adrenalin

Var med min min mamma på Stig Lindberg seminarium på National Museum idag. Det var vi och en massa tanter plus tre gubbar. Två av gubbarna verkade helt normala, en var dessutom föreläsare, men den tredje var mycket intressant.  Han inledde med att fråga "Vem var Stig Lindberg?", jag trodde panelen skulle smälla av, sen avbröt han flera gånger för att ställa frågor ingen fattade. Däremellan reste sig då och då för att rota i sina fickor, snyta sig och äta halstabletter. Annars rotade han i den medhavda obligatoriska knäppis-papperspåsen, märkt med namn. Skumt, jag fnissade och alla tanter gav honom onda ögat.

Roligt var det när hon som höll i det hela frågade vilka som ägde ett objekt av S. L., jag kunde räcka upp handen för jag har pappersmuggarna från McDonalds som fanns för ett par år sedan, jag tvingade min bror att norpa ett gäng åt mig. Alla andra räckte upp handen, fast de hade nog saker i riktigt porslin. Förresten, när jag tänker efter räckte visst gubben med papperspåsen inte upp sin hand.