adrenalin

Jag är nog mer orolig för dagens UL än vad jag fattat tidigare. I helgen var jag bara glad och tänkte att på torsdag får vi se den. Men under det glada gnagde det tydligen massa otäcka tankar. Jag är lite deterministisk idag så jag vågar inte skriva allt som snurrar i min skalle, men i natt vaknade jag en gång i timmen och var helt slut i morse. För min man var det lika illa, han somnade tre i natt. Jag vaknade någon gång av att han låg och kramade mig, det hör inte till vanligheterna, av två skäl. Lillplutten ligger alltid mellan oss och själv gillar jag inte riktigt att nattkramas. Nattkramas gillar min man däremot och inatt fick jag mig en rejäl dos av saken. Nu ska jag packa ihop mig och rulla iväg mot det stora sjukhuset, vi får väl se hur det går.