Ett år sedan mamma dog. Eller som åttaårin...
Ett år sedan mamma dog. Eller som åttaåringen uttryckte det "nu firar mormor ett år som död". Bilden är från minneslunden, Skogskyrkogården. Här finns hela min familj. Det är en märklig trygghet att veta var ens aska ska spridas.
Min moster skriver idag:
"Ett år av saknad har passerat. Samtidigt lever Lena vidare eftersom jag ofta kommenterar något som hon har sagt eller som vi skrattat tillsammans åt. Det är när jag kommer på att det inte blir någon påfyllning av hennes humor som jag fattar att hon är borta."
Att förlora sin lillasyster är aldrig lätt, inte ens när man är 67.
Så fint sagt av din son. Jag har också en minneslund att gå och hälsa på mina närmaste släktingar på. Men gör det så sällan. Det blir så jobbigt...
Jag gillar minneslunden, men i många år gick jag inte dit så ofta heller, samma skäl som du. Nu kännns det viktigt som en symbolhandling, för att barnen inte ska tro att vi struntar i mormor. Men man bär ju med sig sina döda hela tiden. I den mån man ens kan greppa att de inte längre är här. Det är som att de aldrig dör inom en, bara bleknar lite. I alla fall jar pappa bleknat, lite grann. Men han firar snart 23 år som död.