Som man ropar

Det har inte kännts helt hundra med mitt jobb, jag har bloggat åtskilligt om detta. Jag har gått jobbsökarseminarium på min fritid och dammsugit arbetsmarknaden efter nytt jobb, sökt något här och där men inte kommit vidare. Det har inte kryllat av jobb precis. Jag har ju dessutom fast jobb gudbevars, man säger ju inte bara upp sig för att man känner sig ostimulerad och överkvalificerad?
Idag kom ett besked om att min avdelning och två andra ska slås ihop med massiva nedskärningar som resultat. Sist in först ut? Jag tror att av de 45 anstälda det handlar om är det bara tre som har kortare anställningstid än jag. Ändå känner jag mig inte orolig, det som händer händer och det finns en mening i allt.
Kanske är det dags att skriva den där faktaboken jag har i bakhuvudet? Eller starta eget, jag har en affärsidé, men jag tror inte att man kan göra några stålar direkt. Eller söka mig tillbaka till akademien? Jag saknar många bitar och kan nog leva med de dåliga, åtmistone under en period.

Kommentarer
Postat av: adrenalin

Jag kan slappna av, ihopslagningen kommar bli BRA. Det som varit monotont med mitt jobb kan från och med nu bara bli bättre.

2012-01-19 @ 23:00:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback