Familjeliv, vilket jävla skämt. Det enda p...
Familjeliv, vilket jävla skämt. Det enda positiva med att ha helg är att jag på lördagen får sovmorgon. I övrigt är det en jävla bestraffning med bråk från morgon till kväll. Jag orkar inte längre.
Vad är alternativet? Att skilja sig? Jag älskar min man. Särboskap? Känns mycket lockande.
Hur funkar det om ni delar på er? Ett kiddo var, olika aktiviteter?
Det är det enda som funkar. Men timmarna innan man lyckas ta sig iväg. Och måltiderna. Och kvällarna. Angst. Bristen på vila och återhämtning håller på att nöta ner mig.
Ja herre GUD ja.
Känner mig typ... lurad.
Ful som fan som liksom går och BÄVAR.
Hu, ja, been-there-done-that-not-doing-it-again, ever! Men det blir bättre, bara att ta en dag i taget. Och försöka sova ordentligt. Tålamodet blir så mycket större med ett hyfsat sömnkonto. Men det är ju så lätt att säga när barnen är 4 och 8 och de sover och konflikterna handlar om annat. Jag tycker du beskrv det fint, som en mini-skilsmässa. Men jag tror ni överlever det med. Kram på dig!