adrenalin

Jag ska vara sanningsenlig vad det gäller lantstället, det ligger förvisso i skogen, men det ligger i ett sånt där område där folk köpt tomter och byggt sommarhus. Vi har alltså grannar. Jag gillar att isolera mig och vill absolut inte socialisera med grannarna. I vanliga fall skulle jag tycka att jag var dum som höll mig undan. Men här är det tvärtom, jag är på semester, jag vill vara ifred och jag vill absolut inte stå och höra grannarnas åsikter om det ena eller det andra. Det som irriterar mig mest är att alla har åsikter om vad vi borde göra på vår tomt. De som ägde innan gjorde väldigt lite under sina fyra år som husägare, det vet vi. Men huruvida vi tänker avverka trän eller klippa gräsmattan borde få vara vår ensak. Jag vet att de känner sig duktiga som huserat i skogen och byggt sina hus själva och vi ser väl ut som två magra bleka stockholmare som inte fattar någonting. Men kära Farstabor och Järfällabor och var fan ni nu kommer ifrån, vill jag skrika ibland, både jag och maken HAR bott på landet. Maken har bott i hus under hela uppväxten och jag har för fan bott i en by om 100 pers och fött upp djur så lägg ner! Hur många av er har planterat granar, bärgat hö och stoppat egen korv?