir bättre. Ja, muta, som i att lägga mellanskillnaden mellan VAB och lön, hoppas hon går med på det...
Längtar tillbaks till ledighet och natur igen. Allt blir så stressigt och jobbigt så fort vardagen tar vid. Andas djupt...

Vi planerar helt hysteriskt för att åka till landet. Jösses, vi har inte varit där sedan i julas, är lite oroliga för om det ska stå kvar... Har planerat allt käket och nu är maken och handlar. Allt för att vi ska slippa köpa så mycket på plats. Dessutom är faktiskt ALLT stängt from fredag dit vi ska så det gäller att inte stå där med skägget i brevlådan. Men det är stressande att behöva planera så långt i förväg, även om det säkert känns skönt när vi väl är där. Det är en aningen anings hysterisk dans vi har min man och jag, vi ärkontrollfreaks och medberoende båda två, så vi hetsar på varann ganska bra. Mitt i allt sitter lillplutten lungt och leker med bilar, puh, skönt att ha två tokiga typer som gör allt åt en!

Tog ledigt igår. Lillplutten och jag tog båten till djurgården och gick på Junibacken. Där gjorde vi allt utom att åka sagotåget. Vi tillbringade tre vilda timmar i Lillpluttens paradis och han fick verkligen springa av sig. Han var utklädd i pippikläder hela tiden och allt var underbart. Såg massor av nykläckta bebisar som hängde i sina mammors bärselar. Jag vet inte om jag skulle ta med en tvåveckors bebis till smitthärden Junibacken (Lindavarning) men å andra sidan så hade alla bebisar storasyskon som antagligen drar hem massor med skit från dagsis, så deras mammor visste nog vad de gjorde. Strongt i alla falla att nyförlöst kunna ta sig ut med massa ungar, och det inte bara till affären. Jag kunde knappt gå upprätt på flera veckor efter min förlossning. Lillplutten och jag hade hur som haver en fantastisk dag, väl hemma slocknade han redan klockan åtta, helt utmattad. Själv fick jag äntligen chansen att kolla in min 6 ft Under som jag bandat och sparat till en ensam kväll. Maken var alltså ute på galej. Men mammor blir också trötta av junibacken och jag sov som en sten 22:30.

Har varit på bena sen halv sju i morse, vi har shoppat festkläder i stan, ätit hämtmat, storstädat, handlat det sista till kalaset, tvättat bilen, bytt kattlådan, tvättat tvätt, ja ni fattar allt under ackompanjemang av en synnerligen bråkig och trotsig treåring. Jag känner mig mer slut än vad jag gör en normal fredag, ha, ha. Man borde ha kalas en gång i månaden så man fick ordentligt städat ofta. Fast det vore roligare om man slapp fightas samtidigt...

Efter en god kopp kaffe är man nästan som folk igen. Den bedårande treåringen ville upp för nästan en timma sedan. Nu är vi uppe och tittar på morgon-tv. Det är hans lyx, för det får han bara göra på helgmorgnar. Det han tjatar om är Dora, ett program som Linda S. ratar. Jag tyckte också det var töntigt i början, men har vant mig. Dessutom så är det ju något så ovanligt ett amerikanskt program med en flicka som hjältinna. Och hon är verkligen tuff, modig och en utforskare så det är jag glad om min pojke tittar på. De flesta hjältar i barnprogram är pojkar och när det väl är flickor som har huvudrollen så är det väldigt mycket gull gull. Det som stör med mest är att flickorna alltid talar med tillgjorda inställsamma röster. Det gäller även de program jag tycker om, som i övrigt har en bra handling, även Dora pratar väldigt gulligt. Små flickor pratar ju inte så på riktigt.

Underbart med vårväder, njuter för fulla muggar. Allt jag gnällt om vad gäller snö och skit är som bortblåst. Måtte det gassa på ännumer så vi blir av med iskakorna på trottoaren här i förorten!

Lillplutten flippade ur över badhuset vi besökte igår. Han minns inte att vi varit där flera gånger förut. Längsta och farligaste rutschkanan skulle han åka. I sin pappas trygga famn förstås. Sen föll blodsockret drastiskt och tre griniga typer åkte hem.

Har matat svanarna vid strömmen idag. Fint trots det muggiga vädret. Svårt att fatta hur de kan hänga där så många utan att börja slåss.

