adrenalin

Jag har aldrig höststädat. Inte vårstädat någon gång heller. Hemma hos mig (sedan jag flyttade hemmifrån) har det varit rent nog på något magiskt sätt ändå. Sedan åtta år tillbaks heter magin min kära make + attackstädning. Innan dess var det mest attackstädning som gällde. Min man är jätteduktig, städar ofta samt gör vårryck och pustar fönstrena och sånt. Jag bidrar med det jag kan, eller har ork och lust till, han har nämligen lägre toleransnivå än jag när det gäller damm och skäp.

Jag måste erkänna att jag blev bättre på att hjälpa till med vardagsstädningen när vi blev föräldrar. Det tog liksom emot att se sin lilla korv ligga i hörnen och äta dammråttor. Sen kanske jag har transformerats också, mha hormoner eller nåt. Jag kan stänga av hjärnan när jag städar, stänga av motståndet och bara göra. Det blir så när rutinerna smyger sig in, sluta tänk, gör istället.

Mja, för min mamma har det där aldrig infunnit sig. Jag är uppvuxen i totalt kaos. Hon tror att det är därför hennes barn är så ordningssamma. Att det är vår revolt. Ja vi kanske är ordningsamma i hennes ögon, men hennes referensramar är lite märkliga.

Nåväl, för att fira att medelåldern närmar sig med stormsteg har jag börjat julstäda köket. Men på mitt vis. Jag gör ett skåp i taget, och vem vet jag kanske t o m hinner klart till Lucia!