adrenalin

Det är halvtid på två sätt just nu, dels har ungefär halva tiden gått tills vi ska bli fyra i familjen och dels har halva min semester gått.

Det känns bättre nu med den lilla nya familjemedlemmen, det var bra att både få gråta och skriva av sig. Angående profylaxkurser har jag lyssnat på vad folk säger, att det är flummigt och väl i förlossningsrummet finns det inte en chans att andas ihop med sin man. Min kompis som gjort det tyckte att det var bortkastad tid och pretto. Bra, men om någon har bra erfarenheter av det vill jag gärna höra det, för att få en mer sammansatt bild.

Jag blir sur när jag ser vilka rövarpriser de tar för olika kurser som ges för gravida, vad sägs om Vattegympa för gravida 5 ggr, 1500 kr. Eller varför inte Gravidyoga, 7 ggr, 1800 kr.

Värsta affärsidén, sätt gravid som prefix på vad som helst och du kan öka priset med 30-150%. Ja det är sant! Speciellt vad det gäller kläder, men det funkar även för insmörjningskrämer, vitaminer, kurser, teer, trosor, strumbyxor, behåar - you name it! Ja underkläder kanske ingår i rubriken kläder, men jag var så i gasen, jag tycker nämligen att det är fräckt att ta 250 kr för ett trepack enkla bomullstrosor och påstå (growinlife.se) att de är snydd på en livsnödvändighet för en gravid kvinna. Tur som är så är det ingen som under vapenhot tvingar mig att köpa all skit så jag kan faktiskt lugna ner mig lite...

Nog om detta, jag har också två veckors semester kvar, själv, med lillplutten. Det är tyvärr inte så mycket semester att gå upp vid 7 varenda dag, men vi har i alla fall mysigt. Imorgon ska det ringas viktiga samtal och lämnas tillbaka nycklar men något kul ska vi väl hinna klämma in!
(Kakor?)

Man kanske inte ska äta fyra nybakta kanelbullar klockan 17:00 Det känns inte så kul att laga mat då.

Första lediga dagen som jag är själv med lillplutten. Min man har börjat jobba igen efter 1,5 veckors gemensam semster. Vi gick upp 7:40 och är fortfarande hemma. Jag hade storslagna planer för dagen, vi skulle ut tidigt, kanske åka till junibacken? Årskortet ligger visst i makens plånbok och det kan vi spara till en regnig dage egentligen. Jaha, utflykt då och sen träffa mormor? Nej mormor jobbar över ikväll. Ok, bara utflykt då? Det är ju ganska lagom egentligen, vi har ju ett par hektiska dagar bakom oss. Gissa vad? Lillplutten vägrar att gå ut, han har ju varit borta från sina leksaker och sitt rum så han har lekt oavbrutet där sen i morse. Det enda som krävs av mig är att jag sitter i närheten, mest som sällskap och leker med lite då och då. Det var nog vad vi behövde men nu är jag hungrig och vill komma ut i alla fall, hitta något ställe att fika ordentligt på och sen leka i en park.

Jag är hemma igen! Och det är två och en halv vecka kvar av min semster. Hur bra som helst! Det har varit underbart att vara på landet, och det har väl inte undgått någon att vädret har varit jävelfint? Jag har solat så att jag är knallröd idag, det är iofs mindre bra, men det är skönt att inte behöva ha så mycket kläder på sig. Trots att jag är gravid gillar jag att vara varm och svettas. Konstigt. Bävar redan för vintern men ska sluta tänka på det och njuta av att det är varmt idag.

Min kompis kom på besök med sin dotter som är 6. Kul förutom att jag faktiskt bara är tokig i mitt eget barn, alla andras är jäkligt gnälliga och påfrestande. Höll masken så gott jag kunde, men blev pissed när hon inte kunde låta bli katterna som gömt sig under soffan. Låt bli katterna, de blir stressade. Varför det? För att de inte är vana att bli förföljda. Är det något med flickor och katter eller? Min systers döttrar är likadana, förföljer katterna och ska kånka runt dem fastän de lider järnet. Hur kul är det att gosa med någon som spjärnar emot?

Vi var på Kolmården, jag grinade som en galning under delfinshowen och var mycket lycklig över att få sett tigerungarna. Safari blev det också, fem pers i en kokhet bil, precis som i tropikerna om man bortser från tallarna och granarna.

Nu har jag påbörjat min fyra veckor långa semester! Vi håller på att packa och ska åka till landet. Vi ska sova i tysta skogen, kanske åka och bada. Vi har ingen tv så vi ska bara titta på film på dvd.  Åka till kolmården och äta massor av glass. Bloggen får också semester i en och en halv vecka. Ha det fint alla!