Fyra jobb som jag har haft i livet:
- Växeltelefonist på Taxi (var god dröj...)
- Personlig assistent
- Copywriter
- Diskare

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
- Spirited Away
- Rocky Horror Picture Show
- Stand by Me
- Shawshank Redemption


Fyra platser jag har bott på:
- Stockholm
- Jönköping
- Tärnsjö
- Milano

Fyra tv-serier jag gillar att titta på:
- Six Feet Under
- Desperate housewives
- Cityakuten
- Lost

Fyra platser där jag varit på semester:
- Italien
- Indien
- Nordnorge
- Kambodja

Fyra hemsidor jag besöker dagligen:
- www.bostad.stockholm.se
- www.sudoku.com
- www.jobbetsmailadress.se
- www.aftonbladet.se

Fyra favoriträtter:
- Sushi (från Ki mama)
- Shish Kebab (egen)
- Restaurang Malysias vego meny
- Broncos Tournedos (av häst)

Fyra ställen du hellre skulle vara på just nu:
- I sängen och ha sovmorgon
- I ett varmt bad
- På min disputation, med en bra avhandling att försvara
- På BB med pappazilla, Lillplutten och hans nyfödda lillasyster/bror

Vi har en riktigt slö lördag, men sonen vill inte riktigt gå med på det. Vi som är hans föräldrar vill sitta i soffan och glo på TV, eller bara ligga och läsa en bok. Lillplutten håller på att krevera. Han vill leka lejon och jaga oss, han vill inte sitta still och ta det lugnt. Han vill klänga och flänga, flyga och fara, springa och hoppa. Och vi orkar ingenting egentligen, vi är som två urlakade russing eller nåt. Så sonen trotsar och bråkar, tjafsar och tjatar om olika saker. Stackars barn. Jag får nog klä på oss och gå ut med honom en stund.

Äntligen fredag, sonen har fått en full pippi-mundering nu och ville inte ta av sig den när han skulle sova. Ser fram emot att se vad hans farfar säger när han får se sin sonson utklädd till flicka haha. Han nästan flippade över att lillplutten hade en bebisdocka förra året, kul kul. Svärfar kommer två gånger om året och svärmor max en, de dyker eventuellt upp inom de närmsta två veckorna, men det är osäkert, som alltid. Vi får veta sist.

Annars har jag haft en bra dag med möte med terapeuten på morgonen, följt av ett seriöst snack med chefen vid lunch - och, ja, det går att publicera projektet ändå, vi får vinkla om lite och göra lite fler försök, men det kan bli doktor av mig ändå. Den här krisen har jag hanterat mycket bättre än den i september.  Eller rättare sagt, jag tog tag i problemet direkt så det hann inte bli någon kris.

Jag har också hunnit med ett möte samt ett power-yoga-pass, och jag undrar vad det var som skulle föreställa power? Tacka vet jag vanlig hederlig hatha-yoga, det är både mer ansträngande, mer dynamiskt och mer avslappnande. Men kul var det att se vad de gör på sina pass.

Jag känner mig irriterad och retlig och har ingen lust till något alls egentligen. Sen känner jag att helgen bara rusar iväg och det är väl helgen man längtar till hela veckan? Jag jobbade i och för sig igår fast det var helg, men då var jag inte grinig ännu.
Jag känner igen retligheten när den kommer krypande, tålamodet krymper och jag spänner mig i axlarna och nacken. Varför, allt är ju tipp topp och jag har ju t o m fått sovmorgon och frukosten lagad åt mig, men ändå sitter den där, irritationen och bara väntar på att få ladda ur sig. Jag har ingen lust att ladda ur den, jag vill att den ska smälta bort och försvinna. Försvinn retlighet, stick, pys, dra.

Det är den sista dagen på vårt jullov, imorgon börjar lillplutten på dagis igen och jag ska tillbaks och jobba. Jag har jättemycket ångest för att jag inte presterade de resultat jag borde innan jul och jag är orolig för vad som ska hända med mitt avhandlingsarbete. Jag har försökt strunta i det hela två veckor nu, bara haft jullov och tagit det lugnt. Samtidigt har jag och maken på allvar kommit överens om när vi ska börja försöka på nästa barn och det känns jättebra å ena sidan, men läskigt å andra sidan - tvåbarnsföräldrar, hu så mycket ansvar. Graviditeten var extremt jobbig också, men tack och lov värt allt besvär, vi har en fantastisk son som vi avgudar. Fast den biten ska man väl inte fundera på, det tog oss tre år och ett missfall innan vi blev gravida med lillplutten så man ska inte ta ut saker i förskott. Det kan ju egentligen ta hur lång tid som helst att bli gravida igen.

