adrenalin

Jag har fortfarande inte fått tummen ur och köpte en väska. Jag vill inte ha någon billig plastväska, och jag vill defintivt inte ha en dyr plastväska. Tyg är ju bästa alternativet, eller varför inte skinn, mums! Men skinn är dyrt, eller rättare sagt billigt skinn är fult, så det är uteslutet. Jag gick och grämde mig över att mina svärisar inte längre bor i sydostasien, kopiornas himmel. Min flotta svärmor har svurit att aldrig mer köpa någon äkta Louis Viutton (ja, hon har flera) eftersom det är lika bra kvalitet på kopiorna. Sen kom jag på att min kära bror är i Thailand, så jag kan nog få hjälp ändå. Fast med lite klump i magen. Vart går pengarna, är det barnarbete följt av att stålarna går till terrorism? Eller är det något som de dyra märkena bara brer på om? Jag bestämde mig nämligen efter att ha läst en artikel i VR, där man på fullaste allvar försöker övertyga 16-åringar att köpa äkta varor för att kvalitet räcker i så många år... Hjälp, jag skulle knappast vilja ha en enda pinal idag som jag drömde om när jag var 16. Min polare fick en guldrolex av sin man för 20 år sedan, den håller än idag, men fy fan vad den är fuuul! Tjejen i artikeln pratade om barnarbete, men hon lät verkligen inte övertygande. Är det någon som har hårda fakta, och inte någon hjärntvättad märkesfanatiker tack utan någon seriös som kan referera till riktiga källor. Eftersom jag pysslar med forskning köper jag bara källor man kan kontrollera, en av mina bättre yrkesskador, ha ha. Annars slår jag nog till på en skinnkopia från Thailand...