Det är 29 grader på labbet och jag måste arbeta med tjock labb-rock, labb-glasögon och gummihandskar, gissa hur skönt det är på en skala? Jag älskar värmen men tycker att det är taskigt att det ska vara så varmt på en arbetsplats. Bästa stället jag jobbat på var en taxiväxel, där var det svalt och skönt må ni tro. Inte för vår skull utan för den dyra datautrustningen... Nu piper jag snart iväg, käkar en glass och fixar massa saker som måste göras. Kommer eventuellt inte blogga på hela helgen, det beror på om vi kopplar upp datorn. Å andra sidan är ni formodligen på semester alla kära bloggläsare ty statistiken är klen. Det gör ni helt rätt i och ni som ändå läser, ta lite ledigt!

Efter att först inte alls ha orkat åka till landet, tog vi oss i alla fall iväg i fredags vid halv fyra, och se, det var ett lyckokast! Knappt en bil på vägen, bortsett från en rattfull volvoägare som vinglade runt. Vi köpte jordgubbar, åkte genom lite regn och hade det fint. Väl framme blev det käk, sill, potatis och prinskorv och köttbullar från någon av de stora kedjorna. (ingen korv till mig, heller ej mamma scan köttbullar, men sill var fint). I lördags var vi på ett halvtomt kolmården och mös i fyra timmar. Vi gick så långsamt att min svanskota överlevde även denna pärs. Vi har knappt bråkat med sonen på hela helgen och bara haft det fint, kan det bli bättre? Jodå, idag köpte maken av misstag kalvfärs, så istället för köttbullar blev det wallenbergare, med gräddsås, kokt potatis, ärter, lingon och saltgurka. Detta toppades av att England vann sin match. Vilken höjdarhelg! Dessutom blev räkningshögen den här månaden, som jag fruktat pga de dubbla hyrorna, inte riktigt så vidrig som jag trott. Den blev stor men vi dukade inte under (än).

Jag var så fruktansvärt slut igår så jag tog ledigt på em och bara tog det lugnt. När vi skulle packa ihop oss och åka orkade jag inte, jag var så trött. Så vi bestämde att vi skulle stanna hemma tills vidare. Imorse fick jag sova till nio, bjöds på frukost och mys och sen kändes det bättre. Skickade sonen och min älskling till junibacken medan jag har packat. Nu ska jag handla mat och sen åker vi. Förhoppningsvis finns det ingen annan som åker på midsommaraftonens eftermiddag utom vi. Tomt på vägarna ska det vara...Hoppas det i alla fall.

Det var nog bättre än vad jag trodde att vara borta några dagar. Jag har fått tillbaks en stor del av tålamodet med lillplutten, och när jag har tålamod, ja då testar han inte så mycket. Nu har jag dock börjat få riktigt ont i svanskotan och har svårt att böja mig framåt eller gå på hård asfalt. Diska och dammsuga är också jobbigt, man böjer sig bara lite, men precis helt fel.  Jag känner mig lite halv som mamma, och tyvärr kommer det bara bli värre. Lillplutten vill sitta på golvet och leka, själv trivs jag bättre i soffan.

Flytta känns ju inte så kul, fastän det ska bli skönt när det är gjort. Vi försöker pussla så vi kan få vettig flytthjälp. Tyvärr sitter min lillebror låst på annan ort den helgen som är bäst för oss. Han är målare och har blivit snärjd att hjälpa min lätt efterblivna kusin att måla om hemma hos henne på landet. Det jobbigaste för honom är att de aldrig sett en äkta målare från stockholm, så varenda byfåne står och stirrar på honom när han försöker jobba.

Om v tar vår bil så behöver vi bara åka 50 gånger, det hinner vi ju på en månad om vi åker två vändor per dag ha ha! Det bästa är att vi inte behöver så många kartonger då eftersom vi kan packa upp direkt. Om vi var lite tätare skulle vi hyrt riktig flytthjälp, men vi är aspanka till råga på allt. Dubbla hyror och en miljon räkningar i juli, vilken härlig semester det blir...

På kolmården har de en häftig fågelshow som  inte bör missas, en pilgrimsfalk svischar över huvudet på en i väldigt hög hastighet och Harrisvråkar bråkar om köttbitar. Informativt berättar tränaren att vråkar och andra rovfåglar livnär sig på djur som blivit dödade längs vägarna, många av dessa fåglar dödas själva när de sitter och kalasar. Man kan hindra det genom att slänga döda djur en bit bort från vägen. So far so good, tills jag sätter mig i en bil. Jo visst är det mycket roadkill, och i vanliga fall får jag lite ågren av att se dem eftersom jag tycker att det är så sorgligt att deras liv gått till spillo på ett så brutalt sätt. Men nu får jag ännu mer ågren när jag funderar på alla vråkar som ska dö pga all denna roadkill. Helt sjukt, jag är alldeles för blödig. Eftersom jag tycker att döda djur är hur vidrigt som helst, vet jag inte vad jag ska ta mig till, ja kan ju inte be maken stanna bilen var femte minut och sedan kräva att han slänger halvruttna djur i diket, han har ju aldrig kört på något i hela sitt liv.

