adrenalin

Jag vill shoppa massor av böcker och smink, dyrt fint smink som jag aldrig kommer använda. Vad sägs om ett rouge för 295 pix? Och jag använder så mycket rouge, ha ha. Jo ibland tar jag något gammalt läppstift och gör mig lite rosa på kinderna. Endast två gånger i mitt liv har jag gjort slut på ett läppstift, två gånger och jag har förmodligen ägt mängder. Problemet är väl att de flesta läppstift jag äger är gratisprover från clinique, alltså i lite fel färg, brun, lila osv. Dessutom är det torrt med läppstift, nej tacka vet jag läppglans, i en käck rosaröd nyans, då blir jag nöjd. Men hur många såna kan man äga? Ett i taget va? Hittar jag ett riktigt bra så använder jag det verkligen, Face Stockholm har ett som var värt sina 155 kr. Hyacint heter färgen, men den är definitift inte lila utan just rosaröd, typ hallon. Och så blir det inte så mycket färg med läppglans och det är inte för att jag är feg utan för att jag har begåvats med ett par läppar som redan har massa färg. Varför täcka över något man gillar? Jaha vad shoppar man då, om man inte behöver smink egentligen, bara äga... Böcker är bra, finfina krejjer.
Köpte Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" idag, tyvärr börjar den lite väl mycket beskrivande och målande av huvudpersonen, I do not like. Hoppas det tar sig, annars blir det GW, enda deckar/polisromanerna jag faktiskt gillar. Till min älskling har jag shoppat Fredrik Strages "Fans". Jag försöker alltid tvinga på min man böcker på svenska, fastän han egentligen har engelska som modersmål. Det har funkat två gånger, Lasermannen av Gellert Tamas slukade han, liksom en biografi över idolen Freddie W. Annars avstår han. Det kan man förstå. Gillar man inte romaner finns det mesta ju redan på modersmålet, hejsan hoppsan, dessutom behöver man inte vänta flera år på översättningarna. Själv är jag bara snål och väntar ALLTID på pocket. Men jag skäms inte för det, jag får fler böcker för pengarna och jag läser som en galning.
Rekomenderas just nu: Ben Furman "Det är aldrig försent att få en lycklig barndom".
Nej nu ska jag lägga mig och läsa, och drömma om dyra läppglans och lyxiga underlagskrämer.

Jaha, nu har jag gjort ett impulsköp som jag ångrar. Jag gör nästan aldrig impulsköp, jag har inte råd att göra det. Jag har köpt en grön väska. Illgrön. Neongrön. Och den är rolig kanske, men mest ful. Dessutom är den sprayad med läderlukt (den är naturligtvis fejk) så till den milda grad att jag mår illa av att bära den. Det går inte att lämna tillbaks den heller, för jag köpte den på tradera, dumma dumma mej.

Ska åka söderöver för att hälsa på min enda syster, elva år äldre. Hon har två döttrar, tio och åtta och det ska köpas presenter! Kul att få köpa saker till lite större barn, men vad köper man? Sist fick de varsin tröja och textilfärger, såna där bubbliga med glitter typ. Det gick hem. I år har jag valt att köpa kläder, varsin kjol och top. Letade länge innan jag hittade något som inte var blankt, rosa, fullt med spetsar eller jättevulgo. Tack och lov för Indiska, fina saker till bra priser. Ett litet planetarium som man bygger själv ska de få också, borde ha köpt en "den lille kemisten"-låda till dem istället nu när jag tänker efter, det får bli nästa gång. Sen har de önskemål på tunnbröd, det finns inte i Danmark, och om jag hinner skulle jag kunna baka bullar till dem. Vanliga hederliga kanelbullar, de är helt galna i det och har en tom mjölpåse som de tagit med från Sverige för att receptet står på den! Vem blir inte lycklig av kanelbullar? Frågan är om jag hinner, ni vet, det späckade schemat...