Maken har börjat jobba igen, så igår och idag är bara vårt jullov. Igår var vi på junibacken med min mamma, käkade pannkakor och såg en pippi-föreställning. Det känns lite svårt att toppa det, så idag går vi runt i pyjamas, håller på att baka bröd och ska dammsuga lite, om ett tag. Sen ska vi åka och köpa the och kanske kaffe samt eventuellt åka lite pulka. Till middag blir det hemmagjorda hamburgare som är en favorit och sen ska vi fira jullovets slut med att bada innan kvällsdags, så att mitt barn luktar gott när han kommer tillbaks till dagis. Han har längtat som en galning!

Målade hallen på landet igår. Först i fel färg, min man tycker att det beror på att jag försökte kompromissa. Själv vet jag inte riktigt, alla ska väl bli nöjda tyckte jag. Sen tjafsade vi och jag tjöt i vanlig ordning, sen åkte vi in till närmsta stad och jag tog den grå färgen jag ville ha från början och är ytterligare två rollningar senare jättenöjd. Ett par lister till ska upp och en lampa, sen är det klart.

Nu återstår bara resten av huset, hallen motsvarade kanske fem procent.  Sov rummet står på tur först, just nu är väggarna porr-vinröda, vi hängde som grädde på moset upp lila gardiner i helgen, jättesnyggt ha ha. Nu är det bara lita halvnakna spanjorskor a la hötorgskonst från sextiotalet som fattas.

Jag har aldrig höststädat. Inte vårstädat någon gång heller. Hemma hos mig (sedan jag flyttade hemmifrån) har det varit rent nog på något magiskt sätt ändå. Sedan åtta år tillbaks heter magin min kära make + attackstädning. Innan dess var det mest attackstädning som gällde. Min man är jätteduktig, städar ofta samt gör vårryck och pustar fönstrena och sånt. Jag bidrar med det jag kan, eller har ork och lust till, han har nämligen lägre toleransnivå än jag när det gäller damm och skäp.

Jag måste erkänna att jag blev bättre på att hjälpa till med vardagsstädningen när vi blev föräldrar. Det tog liksom emot att se sin lilla korv ligga i hörnen och äta dammråttor. Sen kanske jag har transformerats också, mha hormoner eller nåt. Jag kan stänga av hjärnan när jag städar, stänga av motståndet och bara göra. Det blir så när rutinerna smyger sig in, sluta tänk, gör istället.

Mja, för min mamma har det där aldrig infunnit sig. Jag är uppvuxen i totalt kaos. Hon tror att det är därför hennes barn är så ordningssamma. Att det är vår revolt. Ja vi kanske är ordningsamma i hennes ögon, men hennes referensramar är lite märkliga.

Nåväl, för att fira att medelåldern närmar sig med stormsteg har jag börjat julstäda köket. Men på mitt vis. Jag gör ett skåp i taget, och vem vet jag kanske t o m hinner klart till Lucia!

Varför fanns det inte en tidning som Vice när jag var tonåring? Sjuk och helt suverän. Eller ska det vara suverän och helt sjuk?

Minus på sovkontot igen. Somnade när jag skulle natta lillplutten. Vaknade efter en halvtimma, betydligt piggare. Har fått en iPod så det är lite maniskt just nu. Maken och jag envisas med att försöka fatta hur det funkar med bibliotek osv utan att kolla på den tutorial som bifogats på cd. Suck. Så blir vi förvånade när allt raderas haha. Jag la in en Jimmy Scott platta iaf, coolt, snacka om vem Norah Jones plankat. Och det sjuka är att JS är man och låter bättre än de allra flesta kvinnor. Grymt bra.  Jag kom äntligen åt datorn nu, den har använts till musik hela kvällen, men nu är det dax för taxfreechoklad och Farenheit. Goodnight!