adrenalin

Min svåger är skum. Idag blev vi ditbjudna på käk, det var jättegott. Men det är som att man bara blir ditbjuden för att applådera svågerns matlagningskonst, för han var knäpptyst mest hela tiden. Speciellt när frun och jag pratade om plugg. Han kanske har komplex för att han bara är en vanlig knegare? Synd för honom om det är så, med min bakgrund kan man inte se ner på någon. Däremot blir jag irriterad på folk som säger, "och hon ska skriva sin c-uppsats när hon är höggravid, det är duktigt..." om någon för mig helt obekant. Hallå, jag har precis skrivit en licavhandling och jag är visst, vad heter det, ja just det, höggravid. Credit please? Anyone? Så undrar min man varför jag inte ger dem någon avhandling. För att jag vet att de inte bryr sig, det är därför. Fast jag blir ledsen, jag vill att de ska säga, Å vad du är duktig, När ska du presentera?, Får man komma och titta?, Kan man inte få ett eget exemplar?
Man blir visst aldrig vuxen.
Jag vet att min man också sitter där och vill bli bekräftad, förmodligen så mycket mer än jag.
Så nu går det väl ett år till i grinig osämja, tills jag glömmer bort hur de får mig att känna och vi går på niten att komma dit en kväll och käka lite mellan tvätt och storhandling.