Jag har fortfarande inte fått tummen ur och köpte en väska. Jag vill inte ha någon billig plastväska, och jag vill defintivt inte ha en dyr plastväska. Tyg är ju bästa alternativet, eller varför inte skinn, mums! Men skinn är dyrt, eller rättare sagt billigt skinn är fult, så det är uteslutet. Jag gick och grämde mig över att mina svärisar inte längre bor i sydostasien, kopiornas himmel. Min flotta svärmor har svurit att aldrig mer köpa någon äkta Louis Viutton (ja, hon har flera) eftersom det är lika bra kvalitet på kopiorna. Sen kom jag på att min kära bror är i Thailand, så jag kan nog få hjälp ändå. Fast med lite klump i magen. Vart går pengarna, är det barnarbete följt av att stålarna går till terrorism? Eller är det något som de dyra märkena bara brer på om? Jag bestämde mig nämligen efter att ha läst en artikel i VR, där man på fullaste allvar försöker övertyga 16-åringar att köpa äkta varor för att kvalitet räcker i så många år... Hjälp, jag skulle knappast vilja ha en enda pinal idag som jag drömde om när jag var 16. Min polare fick en guldrolex av sin man för 20 år sedan, den håller än idag, men fy fan vad den är fuuul! Tjejen i artikeln pratade om barnarbete, men hon lät verkligen inte övertygande. Är det någon som har hårda fakta, och inte någon hjärntvättad märkesfanatiker tack utan någon seriös som kan referera till riktiga källor. Eftersom jag pysslar med forskning köper jag bara källor man kan kontrollera, en av mina bättre yrkesskador, ha ha. Annars slår jag nog till på en skinnkopia från Thailand...

...kommer fram när man letar i hallen! Här är de borttappade och numera återfunna solglasögonen. Jag är mycket glad att de är tillbaks, jag har ett ganska litet ansikte så jag ser jätterolig ut i såna här flugglasögon. Det jag önskar mig just nu, och förresten alltid, är en afro. Tyvärr har jag nordiskt tunt hår så jag skulle inte ens kunna hårdpermanenta fram en sån, men jag har hört att de har fina peruker på Buttericks, ha ha.

Mina fina solglasögon är spårlöst borta! De kostade iofs bara 250 men jag saknar de i alla fall! Ska åka och köpa ett par nya omgående, ska åka bil imorgon och det är ett bra skäl att ha ett par, inte sant?

När jag får för mig att jag ska ha något blir jag fan helt besatt. Ni har sett min telefonshopping och mitt lägenhetssökande. Just nu, för den som skulle undgått det, är det väskshopping som gäller. Jag velar fram och tillbaks, å ena sidan, å andra sidan... Som om det vore en hjärttlanspantation det rörde sig om. Varför? För att jag är så jäkla rädd att bli missnöjd, att jag ska göra fel val. Gör jag fel val så blir jag så ledsen och bannar mig själv så hårt för det stooora misstaget. Jag är min engen hack-kyckling som måste göra allt perfekt, annars jävlar. Inte undra på att jag blir helt manisk, när varje inköp som inte är impulsinköp ger mig sån jävla ångest. Jaha, nu har jag hittat en fin väska, då gäller, vilken färg, och vilken storlek? Sex alternativ, hej och hå. Det känns fanimej lättare att låta bli att handla väska än att ta baslutet. Fel beslut. Nej, nu får det vara nog, imorgon går jag och köper väskjävel och är nöjd med mitt beslut. Stor eller liten? Konstläder eller tyg? Brun eller svart? Oj oj oj...

Ja ja, jag glor på auktioner på eBay nu, jättekul. Funderade på om jag skulle köpa en skinnkopia av någon fancy handväska. Det kan var helt OK  (eller kanske helt amoraliskt). Medan jag surfade runt bland Chloé väskorna så fanns där även till salu en liten broschyr "How to spot a fake Cloé Paddington". Komiskt med tanke på att det förmodligen inte finns en enda äkta Chloé på hela eBay. Jag bestämde mig för att avstå en kopia, inte för något design företags skull men för att det bara känns så fel.