Maken är gjord av lite härdigare material och det är tur det, han tar bort spndlar när jag skakar och gråter, han petar undan ormar, och en gång flög det in en liten blåmes på vår balkong och satte sig där för att dö. Döda fåglar är nog min allra största fobi, t o m en liten död blåmes, men maken tog hand om saken. Vad gör man om maken är bortrest? Hämtar sin galne granne kanske.

Nu är vi hemma igen. Vi åkte till landet i fredags, lyxigt med en extra långhelg. Vi har ätit god mat, planterat vinbär, krusbär och hallon och lekt med lillplutten. Spelat Resident Evil varje kväll, spelet tar ju aldrig slut, vilken lycka. Jag har haft dator med mig för att jobba på en grej till konferensen jag ska på nästa vecka. Men ingen uppkoppling, ingen TV-mottagning, inga tidningar. Sovit massor också, det är så tyst i skogen att man blir helt däckad.

Efter en välbehövlig minisemester har vi landat hemma i förorten igen. Vi har bråkat ganska mycket alla tre, men framförallt jag och lillplutten, men vi har också hunnit med grillning, kolmården, besök i en riktig borg och trädgårdsarbete. Jag och lillplutten har anlagt ett stenparti och min man har klippt gräsmattan. Jag har sett två kopparsnokar på tomten, en var sur över att gräset var borta, den andra hittade vi under en sten som vi skulle flytta till stenpartiet. Små kopparsnokar kan jag leva med, lite på håll, men stora huggormar undanbedes.

Jag har lyckats få flera sovmorgnar, torsdag, lördag och dessutom en bonus-sovmorgon i morse, då det ju var morsdag! Mor har blivit firad så som sig bör med egenhändigt ihopsatt kort och dessutom en bok: Emma Hambergs Mossbergfruar som jag ser fram emot att läsa.

Glömt är helgen regn och groll, kvar finns bara sol och vackra minnen, på fredag åker vi igen! Tack för klämdagar!

Imorgon far vi till landet, vi ska vila upp oss och spela massor av tv-spel. Vi har numera digital-tv på landet dvs ingen tv alls, tack och lov har vi dvd där så man kan spela Wallace och Gromit filmen istället för bollibompa. Och vi föräldrar får titta på film, och spela Resident Evil 1. Vi har spelat det förut på Playstation, men nu är det pimpat för Gamecube och så snyggt! Massor av nya grejer också, så även om man känner igen lite grann, så är är det så mycket nya saker och gåtor så det stör inte. Det är sjukt, vi har testat massor av nya spel på sistone och bara blivit besvikna, sen, back to basic, och vi är helt lyckliga. Tyvärr har jag skitsvårt med öga-hand kombinationen så jag har svårt att styra karaktären, något jag aldrig haft något större problem med på Playstationvarienterna av spelen. Men det är OK att titta på också, som att vara med i en zombiefilm ha ha. Väntar med spänning på ett tillfixat Silent Hill 1, det kan bli hur grymt som helst!

Jag har flera gånger pratat om hur svårt jag har för platser dit barnfamiljer dras, typ stormarknader, köpcentra och aktivitetsplatser för barn. Jag blir illa till mods av alla breeders, jag kan inte rå för det. Det värsta är när jag får syn på mig själv i reflektionen i ett skyltfönster och ser att jag inte är så bra som jag tror, jag är grå och trist, har ful frisyr och tråkiga kläder. Jag är en av dem jag har svårt för. Jag är en småbarnsförälder med better than thou attityd. Det spelar ju ingen roll hur rock´n roll jag försöker inbilla mig att jag är. Jag knatar ju ändå runt där i köpcentrat med de andra. Inte så roligt.

Igår var det sol här, vem orkar blogga då? Det är färre som tittar in på helgerna också så jag var ute istället. Men när jag kollade statistiken idag hade det varit lika många inne igår, som på en vanlig vardag. Häpp! När hände detta? Någon gång mellan 19 och 24, så ni kloka människor var också ute i solen, och läste inte bloggar förrän det blivit mörkt! Bra. Använd solskyddsfaktor bara. Jag är lite nojjig, ska kolla upp mina miljarders prickar nästa vecka. Har aldrig använt solskyddsfaktor i hela mitt liv, men jag hoppas att min rockiga blekhet som ung ska ha lönat sig. Våga vägra solarium!

