adrenalin

När vi fick barn var det inne att skaffa nästa barn efter två år. "Så att de skulle ha glädje av varann". Det tog emot för min del. Kroppen orkade inte. Studierna skulle bli lidande. Och jag skulle nog personligen bli galen. Folk är ju olika helt enkelt. Det skiljer nästan fyra år i ålder mellan mina söner. De är mycket olika som personer, men vissa dagar tycks åldersskilnaden och olikheterna inte bekomma dem alls. En grå lördag tar vi oss till Andys lekland, mångas mardröm. Där väljer de, helt utan uppmaning att  hålla ihop i tre timmar. De håller varann i handen och slarvar inte bort varann i röran. Mig tappar de bort vid ett tillfälle, då går de, hand i hand till kassan och ber om hjälp. Jag hittar dem där, innan man hunnit ropa efter mig i högtalarna. Sen springer de iväg igen, hand i hand, lilla når stora till armhålan. De klämmer sig ner i rutchskanan, brevid varandra och svischar iväg. Jag får aldrig veta hur mycket de hållt ihop om det skilt två år mellan dem men är nöjd över att fått uppleva en riktigt bra dag i syskonkärlekens tecken.