adrenalin

I vår gamla förort var det lugnt och tryggt, men också rätt dött, vi hade inte ens riktig mataffär, än mindre ett torg eller något påminde om ett centrum. En tunnelbanestation, några sunkiga pizzerior, en kiosk och två närlivs. Dött m a o. Det har på så sätt varit en befrielse att flytta hit, vi har nära till flera utmärkta resturanger, det är smidigt att ta sig in till stan och..bäst av allt...vi har en kvartersbio! Lillplutten är i skrivande stund på väg till sitt livs första biobesök. Han var mycket uppjagad, det är en film han längtat efter att se och kanske det bästa av allt, han har en liten påse med smågodis som han och pappa ska dela på under filmen.

Det känns verkligen som om vi flyttat till ett levande område. Jag tyckte att omställningen från att bo i centrala stockholm (vi hade både hötorget och odenplan inom gångavstånd) till flytta till vår förra förort var ganska jobbig, men det här området kanske kommer bota mig från min citylängtan. Jag hoppas verkligen det. Det skulle vara skönt att kunna säga att "jag vill aldrig flytta härifrån" igen, för det var så jag kände när jag bodde i stan. För jag fattar ju att man inte kan bo i stan med kids.