adrenalin

Hämtningarna på dagis har varit jättejobbiga på sistone, min lillkille springer och gömmer sig för mig och skriker "jag vill inte att du ska hämta" när jag kommer. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev ledsen. Och visst, det är tråkigt när mamma hämtar, jag har sämre tålamod, är tröttare och inte lika skojfrisk som pappa. Jag har väl inbillat mig att detta skulle kunna kompenseras med den frukt jag alltid tar med mig. Alla ungar är lata och min son vill bra gärna bli påklädd, men det kan jag inte med världens största mage. Även om jag blir irriterad försöker jag dölja det och få på honom kläderna med lugn röst och lite lirkande. Men han pejlar in alla mina svaga punkter med sina antenner och inte blir det bättre av att hans pappa försöker tala honom tillrätta och vädja till att han ska vara snäll och ha överseende med mamma. Imorse bröt jag ihop när jag hörde följande dialog: "Hämtar du idag pappa?" "Ja" "Åh jag blir glad när du hämtar pappa, jag blir inte ledsen, bara när mamma hämtar. Mamma bråkar bara med mig". Jag har ingen lust att någonsin hämta honom igen, jag som sedan förut bävar i timmar inför de två hämtningar jag gör per vecka. Jag säger upp mig som mamma, jag har ingen lust längre, jag köper en nanny och lägger mig på sängen och grinar.