Jag har blivit besatt av eBay, massor av år efter alla andra. Det är mer spännande än Sudoku för sjutton. Är lite för pank för att handla dock, så jag bjuder så högt jag vågar och hoppas på det bästa...

Handväskor verkar ju vara värsta grejen, en av mina kompisar har köpt en äkta mulberry-phoebe för er som vet vad det är. Hon förtjänar att köpa exakt vad hon vill åt sig själv men det är fascinerande att en vanlig människa kan välja att lägga 595 pund (!) på en väska. Det är den snyggase väska jag sett i mitt liv, men det är väldigt mycket pengar. Hoppas hon blir lycklig med sin väska, den är jättesnygg.

Köpte ett par inlägg till mina skor, mjuka, svarta i någon slags skumgummi material. Vad som inte stod på paketet var att de är STARKT parfymerade. Jag har vädrat dem skitlänge men de stinker som fan. Hela jag luktar av parfymen när jag har dem på, men att välja parfym till sig själv är ju något personligt. Ingen vill väl gå runt och lukta Glade toasprej? De är dock väldigt sköna.

Provade lite omlottklänningar idag, ifall jag skulle hitta en snygg modell inför morgondagens shoppingtur. Omlottklänningar ser ut som ett skämt på mig, mitt beniga bröstben är det enda man kollar på. Mindre urringat får det bli. Bästa är där man kan knäppa upp (eller igen) så man kan variera efter evenemang. Köpte ett par ballerinaskor iaf, ballerina är toppen, jag får ont i fötterna av högklackat. Det är synd, jag är lång och skulle verkligen vilja ha hur höga klackar som helst, det är coolt att vara en lång amazon, men jag tänker inte offra mina fossingar för stil så det är bra att det är inne med platta skor. Funderar mycket på väskan jag är sugen på, den kostar 600, det tycker jag är lite väl mycket. Vet inte hur jag ska göra. Får fortsätta bära mina tygkassar, och till fest har jag en jättesnygg Gucci-kopia som jag älskar. Fest är det snart, hurra!

Är kanske en slags shoppoholic. Fast en fattig. När jag är ledsen vill jag shoppa. Idag köpte jag ett par solglasögon för sista pengarna. Rosa, jättefina. Känner mig inte tom efteråt, bara snäll mot mig själv. Så jag är väl ingen riktig shoppoholic antar jag.  Valde mellan t-shirtar till lillplutten och underbrallor till mig själv, men insåg när jag var på väg till kassan, att jag bara handlade nyttogrejor, och det är ingen riktig pampering när man är ledsen. Sen skulle pengarna vara slut och jag skulle inte ens kunna skämma bort mig med ett nytt lypsyl. Så då hängde jag tillbaks nyttoprylarna och köpte onödiga solisar!

Hur många gånger kan man skriva, jag är förkyld etc, alldeles för många. Det är ju knappast intressant. Hittade ett par jeans i källaren, köpta 1999. Med jättehög midja! Jag kommer att bli astrendig. Jag minns att när jag köpte dem så undrade jag om man verkligen kunde gå runt med så utsvängda byxor utan att skämmas. Skumt, för de är nästan helt raka.

Det kanske var lite väl optimistiskt att köpa ett par tygskor i februari. Jag lär inte kunna ha dem förrän i april om det ska fortsätta på det här viset. Min längtan efter snöfria gator är enorm.

Jag önskade mig ett par Converse av min man, men när jag idag skulle prova ut rätt storlek hittade jag ett par basketskor i precis den färgen jag letade efter. Men det var inte Converse för 500 kr utan ett par Cheap Monday till det facila priset 250kr. Jag är så imponerad av CM, och tacksam, nu kan jag också vara cool utan att det kostar. Jag har alltid stört mig på bl a Converses och Levi's enorma vinstmarginaler, och det här är det slutgiltiga beviset för att man inte behöver vara cynisk för att tjäna pengar och att juste design inte alltid är lika med dyr. Dessutom är en gammal rock-chick som jag glad att äntligen kunna klä mig som jag inte kunnat gjort på många långa år.