adrenalin

Önskar ibland att barn kom med något slags manual, en bruksanvisning liksom. Vårt stora problem är måltiderna. De är ett smärre helsike. Det är framför allt fyraåringen som terroriserar, men vi bidrar allihopa till situationen, utan att veta hur vi ska ta oss ur. Jag trodde det skulle bli bättre med nummer två, eftersom vi har en annan attityd nu, vi har ju mer tålamod och erfarenhet. Därför är det extra frustrerande att det inte funkar med det här barnet heller. Pust och stånk och bita ihop. Antar jag. Men mången gång fantiserar jag om en egen lägenhet. Ett rum och en dörr att stänga om mig när bråkvågorna går alldeles för höga.