Lägesrapport
Allt är bra här, internet var nere ett par dagar så det gick inte att blogga, men efter att ha felanmält verkar det vara åtgärdat nu. Stora lillplutten är tillbaks till dagis, han verkade jätteglad i tisdags, men igår ville han inte bli lämnad och imorse grät han och sprang efter sin pappa. Tungt, speciellt som han verkar så lycklig när han väl är där. Det är väl en stor omställning att få ett syskon, jag sitter ju alltid med tutten i munnen på lillebror och har gröt i skallen hela tiden så jag är inget vidare sällskap varken för min man eller min son.
Jag fattar inte hur jag ska klara av att gå upp vid åtta och lämna honom på dagis när min man börjar jobba om en dryg vecka. Nu ligger jag kvar till nästan 10 varenda morgon, det låter skitlyxigt (och det är det) men jag ammar på nätterna. Ammar minst tre gånger á 30-60 min per gång, byter blöjor, klappar och söver bebis. Bebisen vill bara amma hela kvällarna också, så jag kan inte gå och lägga mig tidigt heller. Botemedlet heter förmodligen ersättning. Om jag låter min man ge lilla lillplutten ersättning på kvällen så kan jag lägga mig två timmar tidigare och då kommer jag klara av att gå upp vid åtta...
Konstigt nog tar det emot med ersättning, jag känner precis som med stora sonen att jag inte riktigt duger till. Att om jag inte ammar 100% så är jag en kass mamma. Konstigt, för jag sa till mig själv att jag inte skulle ställa så höga krav på mig själv den här gången. Min man skulle få hjälpa till mer osv osv, varför får jag det ändå inte att funka? Varför ställer jag inga krav på andra, och kräver av mig själv att jag ska vara perfekt? Jobbigt. Och frustrerande. När jag vet vad som är felet men ändå inte lyckas göra något åt det.
Fördel med barn nr 2 är i alla fall att inget kommer som en riktig chock. Med lillplutten kände vi oss så maktlösa och oförberedda på allt. Ska de skrika hela tiden? Ska man aldrig få sova? Ska man amma jämt? Ska det ta en timma att amma? Fast jag hade glömt ett par saker, som att det gör djävulskt ont att amma i början (bättre nu) och att man måste byta blöja flera gånger per natt, jag minns det bara som amningar, men blöjbytet innebär skrik och krångel och att bebisen vaknar till och inte riktigt vill somna om. Jag använder mina spa-lights som blöjbyteslampor de funkar i alla fall utmärkt.
Två timmar efter jag gick upp har jag lyckats komma i vanliga kläder, det tack vare att min man är här, det är också något jag undrar, hur i hela friden ska jag lyckas få på mig kläder när jag ska följa sonen till dagis? OK, han kan gå upp med sin pappa som kan hjälpa honom med hans kläder, men jag kommer sitta där i pyjamas med tutten i munnen och sen får jag dra på mig bylsiga byxor och stickad tröja utanpå pyjamasen och ta tvärbanan till dagis...Utan att ha borstat tänderna eller fixat håret, shit jag som är så fåfäng...Oh vad föräldraledigheten är underbar, som ett fluffigt rosa moln.
Fast det är underbart också, hittills mår jag bättre än förra gången och jag hade faktiskt glömt att man blir helt kär i sin bebis. Han är så liten, mjuk och pluttig och jag mår bra bara av att lukta på honom...
Vad jag saknar är att jag inte får bada och att jag ska vara utan min man hela veckorna, förra gången var vi hemma tillsammans i tre månader och att jag inte har körkort, shit vad skönt att ta bilen till dagis...
Vad jag uppskattar är att man är lite coolare med barn nr 2, att man får ha storasyskon på dagis 6 timmar per dag i sthlms kommun, att det snart är vår och då kommer bebisen vara större och jag mindre trött och då kan stora killen vara ledig med oss ibland och vi kan göra saker ihop. Att min mamma ska ha semester i slutet av januarti och har lovat att gå med mig till tvättsugan och köra en stortvätt där hon står för manglingen! Jag ska inte tvätta ett lakan innan dess...
Jag fattar inte hur jag ska klara av att gå upp vid åtta och lämna honom på dagis när min man börjar jobba om en dryg vecka. Nu ligger jag kvar till nästan 10 varenda morgon, det låter skitlyxigt (och det är det) men jag ammar på nätterna. Ammar minst tre gånger á 30-60 min per gång, byter blöjor, klappar och söver bebis. Bebisen vill bara amma hela kvällarna också, så jag kan inte gå och lägga mig tidigt heller. Botemedlet heter förmodligen ersättning. Om jag låter min man ge lilla lillplutten ersättning på kvällen så kan jag lägga mig två timmar tidigare och då kommer jag klara av att gå upp vid åtta...
Konstigt nog tar det emot med ersättning, jag känner precis som med stora sonen att jag inte riktigt duger till. Att om jag inte ammar 100% så är jag en kass mamma. Konstigt, för jag sa till mig själv att jag inte skulle ställa så höga krav på mig själv den här gången. Min man skulle få hjälpa till mer osv osv, varför får jag det ändå inte att funka? Varför ställer jag inga krav på andra, och kräver av mig själv att jag ska vara perfekt? Jobbigt. Och frustrerande. När jag vet vad som är felet men ändå inte lyckas göra något åt det.
Fördel med barn nr 2 är i alla fall att inget kommer som en riktig chock. Med lillplutten kände vi oss så maktlösa och oförberedda på allt. Ska de skrika hela tiden? Ska man aldrig få sova? Ska man amma jämt? Ska det ta en timma att amma? Fast jag hade glömt ett par saker, som att det gör djävulskt ont att amma i början (bättre nu) och att man måste byta blöja flera gånger per natt, jag minns det bara som amningar, men blöjbytet innebär skrik och krångel och att bebisen vaknar till och inte riktigt vill somna om. Jag använder mina spa-lights som blöjbyteslampor de funkar i alla fall utmärkt.
Två timmar efter jag gick upp har jag lyckats komma i vanliga kläder, det tack vare att min man är här, det är också något jag undrar, hur i hela friden ska jag lyckas få på mig kläder när jag ska följa sonen till dagis? OK, han kan gå upp med sin pappa som kan hjälpa honom med hans kläder, men jag kommer sitta där i pyjamas med tutten i munnen och sen får jag dra på mig bylsiga byxor och stickad tröja utanpå pyjamasen och ta tvärbanan till dagis...Utan att ha borstat tänderna eller fixat håret, shit jag som är så fåfäng...Oh vad föräldraledigheten är underbar, som ett fluffigt rosa moln.
Fast det är underbart också, hittills mår jag bättre än förra gången och jag hade faktiskt glömt att man blir helt kär i sin bebis. Han är så liten, mjuk och pluttig och jag mår bra bara av att lukta på honom...
Vad jag saknar är att jag inte får bada och att jag ska vara utan min man hela veckorna, förra gången var vi hemma tillsammans i tre månader och att jag inte har körkort, shit vad skönt att ta bilen till dagis...
Vad jag uppskattar är att man är lite coolare med barn nr 2, att man får ha storasyskon på dagis 6 timmar per dag i sthlms kommun, att det snart är vår och då kommer bebisen vara större och jag mindre trött och då kan stora killen vara ledig med oss ibland och vi kan göra saker ihop. Att min mamma ska ha semester i slutet av januarti och har lovat att gå med mig till tvättsugan och köra en stortvätt där hon står för manglingen! Jag ska inte tvätta ett lakan innan dess...
Kommentarer
Trackback