Idag tog jag mitt risiga hår, satte på mig en för tight och för kort tröja, ett par för lågt skurna byxor och flip-flops (at last). Jag målade mina tånaglar rosa sen for jag och sonen till Linda-land (sollentuna/viby) och gick på kalas. Det var ettårkalas, med en miljard vuxna och två barn till att börja med, lillplutten och ettåringen. Det kom några till sedan, men de satt i sina mammors knän och lillplutten tog ingen notis om dem. Han hade jättekul, kalaset var inhyst i ett daghem, så han skulle testa alla leksaker och grät och skrek när vi gick därifrån, och det så till den milda grad att jag var tvungen att muta med nappen. I Lindaland har alla bil, så det var obefintligt med busslinjer och massor av grus på gångvägarna och på flera ställen bara försvann trottoaren. Jag skulle aldrig i livet bo i den typen av förort. Radhusen är fula, villorna svindyra och man ser ner på folk som bor i lägenhet. Nej tack. Jag växte upp i betongförort som plötsligt berikades med radhus i massor. Då kom klasskillnaderna och föraktet. Huga huga. Nej det skulle jag vilja slippa. Det är så här också, en kille på dagis hade talat om för lillplutten att han inte bodde i hus, han bodde i lägenhet. Och vem informerar en treåring vilka som bor hur och att det finns olika värden i det? Jag svarade lillplutten att han visst bor i hus, för det är ett hus även om det är ett hyreshus.

På valborgsmässoafton stod jag i snålblåsten och huttrade iförd tjock täckjacka, skidbyxor och en sjal runt huvet. Det var svin kallt och vi var på Tivoli för att fira minsta systerdotterns åttaårsdag. Men det var fint ändå trots regnet och de blåaktiga händerna, för lillplutten hade premiär på roliga karuseller och de stora tjejerna åkte massor av saker och vi käkade goda äpplen hade det härligt och gemytligt tillsammans.

Jag är så imponerad över min son och hans starka tillit till människor, själv vet jag knappt vad ordet betyder, ännu mindre hur det känns, men jag får en illustration när jag ser honom med andra människor. Såna som han tycker om alltså. Han tycker det är toppen att åka karusell på hösta giraffen utan mamma och pappa, det räcker fint att min systers man är med och ser till att han inte trillar av. Han håller min syster i handen och börjar inte gråta när vi är utom synhåll när vi är ute och går, för han vet att vi inte försvinner. Det är så skönt. Ja det är klart att vi kan inte vara borta för länge, för då börjar han undra, men att han inte får panik direkt vi är utom synhåll är en frid i mitt sinne.

Jag har varit i Danmark och hälsat på min familj mycket medan min pappa fortfarande levde, sen blev det en paus på väldigt många år innan jag lyckade ta mig samman och ta upp kontakten igen. Med min danska bror har jag egentligen ingen egen kontakt, utan det är via systern, men med henne är det dessto bättre. Jag tycker också att jag har en fin relation med deras mamma som är en mycket imponerande dam på 74. Hon brukade köpa LOOK åt mig när jag var 16-17, men nu har även hon slutat röka och det är bra. Då lever hon förhoppningsvis lite längre. Det är fint att ha en bonusfamilj som man träffar då och då, och det är kul att komma till Damark, varje gång jag åker dit tycker jag att jag lär mig lite till om detta så mentalt avlägsna grannland. Det underlättar att slippa försöka tala danska på pinsamt foer faen manér om någon kan beställa maten åt en och hjälpa till med hur man åker hit och dit. Men fan vad de röker.

Imorgon åker jag bort, är tillbaks på tisdag! Ha en skön helg!

Det har varit en riktig bråkhelg, riktigt jobbigt. Skrik och bråk och allmän skit faktiskt. Utom igår. Igår var bra. Idag kan ju bli bra igen. Vi får se. Det är mycket stress just nu, stressen genererar bråk som ger mer stress, osv.

Vad gör man med en sån här vacker och solig vårdag? Åker till Ica Maxi och storhandlar. Försöker planera ihop en snärjig vecka med lägenhetsvisningar (två på onsdag), föräldramöte (också onsdag), al-anonmöte (när?), jobb (alldeles för mycket, till 18 varje dag), packning (torsdag), ensam mamma kväll (onsdag), Köpenhamnsresa (fredag),  matlagning (varje dag), hämtning (hjälp!). Maken var hemma två dagar förra veckan,  och han har fått nog. Jag är superstressad.