adrenalin - Det går undan nu

Kategorier

Droger mm Film P? tjocken Semlor allmänt avslut barn bostadsfrågan bröd cancer familj irritation jobb katter kärlek ledig läsning mat mindre ångest musik ofrivilliga mobilbilder politik privat saker att inte glömma shopping sjuk smink och sånt sömn tv vänskap

Arkiv

Juni 2012 Mars 2012 Februari 2012 Januari 2012 December 2011 November 2011 Oktober 2011 September 2011 Augusti 2011 Juli 2011 Juni 2011 Maj 2011 April 2011 Mars 2011 Februari 2011 Januari 2011 December 2010 November 2010 Oktober 2010 September 2010 Augusti 2010 Juli 2010 Juni 2010 Maj 2010 April 2010 Mars 2010 Februari 2010 Januari 2010 December 2009 November 2009 Oktober 2009 September 2009 Augusti 2009 Juli 2009 Juni 2009 Maj 2009 April 2009 Mars 2009 Februari 2009 Januari 2009 December 2008 November 2008 Oktober 2008 September 2008 Augusti 2008 Juli 2008 Juni 2008 Maj 2008 April 2008 Mars 2008 Februari 2008 Januari 2008 December 2007 November 2007 Oktober 2007 September 2007 Augusti 2007 Juli 2007 Juni 2007 Maj 2007 April 2007 Mars 2007 Februari 2007 Januari 2007 December 2006 November 2006 Oktober 2006 September 2006 Augusti 2006 Juli 2006 Juni 2006 Maj 2006 April 2006 Mars 2006 Februari 2006 Januari 2006 December 2005 November 2005 Oktober 2005 September 2005

Om mig

Blogg.se

adrenalin

cancer

Det går undan nu

6 mars 2009

Mammas dödsångest galopperar, inte så konstigt i och för sig. Varje gång sugs jag med och börjar må dåligt jag med. Medberoende kallas det ibland. Men jag ska ju liksom tillfriskna från eventuella hobbydiagnoser. Nu tänker jag inte hoppa ner i svarta hålet igen. Jag har inte kraft kvar för det. Ingen har ju heller bett mig. Hon hävdar att fjärde varianten av cellgifter inte funkar. Men hon har inte pratat med läkaren utan det är något hon själv bestämt sig för eftersom knölarna i huvudet inte börjat krympa efter tre behandlingar. Jag tänker vänta tills hon träffat den goda onkoloen som lugnt sa att om de här inte heller funkar finns det massor av andra att ta till. Det är pissjobbigt att vara barn till en tvättäkta drama queen, det har det alltid varit. Men att vara barn till en döende sådan, ni kan ju bara gissa.

kretiochpleti

Min mormor var något av en mer stillsam drama queen som snarare längtade efter döden, men jag kan tänka mig.

Jag skrev ett svar på din kommentar nu när jag äntligen krupit fram ur grupparbetes-gulag. Det är kanske inte så mycket riktat till dig, utan mer som ett klargörande, men jag ville bara säga att jag inte riktigt menade de som reagerar som du beskrev och att jag inte tycker att du har, eller gör, fel.

adrenalin

Välkommen tillbaks!

Jag förstod att det du beskrev var obehagligt och inte någon normal grej, så jag tog inte åt mig alls. Men inlägget väckte en del andra funderingar och jag tog mig friheten att vädra dem på din blogg, så de hade ju inte så mycket med ditt inlägg att göra heller :)