adrenalin

Min man blev precis som jag misstänkt väldigt förtjust i Tretorn-skorna, de skulle passa honom utmärkt. Mig med. För övrigt känner jag mig som världens sämsta fru idag. Min man vill gå på fest på lördag, hos någon som han tycker väldigt bra om. I morse (han kom hem 2:30 inatt efter att ha jobbat) frågar han om det är OK, jag ska ju äta middag med några från jobbet på fredag, så jag säger först ja fast jag känner bara Nej, nej , nej, lämna mig inte ensam en jävla kväll till, jag står inte ut. Känslorna som rasar är dessutom att jag är svartsjuk, undrar vilka tjejer som jag aldrig träffat kommer att vara där, varför blir aldrig jag bjuden osv osv. Sen när jag lämnat på dagis och väntar på min terdje tågvagn för dagen bryter jag bara ihop och ringer och är arg och gråter.

Det jobbiga är att jag vill vara generös, jag vill inte vara förbjudande, jag vill att han ska ha ett liv. Men istället känner jag mig som en jävla boja som hänger kring hans ben och klamrar mig fast, lämna mig inte, som om han vore ansvarig för att jag inte ska känna mig ensam och övergiven.

Nu mår jag helt ruttet, för om han stannar hemma så mår jag faktiskt sämre än om han går. Suck. På med martyrkoftan Adrenalin och mys in dig riktigt ordentligt, nu kan du ju må dåligt hur det än blir.

Ont i huvudet har jag också.