adrenalin

Min lillebror (32 år) gjorde en rutinoperation i sitt hjärta idag. Man kan inte dö av ingreppet, men en på tusen får pacemaker, dock inte min käre bror. Mamma kände sig tvungen att ringa till sjukhuset och förhöra sig om att det gått bra förstås. Lillebror hade nämligen inte ringt tillbaks åtskilliga timmar efter han borde varit färdig. Jag är oerhört nyfiken på hur det kändes att vara vaken när de gjorde det, och om han kände något överhuvudtaget. Och jag är såklart glad att det gick bra. Har skickat sms, ska ringa lite senare. Min lille lillebror, mitt enda helsyskon av fyra bröder och en syster. Plutten. Det var läskigt när han började få de här rusningarna i hjärtat för några år sedan, och hans puckade husläkare bara viftade bort det hela. Dock har vi en mycket dominant moster som inte ville höra på det örat och utnyttjade alla kontakter hon har på sjukhuset hon arbetar på. Fort som sjutton gick det och plötsligt hade plutten tid hos en riktig hjärtspecialist som inte alls viftade bort honom utan faktiskt kunde ge en diagnos, som dessutom gick att operera. Och jag behövde inte längre vara rädd att min lillebror skulle dö. Inte han heller.